Att härma Gud

Att härma Gud. Kan man göra det? Är det inte lite att ta i så att man…. Nej kanske ändå inte. I allt kan vi inte härma honom men kanske ändå finns det något som vi kan härma.

”Den är ett evigt tecken som förenar mig och israeliterna, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men den sjunde dagen vilade han och hämtade andan.«”
‭‭Andra Moseboken‬ ‭31:17‬ ‭B2000‬‬

Vi har precis lagt en helg bakom om oss. Vilodag kallas ibland söndagen. Inte alltid den blir det. Förr var söndagen verkligen det. Gud vilade på sjunde dagen och hämtade andan. Det är en god sak att härma. Om nu Gud såg att det hörde till att skapande så kanske vi kan inse det också.

I Efesierbrevet 5:1 står det att vi ska vara Guds efterföljare. Den engelska översättningen säger:

”Be ye therefore imitators of God, as beloved children;” ‭‭Ephesians‬ ‭5:1‬ ‭ASV‬‬

Härma Gud. Välj att göra det. Vi behöver också hämta andan. Och bli uppfriskade inför en nu vecka.

Jag vet inte vad det betyder för dig att hämta andan. Det måste inte vara att ligga på sofflocket. Det kan vara att gör något som bryter av det vanliga mönstret.

Så härma Gud. Det kommer välsigna dig.

Ps Vill du följa min Adventskalender? Startar den 1/12. Ds

Så är dagen här 🕯

Vi tänder ett ljus i advent,
det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
dom borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent, när vi tänder ett ljus i advent.
när vi tänder ett ljus i advent.

🕯 Vi tänder ett ljus i advent

Denna tid är något speciellt. Efter en mörk tid så tänds världen upp på något sätt. Redan här tänker jag att nu har det vänt. Visst, vintersolståndet har inte varit än. Det dröjer ett tag till. Men redan 1 advent påminns vi om ljuset. Ljuset i världen. Och i dessa tider behövs det mer än någonsin. Vi tänder ett ljus med bön om att pandemin ska försvinna från vår jord.

🕯 … det värmer den som frusen är …

Det finns så frusna just nu. Inte främst att vädret är för kallt. Utan man känner sig frusen i sitt inre. Pga ensamhet. Sjukdom. Förlorat än nära vän i covid. Oro. Ja, man känner sig frusen in i själen. Därför tänder vi ett ljus för dig som behöver värme. Guds ljus värmer inifrån ut. En värme som blir så mycket mer än att värma sig med en jacka. En innerlig skön värme som mjukar både kropp och sinne

🕯 Det sprider ljus i vårt mörker här

Vi behöver verkligen sprida ljus omkring oss. Dess motsats gör så mycket dumt. Förstör ibland djupt inne inom oss. Nej, vi behöver sprida ljuset. Kanske kan ett ljus i fönstret få sprida denna värme och kärlek.

🕯 Och alla som är rädda och fryser på vår jord, dom borde få sitta vid vårt bord

Det finns så många på vår jord som är ensamma och rädda . Så många som skulle uppskatta att få sitta vid någons bord. I år blir det inte så lätt. I år kommer vi att ha många som inte kan sitta vid någons bord. Ensamma. Rädslan kan vara krig, flykt, sjukdom men också pandemi i år. Därför tänder vi ett ljus för alla rädda. För dig som i år blir mer ensam än vad du egentligen orkar med. För dig tänder vi ett ljus.

🕯 Ljuset vill hjälpa oss att rikta blicken till den person som julen handlar om. Jesus Kristus. Det är en tid som verkligen uppmanar oss att söka oss till Jesus. För i Jesu närhet finns värme. Där finns en motkraft till ensamhet. Där måste mörkret ge vika. För vi vet – inget mörker kan stå emot ett ljus. Hur litet det än är.

🕯 Tänd ett ljus och låt det brinna
Låt aldrig hoppet försvinna det är mörkt nu
Men det blir ljusare igen. Tänd ett ljus för allt du tror på För den här planeten vi bor på
Tänd ett ljus för jordens barn – för jordens folk

Många strängar på sin lyra

Du har säkert hört det …. ”att ha många strängar på sin lyra” Nu är instrumentet på bilden en Luta. Men den har också många strängar. Ibland fler än vad denna har.

