I vilken puls lever du i?

Har varit i Stockholm några dagar. En stad i en hög puls.

Minns när jag bodde där. Lovade mig att inte börja springa i vänsterfilen upp i rulltrapporna. Tror det höll en vecka eller två typ. Sen var jag med i Stockholmspulsen.

Stockholm är en stad med rätt högt tempo. Trafiken. Rörelsen bland folk. Ljudet. Det är ju typ aldrig tyst där.

Det är lätt att få hög puls där.

Det händer mycket och ovanliga saker där. Första natten sprängdes en bomb. 950 meter från hotellet. Bombgruppen och poliser, ambulans mm på plats. Märklig känsla att veta att det hände kl 03 på natten och inte vaknat av det.

På lördagen poliser i massor. Det visade sig vara en demonstration på gång.

Gudstjänst på Hillsong. Hög musik i en gudstjänst i rätt högt tempo.

Går man lugnt blir man omsprungen.

Det är då skönt att få hjälp med att dra ner på tempot. Så lätt att bli fokuserad på att snabbt ta sig från punkt A till B snabbast möjliga väg.

I vilken puls lever du i? Vem och vad får påverka dig och ditt liv?

Får yttre omständigheter styra mer än inre impulser ?

Vi lever i en tid där vi behöver se upp med vad vi påverkas av. Vad som får styra våra liv. Vad som får ge oss vår puls.

Jag tror vi behöver få upp ögonen för det inre livet som behöver få ge oss vår puls.

Den som tror på mig, som Skriften säger, ur hans innersta ska strömmar av levande vatten flyta fram.” Joh 7:38

Det finns något som ska få komma upp ur vårt inre som kommer ge oss en god puls och flöde i våra liv. Dess ursprung är Guds ande som bor i oss.

I den pulsen får vi välja att leva i.

Så vilken puls vill du leva i? Vad vill du ska påverka ditt liv?

En tanke väl så viktig att fundera på. En inre miljöfråga i ditt liv.

Att leva i två världar….

När vi var i Afrika så mötte vi Bengt och Susanne Klingberg. Dom följde oss på vår resa i Tanzania. Visade den värld dom lever i. Likaså det arbete som dom arbetar med.

Med på vår resa var Carolina. Hon är journalist. Hon gjorde ett reportage om Bengt. I JP. Värt stt läsa.

När man läser om det liv som Missionärer lever så är det ofta två världar. Man lever å ena sidan i den svenska men också i den afrikanska. (När det gäller Klingbergs). Man lever i en rik värld men också i en fattig. Kasten mellan dessa världar kan bli tydliga och ibland nog ganska påfrestande.

Vi människor kan leva i olika världar. Ibland försöker vi leva dessa samtidigt. Vi vill inte släppa någon av dom. Så står vi där med ena foten i en värld. Den andra i en annan.

Allt för ofta krockar dessa världar. Dom passar helt enkelt inte ihop. Det krockar inte bara i livets uttryck. Det krockar också i vårt inre liv. Det sliter och bänder. Vi försöker hålla skenet uppe.

Vi människor är inte ämnade och gjorda för detta dubbla liv. Vi behöver välja väg. Annars går vi under till slut.

Hur vet vi vilket liv vi ska välja? Jag tror att om vi är ärliga mot oss själva vet vi det innerst inne. Magkänslan. Med förstående vet vi det. Men lusten och sökandet efter kortvarig lycka och tillfredställelse brukar ofta var det som segrar tyvärr.

När jag var på island hittade jag ett ställe där man kunde stå i två världsdelar samtidigt.

Man kunde stå både på den nordamerikanska plattan och den Eurasiatiska plattan. Hur häftigt som helst. Men att leva i två olika världar med sitt liv är inte lika häftigt. Det tär. Det förstör på sikt. Kortsiktigt kan det uppfattas både okej och häftigt. Men på sikt blir det problem.

