Jag tror att mänskligheten håller på bli mästare på flexibilitet. Det är löningar hit och dit. Kan man inte lösa det på ett sätt så kan man lösa det på något annat sätt.
Förr var det kanske en lösning så var det gjort liksom. Nu kan man få hitta på lösning på lösning. För innan man löst allt med den första lösningen så ändras förutsättningarna.
På det sättet har denna märkliga tid något gott med sig. För du och jag får verkligen träna på att vara kreativ.
Något annat vi får träna på, förutom tålamod , är att leva på hoppet. Att verkligen vila i att det kommer en bättre tid. Det är så svårt med hoppet ibland. För nyligen trodde vi att det nu kanske ändå var positiva tider framöver. Ja, då vänder det snabbt. Så det gäller att låta sig att leva på hoppet.
Men hur i hela världen ska man lyckas med det?
Mmmm det är nog utmaningen. För när hoppet och flexibiliteten sviker oss så dras vi ner i gruset. Vi tappar blicken mot horisonten. Vi tappar perspektivet. Oron griper tag i oss. Och vi tappar styrfarten.
Så kanske behöver vi ta ett djupt andetag. Andas ut. Låta axlarna sänka sig. Då kan vi fånga hoppet igen. Vi blir på så vis flexibla. Så kan vi ta ny sats. Och vi får tillbaka tron på framtiden.
Så håll i, Håll ut och håll avstånd från det som dödar hoppet!!
Pedher´s blogg 