Jag skulle tro att jag inte är ensam om att….

Jag skulle tro att jag inte är ensam om att minnas vad jag gjorde den dagen då Olof Palme sköts. 28:e februari 1986.

Tänk att vissa händelser gör att vi kommer ihåg mycket annat i anslutning till det. Annars kan vi glömma mycket. Men det är som en kraftig händelse gör att vi får större möjligheter att komma ihåg mycket mer än vi annars brukar.

Jag var tillsammans med några andra på väg till Borås för att handla på Ellos. Radion spelade bara sorgemusik. Sverige liksom stannade. Jag minns hur overkligt vi tyckte detta var.

Tänk om man kunde använda den förmågan oftare. Tänk vad mycket viktigt man skulle komma ihåg. Tänk vad många missar vi skulle sluppit som berott på vår glömska. Så den tekniken skulle man behöva lära sig.

Men frågan är om vi hade mått bättre. Varit mer nöjda. För minnen är ju inte alltid av godo. För vissa minnen skulle vi gärna slippa. Dom gör oss mer illa än gör gott. Då skulle man vilja ha en teknik som hjälpte till att glömma. Typ radera minnet.

En sak är säker…. eftersom man inte kunde visa en lösning på mordgåtan är det det vi kommer att komma ihåg. Att man inte lyckats. Sådan minnen finns inget gott i…