
Alltså det är ju snart Maj. Inte alls långt kvar. Men min julstjärna den är lika fin fortfarande. Har nog aldrig haft en sådan stjärna kvar så här länge.
Den kanske står sig till midsommar. Den som orkar vänta så länge får väl se hur det går.
Vi sjunger att julen varar till påska eller hur det nu var. Man kan ju lugnt säga att påsken har passerat med råge. För mig får den gärna stå sig fin länge till.
Tänk att något som man förväntar sig ska ta sin ände överraskar. Att det som borde liksom inte hålla längre vara fortsätter att fungera.
När det sker över något man gärna vill ha kvar blir man ju extra glad. Man har trott att det snart har sitt slut. Men det bara fortsätter och fortsätter. Då gör det något med oss.
Att min julstjärna förfarande blommar så fint beror ju på att den får vatten. Jag har till och med gett den lite näring. Den har inte fått torka ut någon gång. Så det finns alltså förutsättningar för att den ska stå länge.
Så tänker jag att vi skulle behöva hantera allt det som vi vill ska stanna kvar i våra liv. Vi kan inte ta det för givet att det ska stanna där bara av sig självt. Vi får allt göra vårt till det också.
Att ge det förutsättningar. Jobba för det. Är ett viktigt beslut. För det skapar den kraft som behövs för att det kan växa vidare i livet.
Tron i våra liv behöver också ha den omsorgen. Kanske kan man säga att den är färskvara. Att tron ligger där som en grund i våra liv är också sant. Men jag tänker att den också är som ett vedträ i en brasa. Om man drar ur vedträt ur brasan kommer den troligen att slockna över tid. Men får den ligga bland de andra vedträna som ligger i elden så kommer den att fortsätta att brinna.
Så vårda det du vill ska bevaras i ditt liv. Ta inte för givet att det bara finns där för all evig tid. Var rädd om det du har.
Idag ber vi för riksdagsman Kristoffer Lindberg (S)