Att ha många strängar på sin lyra vill kanske berätta om vår duglighet och kompetens. Och visst, att kunna mycket och göra mycket är väl bra. Fick höra att jag var en ”paketlösning” i kyrkan jag jobbade i. Jag kunde sjunga, spela, leda möten, predika, ta upp kollekt mm. Det liksom fixade sig. Men hur kul är det? En enmansshow är väl inte så kul om den upprepas varje söndag i varje gudstjänst. Nej, jag tror det behövs många strängar av olika slag i tex en gudstjänst.

Nej, jag skulle vilja slå ett slag för den som bara upplever sig ha en eller två strängar på sin lyra. Vet du, det är gott nog. Du måste inte ha flera strängar på du lyra. Du måste inte vara paketlösningen. Du måste inte prestera massa olika gåvor för att räknas. Det räcker med en.

Men nyckeln är att du använder den sträng du fått. Att du låter dig bli använd. Då blir du till välsignelse. Ge sig själv en klapp på axeln idag. Din gåva räcker långt. Den duger.

Du som bär den duger. Ingen ska slå ner den. Stå på dig. Allt för ofta möter jag den där ”inte ska väl jag” ”det var väl inget ” osv. Tacka Gud för vad du fått. Låt ingen ta det ifrån dig. Du är ämnad för den gåva då fått. Den är ämnad för dig. Och din omgivning kommer bli välsignad av och genom den.

Låt mig avsluta med Bo Setterlinds dikt. Kanske kan den uppmuntra dig. Den slutar så här:

Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på, men i hans händer dög jag!

I Guds händer duger du. Låt dig brukas om du så bara ha en sträng på din lyra.

Nu dikten….

Aldrig mer ett ont ord om trasiga fioler!
En gång hörde jag Mästaren spela på bara två strängar.

Han stod bland träden
och spelade på sitt älsklingsinstrument,
hymn efter hymn, visa efter visa,
utkristalliserad smärta, och jag visste:
Den fiolen var jag!

Andra skulle inte ha ansett mig värd att spela på, men i hans händer dög jag!

Bo Setterlind

Det lilla märket …

Det lilla märket, som hur litet den än var och är kan föra ett brev till andra sidan jorden.

Jag minns inte när jag använde ett sådant senast. Inte så att det var massa år sen. Men nu är det ett dag sen. Förr var det mer återkommande. När jag skickade till min faster när hon var missionär i Afrika. Eller satte så många 5-öres jag fick plats på ett brev. Det var väl knappt att adressen till mottagaren fick rum.

Frimärket – märket som gav brevet dess möjlighet att bli transporterat till någon annan. Någon man ville ha kontakt med. Det var på ett ett sätt mer personligt förr. Mer hjärta bakom hälsningen. Ja ja. Jag vet att ett sms kan få hjärtat att slå volter. Att ett Mail kan också bli lite mer personligt på ett sätt. Men på den tiden då man skrev det för hand. Det var något speciellt med det.

Fri-märke – den lilla lilla papperslappen man blötte lite på. Satte det på ett kuvert. Det var någon form av frihet över det.

Minns att när man skickade till någon samlare av dessa märken valde man ut olika märken som man samlade på. Skulle tro att det fanns dom som skickade brev till sig själv för att få ett visst märke stämplat.

På viktig post satte man förr ett sigill. Ett märke som inte fick brytas mer än av mottagaren. Sigillet hade stämpeln från den som sände brevet. Som att vi skriver under brevet med vårt namn.

Ett sigill, eller insegel, är ett märke som ursprungligen syftade till att intyga äktheten hos ett dokument. På sigillstampen eller signetringen finns en ingraverad symbol, unik för den som skriver under.

Sigillet ville visa på äktheten på brevet.

Vi har också fått ett sigill på oss för att visa äktheten i vår tro. ”Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag.” Efesierbrevet‬ ‭4:30‬ ‭SFB15‬‬
Man skulle kunna säga att det är Guds frimärke på oss. Han har liksom redan satt portot på. En dag kommer det innebära att bär enda hem till himlen. Det är längre än till andra sidan jorden. PostNord behöver inte vara involverad. Inget snack om det ska vara express eller ta några dagar. Ingen försening. Kommer alltid i rätt tid – enligt den tabell Gud sätter.

När du tog emot Jesus som din personlige frälsare fick du detta sigill. Ett frimärke som kommer vara din resa till himlens värd.

Att vi sen kan vara ett kristusbrev utsända av vår Herre är ett annat ämne. För en annan blogg.

