Det finns en berättelse i Bibeln vi ofta läser denna dag. Den handlar om Emmausvandrarna. Du läser det i Lukas 24:13ff.
Jesus var död. Dom var uppgivna. På sin vandring till Emmaus slår en man följa med dom. Dom talar om allt som skett i Jerusalem under påsken. Så förklarar denne man dessa händelser utifrån gamla testamentet. Under en måltid försvinner han sen.
De sa till varandra: ”Visst kändes det som en eld som brann inom oss när han talade med oss på vägen och förklarade Skriften för oss?” Lukas 24:32
”Brann inte våra hjärtan….. ?” Man skulle kunna beskriva det som ”anade vi inte?”
Jag tror detta är ett ofta och naturligt fenomen. Att när vi börjar analysera det vi är med om kan vi ana att det är något helt speciellt vi nog varit med om. Vi kan ana att det varit någon med oss. Det är Jesus.
Jesus har en förmåga att slå följe med oss.
Han älskar oss så mycket att han mer än gärna följer oss nära in på. Han är intresserad av att hjälpa och stötta.
I söndags lyssnade jag till Niclas Piensoho. Han påminde om att Jesus kom aldrig uppifrån mot folket. Han böjde sig ner vid kvinnan och såg upp till henne. Alla andra såg ner på Sackeus medan Jesus såg upp till honom. Jesus kommer ridande på åsnefölet så att folket var högre än honom. Han böjde sig ner. Vacker tanke som beskriver hans hållning. Han kommer inte på höga hästar och klampar in i ditt liv. Han slår följe med dig. Går nära dig. När då du öppnar konversationen möter han upp den och delar livet med dig.
Anade – kanske är det just det som händer både dig och mig. Nästa gång det sker kan du ta det som en vink att ta en liten stund med Jesus. Han har nog då ett budskap till dig. Han kanske bara vill beröra dig med sin kraft en stund. Det händer dock ingenting förrän du slår följe med honom. Men att det händer något när vi öppnar för det vet jag.
Anade – möjligen är det så att när du tittar tillbaka så upptäcker du att du har många sådana tillfällen då du nu inser att det var Gud som pockade på ditt intresse.
”Anade vi inte att det vara Jesus?”
Pedher´s blogg 