Välj den värld som är bäst för dig. Tveka inte. Men lyssna till ditt inre förstånd.

Min bön blir idag…..

🙏Gud, hjälp oss att välja rätt värld att leva i. Den värld som kan välsigna oss. Hjälp oss att avstå och välja bort den värld som skadar mer än den ger gott. Hjälp oss att se till vårt eget bästa före den kortvariga lyckan. Amen 🙏

Mörkret kan aldrig vinna över ljuset. 🙏

Om man öppnar dörren mellan ett ljust och ett mörkt rum är det inte mörkret som strömmar in i ljuset, det är det omvända som sker. Ljuset knäcker mörkret. Detta även om ljuset bara består av ett litet, försiktigt stearinljus.

Tomas Sjödin skriver så i en krönika. (Läs gärna den krönikan.)

Man har uppfunnit något som är i det närmaste helt svart. Ja, man menar att det är helt svart. Men ändå är det inte helt svart. Tomas Sjödin fortsätter att skriva:

Det nya materialet, gjort av kolnanorör, enligt Vetenskapsradion ”små rör av kolatomer som fått bildas som en mikroskopisk skog på en bit aluminium som förbehandlats i saltvatten”, sades kunna uppfånga 99,995 procent av det omgivande ljuset. Det nya materialet skulle enligt inslaget vara cirka tio gånger svartare än något som tidigare skapats. Användningsområden för denna mörka, mikroskopiska skog sades vara konsten eller till exempel ett rymdteleskop som behöver skärma av oönskat ljus. För det jag fäste mig vid var inte de 99,995 procenten mörker, utan de 00,005 procenten ljus som ännu står där obesegrade.

Tänk vad lätt vi har att fastna i och fokusera på mörkret. Det som till synes ser ut att vara det tydligaste får vår uppmärksamhet.

Vi behöver påminna oss om att inget mörker kan övervinna ljuset. Vi behöver påminna oss om att ljuset, om än ett litet litet ljus, alltid övervinner mörkret.

Tänd ett ljus som motverkar det mörker du kan uppleva.

Jesus är ljuset som kommit i världen. Det ljuset kan få lysa upp ditt liv också. Och han har övervunnit mörkret.

Joh 1:1-5 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.

Låt det få genomsyra din dag och ditt liv.

Min bön blir idag…

🙏Herre, tänd ditt ljus hos den som mörkret har fått för stort utrymme. Mota det mörker som vill tränga sig in hos någon. Låt dit ljus värma det frusna. Tack för att du är livets ljus. Amen 🙏

När något går i graven..

Vet inte om du någon gång haft något som du gärna använt som slutas att produceras?…..

Genom tiderna är det saker och ting som lägga ner. Man kan inte av olika anledningar fortsätta att producera det. Exempel kan vara SAAB. För många var det en ikon och legend som gick i graven. För andra en icke-fråga. I slutet av april 2017 gick Gullans mode i Munkfors i graven. En epok som avslutades. Hur många visste om det? Men troligen en jobbig händelse för många.

Jag har fått reda på att den tandkräm jag använt sen jag var liten inte längre går att få tag på. Tillverkningen är komplicerad. Tuben funkar inte bra till den konsistensen. Ska man fortsätta att tillverka den måste man investera i en ny produktionslinje. Det är troligen lite för få som köper den. Så man ger upp den produkten. Sorgligt för mig.

Nu stannar inte livet för det. ( eller gör det…?). Jag har några tuber kvar. Köpte dom sista som fanns.

Ibland känns det dock att livet byggs upp på yttre omständigheter. Så gungar livet rätt skapligt när dom omständigheterna förändras.

Att bygga livet på en annan grund och omständigheter är ett måste.

I framtiden kommer många saker, händelser, föreningar, viktiga mötesplatser just nu mm mm gå i graven. Bygger vi livet på dom , som en förutsättning för just livet , kommer det bli problem.

Lägg större vikt vid det inre livet. På djupare saker som har en längre varaktighet. Som bygger på innerliga värderingar och livsmönster. Då kommer dom yttre omständigheterna inte ta över ditt liv.

Ps. Apotea fick visst in ett ”kvarglömt” parti. Så det blev att köpa några fler tuber innan dom tar helt slut Ds

Vad är det du behöver?

Vad är det behöver? Hur ser din önskelista ut?

Du som följt min blogg kanske minns då jag skrev om min önskelista till jul då jag var liten. Det var inte en A4sida med saker som jag presenterade för mamma och pappa. Inte ovanligt att jag kryssade för saker i leksaksreklamens alla sodor som kom till jul.

Allt för ofta kopplar vi önskelistan till hur lyckliga vi är. Vi handlar för ett välbefinnande. Kopplar vår inre tillfredställelse till yttre betingelser. Som uppmuntran. Som bekräftelse. Tillrop. Styrkekramar på sociala medier. Allt det kan vara viktigt för stunden. Men jag tror inte det håller i längden.

Jag tror det behöver komma inifrån. Från en inre ström av goda känslor och ”tillrop”.

Bibeln säger:

”Alla min källor har jag i dig, Gud”

Det är kung David som utrycker det så. Inom oss finns det en möjlig källa till glädje och lycka. Där Gud rör vid oss.

Andreas Nielsen skriver i sin krönika i tidningen Dagen:

En sak som är bra med att bli lite äldre är att man inser att det inte är det som andra ger mig, eller det som kommer utifrån, som ytterst sätt kommer att definiera vem jag är, eller ge mig trygghet och tillfredställelse.

Det kommer inifrån. Från Gud. Från att upptäcka att han är allt jag behöver och att han vill vara det. Gud vill mer än någon ha oss, mycket mer än vad vi gör för honom.”

Vi behöver bli påminda om och upplysta om vad det är som gör oss lyckliga och tillfredsställda.

Det är där vi ska söka vår lycka och tillfredställelse. Det är vad vi behöver. Inga långa önskelistor. Inga feta bankkonton. Inget lyxigt överflöd. Där , i det enkla, finner vi den inre frid vi så väl behöver.

Sen kan vi ha det gott ställt men det är inte där vi definierar vår lycka och välbefinnande. Den hämtar vi på ett helt annat plan.

Min bön blir idag….

🙏Gud, hjälp oss att öppna vårt inre för dig. Låt din värme och kärlek genomsyra oss. Hjälp oss att upptäcka att du är allt jag behöver. Ge oss din trygghet in i våra liv. Amen 🙏

Det finns ett högre syfte…

Det finns ett högre syfte….

Jag tänker att livet har ett större syfte än att bara se till nuet. Likaså till det förgångna. Det vi ibland kallar ”Det var bättre förr”.

Livet har ett större syfte än jobb och pengar. Att bli upphöjd eller premierad

Ibland syftar vi på något som är långsökt borta för den som lyssnar. Vi säger något men menar något helt annat. Ett budskap som vi vill säga men inte säger rakt ut. Som vi kanske inte vågar säga rakt ut. Men vi syftar på något helt annat. Det är ett märkligt sätt att konversera på. På det sättet syftar aldrig livet. Eller hanterar vi livets syfte så? Att vi lever på ett sätt så att det egentligen vill vara något annat men lever det inte så?

Livet kan till synes se ut som det gör men har har ett annat och större syfte. Jag tänker och tror att ditt liv har ett högre syfte. Kanske är det en ordlek? Kanske är det omöjligt att kalla det högre? Ja kanske är det så. Men jag menar att det liv vi lever har ett annat bättre syfte än ett vardagligt kortsiktigt strävande. Ett syfte som räcker bortom det liv som levs här och nu på jorden.

När vi uppräcker det får livet en djupare och mer innerlig mening. För vi sträcker oss bortom vår egen gräns och förmåga. Livet får en dimension till.