Guds hand

Guds hand – jag det var den som Maradona en gång hänvisade till för länge sedan. Nu har denne man lämnat detta jordeliv.

Guds Hand. Den talar om handling. Kraft. Mildhet. Omsorg. Makt. Ledning. Under. Ja, det finns många sätt man kan beskriva den med. Törs inte säga hur mycket Guds hand haft med fotboll att göra. Möjligen. Men jag tvivlar nog på att Guds hand hjälper till så att ett lag kan vinna. Det får vi nog klara själva.

”Stiger jag upp till himlen är du där, bäddar jag åt mig i dödsriket är du där. Tar jag morgonrodnadens vingar, gör jag mig en boning ytterst i havet, ska också där din hand leda mig och din högra hand hålla mig.” Psaltaren‬ ‭139:8-10‬ ‭SFB15‬‬

”….ska också där…” – något som säger mig att vart jag än är så kommer Gud leda mig med sin hand. Om jag vill det. Det finns inga omöjliga ställen och situationer som Gud inte kan leda dig. Du kan inte komma så långt bort från Gud att hans inte skulle kunna hålla upp dig. Hans kraft räcker långt. Klarar mycket mer än vi kan tänka oss. Ber vi om hans ledning och kraft så möte han oss med det.

Att det står att det är hans högra hand visar på hans styrka. Kanske mindre förståelse hos en vänsterhänt. Man den högra handen står för styrka. Så kanske är det den vänstra handen som leder och den högra som bär.

Kanske kan det få sjunka in i oss denna dag. Att hand hand räcker långt längre än vårt tvivel tror. Att hans hand orkar hålla oss. Med alla våra bekymmer som ofta är så tunga.

Där du nu är, det du nu bär, det du nu brottas med, finns i detta ”…ska också där…”. Försök vila i det.

Ett steg närmare

Tänk om man var färdig redan nu. Tänk om man kunde allting direkt. Tänk om redan nu visste. Tänk om man var klar över hur allting skulle bli typ nu. Tänk om morgondagens äventyr redan var beskrivet. Tänk om man visste hur livet kommer forna sig framöver. Tänk om man bara visste det…

Har du tänkt så någon gång? Skulle tro att dom flesta av oss tänkt typ så någon gång i livet. Det kan stressa rätt mycket. Så skapar man bilder om hur det ska bli. Inser att för varje ”steg” så ändras förutsättningarna och bilden måste revideras.

Jag tänker att varje steg är ett steg närmare det som är tänkt. Jag behöver inte skapa det för varje steg. Utan låta bilden växa fram istället. Så behöver den inte revideras hela tiden.

Om man kan tänka så kanske resan blir lite enklare. Eller i alla fall mer möjlig. Varje steg känns mer som vägen till något större och mening med. Än ett tungt steg som bara kom till just bara nästa punkt. Den punkt som inte gav något. Även denna gång.

Det är gott att veta att varje steg du tar är på väg framåt. Även dom små stegen. Kanske är dom små stegen också viktiga för att komma i rätt timing. Så förringa inte det lilla steget. Där minst lika viktigt.

Om man klarar att tänka steg för steg behöver man inte ha större krav på sig än just ett steg i taget. Det är skönt. Pulsen kan hållas nere. Axlarna likaså.

Så värdera varje steg du tar. Det är ett steg närmare dit du ska.

Gör det till ditt

💭 Vi har rätt lätt att bli stående som observatörer. Blir ett ”titta på” som inte gör oss varken bättre eller sämre. Och det är klart, det riskerar att göra oss själs till ”offer” för situationen. Som om vi blev bestämda till något. Att det var vårt öde.

💭 Vi behöver tänka tvärtom. Att se till det vi tror är tänkt för oss och göra det till vårt.

💭 Ibland kan det fara dubbla tankar inom oss. Dubbla tankar om oss själva. Dom slås mot vandra. Som om det var en god kraft mot en ond kraft. Tänker att då får vi göra dom goda tankarna till våra egna. Att dom få det utrymmet dom är värda. Och dom onda tankarna får ingen plats.

💭 Hur kan jag förklara för dig hur jag menar?

💭 Jo, när jag har för många jobbiga tankar som snurrar i huvudet på kvällen blir det stört omöjligt att somna. Jag försöker att tänka på annat. Försöker få ett annat fokus. När det inte går sätter jag på en väl utvald ljudbok. