Att göra goda gärningar tror jag påverkar oss mer än vi tänker på. Det infinner sig ett välbefinnande som påverkar vårt allmäntillstånd.
Såg ett inslag att man kan göra avdrag på skatten om man ger en gåva till en organisation. Såg på Erikshjälpens hemsida följande intressanta information: Varför 266 kr?
Din gåva är avdragsgill. Det betyder att du kan ge mer, utan att det kostar dig mer. I stället för att ge 200 kr kan du ge t.ex 266 kr – och få tillbaka mellanskillnaden på skatten! En sådan god gärning får ju många bottnar. Man ger en gåva som hjälper ett barn. Samtidigt får du tillbaka på skatten. Så det blir ju på något sett en vinst att göra en god gärning.
Samtidigt tänker jag mig att en god gärning mer handlar om att inte sätta sin egen vinst före. Att göra goda gärningar handlar mer om mottagaren än givaren. Att få göra något för någon. Att både planerat eller spontant göra något för någon utan att förvänta sig något tillbaka. Inte ens med någon baktanke att göra en egen vinning.
Kanske Puh . ”Spontant. Det är att göra en god gärning utan att tänka på att det är en god gärning” Det liksom bara blir.
När vi ser utöver vår värld ser vi ett stort behov av goda gärningar. Inte bara vid tsunami, jordbävningar eller något liknande hemskt. Vår värld är i desperat behov av goda gärningar. Tänk på Syrien, Somalia, Ukraina, Nordkorea och många fler platser. Det är platser långt bort men det finns också troligen nära dig också. Kanske rent av grannen. En god gärning kan vara att hjälpa rent praktiskt eller att ge något av dom pengar man har.
En god gärningar kan vara avgörande. Göra total skillnad i en, för någon, hopplös situation.
Och mitt i allt detta mår vi så mycket bättre att lämna vårt introverta egocentriska till att vidga vyn. Det händer något med oss. Och vet du, alla kan vi göra lite som betyder så mycket. Inte för att döva ett dåligt samvete utan för att dela glädjen i att förändra en situation.
Det är saligare att ge än att få. Testa så får du se.