Vad pratar jag om? Livet i tron på Gud och det eviga. För när vi möter den gräns som kallas död blir det inget slut. Utan det blir en början på en fortsättning. Där vi har något att se fram emot. Ofta kallas det himlen.

Samtidigt tänker jag att livet har ett större syfte en min egen lilla värld. Egoismen. Eller typ ”Mitt”. Jag tänker att vi behöver se och inse att vårt liv är också till för andra. Du kan bli till glädje för andra. Helt enkelt kan du bli till välsignelse för någon. Oftast tänker vi att så är inte fallet. ”Vad ska jag kunna göra för någon annan? Jag har ju fullt upp med att klara mitt eget. Kanske är det just då man ska vända på tänket. Det är kanske just du med det du är som blir just det någon behöver. Det är det högre syftet med ditt liv. Hur än du känner något annat.

När vi inser detta så händer det något spännande hos oss själva. Vi utvecklas som människa. Blir själva välsignade.

Pröva det. Se bortom dina egna gränser och uppsatta staket. Våga tänka utanför ramen du satt upp.

Du har ett större och högre syfte med ditt liv. Anta den utmaningen.

Min bön blir denna dag….

🙏Gud, visa oss på det högre syftet med våra liv. Ge oss mod att våga se och söka det. Tack för att du tänker mer om oss än vi själva gör. Tack för att du tror mer om oss än vi själva vågar tro. Tack för att du vill skapa tillit inom oss att det fungerar så. Utmana oss. Ge oss insikt om det syfte vårt liv har. Hjälp oss upp ur diket av otillräcklighet och misstro om att vi skulle kunna göra skillnad. Tack för att du tror på oss. Amen 🙏

Du är det finaste som finns….

Igår sjöng Thomas på jobbet ”sången till friheten”.

Den första meningen är så underbar.

”Du är det finaste jag vet….”

Vi har allt för ofta en felaktig självbild. Vi duger inte. Inte snygg nog. Men vi behöver komma ut i friheten. Du är det finaste som finns. Punkt slut.

När Gud skapade människan säger han att det var gott. Människan , skapelsens krona. Du är den personen. Vad än andra säger. Vad än andra tycker. Du är finaste!!

Jag vet inte vad Nick mest tänker på i sin låt. Men för mig blir det en sång som handlar om dig. Att du som är inbunden i en felaktig syn på dig själv ska få komma ut i friheten.

Andra kan ha lagt en inre bild av hur dom uppfattar dig. Du själv kan, av någon förunderlig anledning, fått en felaktig syn på dig själv. Min bön är idag att du ska få komma ut i frihet.

Sug på denna tanke några dagar. Du är det finaste som finns.

Min bön blir idag…..

🙏Gud, visa varje människa att du tycker dom är det finaste som finns. Sätt dom i frihet som se ner på sig själv. Läs dom från bojor som gör att dom inte tycker om sig själv. Tack för att du skapat varje människa till en avbild av dig själv. Tack att du älskar varje människa. Amen 🙏

DU É DET FINASTE JAG VET.

(Music/lyrics Nick Borgen)

Du é det finaste jag vet

Du é den vackraste i världen

Som blommorna på ängarna

Som kärleken på färden

Du é det finaste jag sett

Du é det bästa som har hänt mig

Ingen é så go’ som du

Det é dig som jag vill ha

Du é det vackraste jag sett

Du é den bild jag aldrig glömmer

Som lyckan i en tidlös film

Som minnena jag gömmer

Du é det tryggaste jag vet

Du é den hand som jag behöver

Ingen é så god som du

Det é dig som jag vill ha.

Följer dig genom gråt och vilsna dar

Följer dig till skratten

Följer dig genom sol och iskallt regn

Och vaggar dig i natten

Du é det finaste jag har

Du é det vackraste i världen

Ingen é så god som du

Det é dig som jag vill ha.