En ganska tung rubrik när man kanske just är i ett läge där man behöver uppmuntran och ett budskap med lyft i. Medger det men kanske har denna rad i psalm 23 just en uppmuntran och ett lyft du just nu behöver.
Genom den dal vi kan vandra genom går vi aldrig ensamma. Hur långt borta än Gud verkar vara så är det just det, det verkar bara vara så. Han är mycket närmare än du anar. Bruset och mörkret omkring dig vill störa dig så att du uppfattar det så. Någonstans bland alla skuggorna står Jesus. Han står inte still där. Han följer dig precis hela tiden. Hela tiden! Hela!
Men hur lätt är det inte att tappa greppet och fokuset just då.
Dalgångar i livet möter vi alla. Det finns något gott med dalgångar. När fåren skulle föras upp till bättre beten tog ofta herden vägen genom dalgångarna. Fast farorna kunde lura efter vägen valde han den vägen. Det var i dalgångarna det frodiga gräset fanns på vägen. Där fanns källorna. Vägen upp till bergen var enklare att gå i en dalgång. Det är här som vi får vår karaktär. Här inser vi vårt behov. Här söker vi oss närmare källan Jesus Kristus. Det är här vi upptäcker det livgivande vattnet. Det är inte alltid lätt att uppskatta dalgången i livet när man är mitt uppe iden. När man dock har kommit upp på höjde och blickar tillbaka blir man tacksam.
Redan i denna del av meningen behöver vi påminna oss att det finns en tröstare. Jag behöver inte frukta. Gud är inom räckhåll som en styrkande källa även i den mörkaste dal.
I 1 kor10:13 ”Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Gud är trofast, han skall inte tillåta att ni frestas över er förmåga, utan när frestelsen kommer, skall han också bereda en utväg, så att ni kan härda ut.” Folkbibeln har hittat själva poängen. Vi möter så mycket i livet. Sådant som verkligen kan uppfattas som en mörk dal. När vi möter det har han en väg genom den och ut ur den. Att då slå följe med honom är ett bra val. Det är som att följa guiden som skall leda dig rätt på bergets vandring eller i Venedigs labyrinter till gator eller att följa gps-en till det mål du stakat ut.
Till dig som verkligen upplever att dalgången verkligen är en dödsskuggans dal vill jag uppmuntra till att kapitulera i Guds famn. Hela Psalm 23 andas Guds omsorg om oss. Välj att förlita dig på det.
Om jag än….. Tänk att vårt förhållande till Gud kan inrymma detta. Vad än jag möter, vad än jag går igenom, vet jag att Han går med och ger mig tröst. Denna tröst står för lindring, uppmuntran, stöd, hjälp, lisa, hugsvalelse, vederkvickelse, balsam, läkedom. Vi behöver inte trotsigt säga ”Kan själv!” Vi kan ödmjukt vända oss till en högre kraft för vi vet vår begränsning.
Frukta inte. Frukta inget ont. Herren är med dig.
Dagens bön: Herren. Idag ber vi för alla som vandrar i dödsskuggans dal. Tack för att du vill gå med dom. Tack för att du vill trösta och hjälpa. Möt den som denna dag väljer att söka sig till dig och be om hjälp. Tack för att du vill trösta och hjälpa den som gör så. Tack för att du vill föra dom upp på höjden till nya perspektiv. Tack att det är sant att dina ögon vilar på alla människor och att du är förtrogen med oss alla och vår situation. Tack att du kan göra skillnad i våra olika behov. Amen
Pedher´s blogg 
