đŁAtt ta steg för steg i en utveckling Ă€tningen alltid lĂ€tt.
đŁVarför vill vi rusa ivĂ€g? Kan det bero pĂ„ att vi har inte tid att invĂ€nta? Ăr det för att vi vill se snabba lösningar? Kanske för att vi Ă€r i sĂ„ trĂ€ngande behov av att det mĂ„ste till en lösning nu(!)?
đŁJag tĂ€nker mig att vi ibland har svĂ„rt att vĂ€nta in. TĂ€nker pĂ„ trĂ€det som stĂ„r i skogen. TrĂ€det blir inte fĂ€rdig över en natt. Den stĂ„r dĂ€r tĂ„lmodigt och vĂ€xer. Man ser pĂ„ Ă„rsringarna att vissa tider vĂ€xer trĂ€det mer. Ăndra tider mindre. SĂ„ tĂ€nker jag mig att det Ă€r att ta livet steg för steg.
đŁEn utveckling som ska hĂ„lla över tid tror jag behöver tid pĂ„ sig. Att man helt enkelt nöjer sig med att ta det just steg för steg. Att lĂ„ta det ta sin tid. För dĂ„ kommer det att bli bĂ€ttre över tid.
đŁDet svĂ„ra Ă€r att vara tĂ„lmodig. Att mitt i eventuella bakslag vara uthĂ„llig och tro mitt i vĂ„ndan. Att dĂ„ fatta nytt mod kan krĂ€va sin energi.
đŁOro sĂ€tter ofta krokben. Ro ger vilsamma steg framĂ„t. Att mitt i allt detta dĂ„ fĂ„ luta sig Ă„t Guds hĂ„ll kan göra dessa steg lite enklare. Lite mer trosvissa.
đŁSmĂ„ steg för oss ocksĂ„ framĂ„t. Om Ă€n lite saktare. Om Ă€n lite kortare. Men dom gör att vi gĂ„r framĂ„t. VĂ„ga se det. VĂ„ga lita pĂ„ det.
đŁIbland gĂ„r det 2 steg fram och ett bak. DĂ„ ser vi oftast bara det steget som gĂ„r bakĂ„t. Men hĂ„ller det pĂ„ sĂ„ sĂ„ kommer man faktiskt framĂ„t. Glöm inte det.
đŁVila i att steg för steg för dig framĂ„t. Vad Ă€n kĂ€nslorna sĂ€ger.
đŁLovad Ă€r Herren! Dag efter dag bĂ€r han oss, Gud Ă€r vĂ„r frĂ€lsning. Psalms 68:20 đŁ
Tror jag vill pĂ„minna dig om texten om ”fotspĂ„r i sanden”. BetĂ€nk att dom stegen Ă€r Guds steg dĂ„ han bĂ€r dig. Det Ă€r ocksĂ„ ett liv steg för steg.
FotspÄr i sanden
En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick lÀngs en strand tillsammans med Gud. PÄ himlen trÀdde plötsligt hÀndelser frÄn hans liv fram. Han mÀrkte att vid varje period i livet fanns spÄr i sanden av tvÄ par fötter: det ena spÄret var hans, det andra var Guds.
NÀr den sista delen av hans liv framtrÀdde sÄg han tillbaka pÄ fotspÄren i sanden. DÄ sÄg han att mÄnga gÄnger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspÄr. Han mÀrkte ocksÄ att detta intrÀffade under hans mest ensamma och svÄra perioder av sitt liv.
Detta bekymrade honom verkligen och han frĂ„gade Gud om detta. ”Herre, Du sa den gĂ„ngen jag bestĂ€mde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gĂ„ vid min sida hela vĂ€gen. Men jag har mĂ€rkt att under de allra svĂ„raste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspĂ„r. Jag kan inte förstĂ„ att Du lĂ€mnade mig nĂ€r jag behövde Dig mest.
HERREN svarade: ”Mitt kĂ€ra barn jag Ă€lskar dig och skulle aldrig lĂ€mna dig under tider av prövningar och lidande. NĂ€r du sĂ„g bara ett par fotspĂ„r – dĂ„ bar jag dig.
Författaren okÀnd
