đ Lyssnar pĂ„ en live-inspelning av Koinonia. Publiken kommer igĂ„ng redan i introt. Inser vad tufft det skulle vara om publiken tog sitt eget tempo. Skulle inte vara lĂ€tt att spela. LikasĂ„ sĂ„ blir det nĂ€r publiken slĂ„r i baktakt (đđ€Ł)
đ Men det ligger nĂ„got i detta. Lika svĂ„rt för vilken ledning som helst, företag, förening eller församling. Inte lĂ€tt att leda nĂ€r publiken klappar i otakt.
đ Otakt kan ju ligga Ă€ven pĂ„ ledningen. Att man inte lĂ€ser av folket. Ăr lite svĂ„r med timingen. Bra idĂ© men den kom lite för tidigt eller helt enkelt för sent.
đ Att gĂ„ i takt med sin omgivning Ă€r inte alltid sĂ„ lĂ€tt. KrĂ€ver en viss form av lyhördhet. FingertoppskĂ€nsla likasĂ„. Att man inte alltid ser till sitt eget bĂ€sta och ego. Utan att man kan zooma ut och se den större bilden.
đ Blir ocksĂ„ svĂ„rt nĂ€r delar av folket agerar som publik. ApplĂ„derar nĂ€r man tycker laget spelar bra eller buar nĂ€r det gĂ„r mindre bra. Men man gör inget sjĂ€lv mer Ă€n stĂ„r pĂ„ lĂ€ktaren och âtyckerâ . SĂ„ en Ă€rlig ödmjuk frĂ„ga till sig sjĂ€lv Ă€r om man sjĂ€lv âklappar i taktâ eller bidrar med otakt. Och den frĂ„gan Ă€r ju inte alls lĂ€tt att
đ NĂ€r bandet spelar Ă€r det ofta trummisen som anger tempo. Till sin hjĂ€lp har den , inte sĂ„ sĂ€llan, en maskin som anger det tempo man ska spela pĂ„. SĂ„ vet alla vilket tempo och takt man ska spela i. Gud hjĂ€lpe den som ska ange takten att det blir rĂ€tt.
đ Dirigenten har en viktig roll. Att slĂ„ in dom olika stĂ€mmorna vid rĂ€tt tillfĂ€lle. Men ocksĂ„ visa pĂ„ takten. NĂ€r tempot ska gĂ„ ner en tid i musikstycket. NĂ€r man ska spela starkt eller svagt. PĂ„minna om det som Ă€r utskrivet i noterna ibland. Orkestermedlemmarna har att följa. OcksĂ„ en bra bild pĂ„ dessa tankar ….
PedherÂŽs blogg 