đŸ§© Pusselbiten

đŸ§© Du har sĂ€kert gjort det nĂ„gon gĂ„ng. Lagt pusslet. NĂ€r det börjar dra ihop sig mot slutet sĂ„ inser du lĂ€get. Det saknas en bit. Man ser visserligen bilden förutom just den lilla kvadratcentimetern som saknas. Men det kĂ€nns sĂ„ oavslutat Ă€ndĂ„.

đŸ§© Bilden Ă€r bekant. Vi Ă€r alla en pusselbit i det stora pussel som lĂ€ggs varje dag. PĂ„ varje plats. Över hela vĂ„r jord. LĂ€ste att vĂ€rldens största pussel lĂ€r ha 40320 bitar. Ja du lĂ€ste rĂ€tt. LĂ€r ta ett tag att lĂ€gga – typ 600 timmar. ÄndĂ„ finns det ett större pussel – livspusslet jorden med alla dess invĂ„nare.

đŸ§© Kanske har du hört sĂ„ngen som Gunbritt Holgersson har skrivit.

RefrÀngen Àr sÄ hÀr:

TÀnk att fÄ vara en pusselbit i Guds stora pussel, det finns en plats dÀr jag passar in den har Han bestÀmt Ät mej. För varje mÀnska finns en plats ja alla mÄste vara med om pusslet ska bli sÄ helt och sÄ fint som Gud har tÀnkt. TÀnk att fÄ vara en pusselbit i Guds stora pussel det finns en plats dÀr jag passar in den har Han bestÀmt Ät mej

đŸ§© Den pĂ„minner om nĂ„got viktigt. Att alla behövs för att bilden ska bli klar. Att alla har en plats att fylla. Inte vilken plats som helst utan den som Ă€r Ă€mnad för just dig eller mig.

đŸ§© TĂ€nk vad lĂ€tt det Ă€r att bĂ„de pĂ„stĂ„ och kĂ€nna att man inte passar in eller behövs. En mĂ€rklig företeelse. Borde aldrig fĂ„ hĂ€nda. Borde aldrig fĂ„ upplevas.

đŸ§© Ibland tror jag dock att det Ă€r en sjĂ€lvpĂ„tagen attityd. Man skapar den bilden sjĂ€lv. Man matar sig med tanken att just ”jag” inte passar in. Det Ă€r oftast en fel bild. Troligen aldrig sann.

đŸ§© Idag vill jag pĂ„minna dig om att du Ă€r viktig hĂ€r och nu. Det har Han bestĂ€mt. Du passar in. Även nĂ€r kĂ€nslan sĂ€ger nĂ„got annat. Utan dig blir inte pusslet fĂ€rdigt. Utan dig fattas det en bit av bilden. SĂ„ du behövs och har din plats.