”Solens strålar tränger sig igenom dom snåriga grenarna”

Sitter och läser på facebook. Ser några rader från Carl-Henrik Jaktlund. Han brukar ofta få till det skrivna ordet. Han beskrev något jag tror vi är många som känner igen oss i.

Det känns på många sätt rätt snårigt nu, massa grenar av olika slag att få ordning på och försöka reda ut, men då är det skönt att kunna konstatera att en sol tränger rakt in igenom det. Dess ljus kan inte betvingas, det går inte lägga sordin på – det letar sig fram, alltid. Och detsamma är det med Gudstron, den som kanske möjligtvis kan upplevas skakig när omvärlden skakar, som kanske omringas av fler svåra frågor än vanligtvis.” Citat från Carl-Henrik

Solens strålar letar dig igen dom snåriga grenarna. Det snåriga kan inte hindra solen. Det kan se lite hopplöst ut men tränger sig igenom. Det är ett löfte att komma ihåg.

Vet inte vad du upplever som snårigt i ditt liv just nu. Men Guds strålar klarar att lysa igenom det. Och värma din själ till ett hopp.

Solen bryter igenom det snåriga. Det är då man känner sig ha, mitt i allt, en trygghet som blir svår att förklara. En trygghet som ger tilltro att det ska gå. Det ska bli bra. Det kommer att ordna sig. Det ”snåriga” i livet känns som att det växer upp och vill kväva. Det kanske blåser omkring, viner om öronen, ändå finns det något som viskar i vårt inre ” va inte orolig”.

Vila i detta ljus. Vila i att snart kommer solen lysa från klarblå himmel utan massa snår framför. Men så länge tränger sig Guds ljus fram till dig.