Tiden läker alla sår är inte precis det vi vill höra ibland. För gör det verkligen det? Ja ibland. Ibland inte verkar det som.
Att landa och låta tiden gå. Att låta minuterna följa på varandra och själv ”stå och titta på”.
Men jag tror det ligger något i att ibland bara backa tillbaka. Låta tiden och minuterna bara passera. Liksom bara se på att tiden går. I det ligger det ett barmhärtigt läkande. Vi kämpar inte. Vi gräver inte heller. Utan vi låter oss hämta andan.
Det finns sådant som du kan känna vara en klump i bröstet. En käpp i hjulet. Ett misslyckande som tär.
Allt går inte att lösa. Allt går inte att återställa. Alla knutar går inte att knyta upp. Det gör att vi behöver lära oss att förhålla oss till det. Lägga det, som jag skrev en annan gång, i minnets arkiv där det kan få ligga långt bak.
I det handlade finns det läkedom. I det handlandet ligger ett framåtskridande. I det ligger en ny tid i livet.
Så kanske behöver du luta dig tillbaka en tid. Kanske behöver du låta tiden gå lite. Se hur minutrarna går. Med tiden är det dags att gå vidare. Men låt dig återhämta dig. Det är ingen fara. Du kommer vidare. Det finns något hälsosamt i att se minuterna gå
Pedher´s blogg 