Kategori: Övergångsställe

Den här dagens blogg borde alla som någon gång är ute och går läsa. Alla som någon gång passerar ett övergångsställe.

Åkte hem från jobbet härom dagen. Vid flera övergångsställen gick personer bara rakt ut. Somliga tittade inte ens åt mitt håll. Kändes mindre trevligt.

Man kan undra vad som egentligen gäller vid ett övergångsställe

Transportstyrelsen skriver så här:

Vid obevakade övergångsställen har fordonsförare väjningsplikt mot gående. Fordonsföraren ska alltså släppa fram den som går. Men gående får inte gå ut på övergångsstället utan att ta hänsyn till fordon som närmar sig. Även den som leder en cykel räknas som gående.

Tänk på att fordonsförare däremot inte har någon väjningsplikt mot den som cyklar på ett obevakat övergångsställe.

Det dom skriver är att vi ska visa hänsyn mot varandra i trafiken. Att inte gå över förrän vi fått ögonkontakt.

Man får vara glad att det inte sker fler olyckor än det gör på övergångsställen.

I trafiken handlar det mycket om att visa och ta hänsyn till varandra. Precis som i livet i övrigt. Att vi visar varandra respekt. Är mån om andra. I trafiken blir det sällan bra när ”jag först”-mentaliteten tar för stor plats. ”Om bara jag kommer fram så är det bra.” Det brukar sällan bli bra när den tanken råder.

När jaget går före andras väl och ve brukar det inte bli bra i längden. Men livet idag är mycket jag-centrerat. Vi har lite för svårt att ta hänsyn till andra. Till andras tankar och idéer.

Något jag saknar i trafiken är det lilla ”tacket”. När man släppts fram så skulle det sitta så fint med ett litet tack. En vink som meddelade att man var glad och tacksam.

Kanske kan våra övergångsställen få påminna oss om att visa varandra hänsyn. Att vara rädda om varandra. Att vara tacksam för den andres generositet och visa det.

Det är evangeliet enligt övergångsstället.