Jag mötte orden som berörde mig djupt – att man kan krympa som människa. Jag tänker inte på det naturliga som vi människor gör varje dag. Att vi varje dag kanske krymper en cm för att under nattens vila sträcka ut oss igen. Eller att vi alla krymper på längden med ålders tilltagande antal år.
Nej, jag tänker på att man kan själsligen krympa av olika orsaker. Det kan bero på att någon är nedsättande mot oss. Det kan vara misslyckande. Hot. Att man hela tidens sätta åt sidan. Andra går alltid före. Att någon alltid går emellan när man samtalar så glöms man bort. Att allt för ofta får nedvärderande ord över sig som tex att man är värdelös. Detta gör att man krymper själsligen som människa.
Men det finns ett botemedel. Det finns ett sätt som ger motsatt frukt. Som gör att man växer istället för att krympa.
Det är uppmuntran. Ett bli sedd. Att lyssnad till. Att få förtroenden. Att vara efterfrågad. Det gör att man växer. Själen blommar på så vis. Och själens blad skjuter nya skott. Själens kropp rättar upp sig. Och det blir lättare att andas.
Kanske känner du igen dig i att du verkar krympa. Att själen hamnar inlåst på något sätt. Till dig vill jag hälsa att Gud tänker goda tankar om dig. Han ser dig och vill sätta dig fri. Gud är på din sida.
Kanske ser du någon som verkar krympa. Ge din uppmuntran. Se den personen. Ös kärlek över den. Det är som att du då vattnar dens själ och den får nytt liv. Du kan få den att växa istället för att krympa.
Pedher´s blogg 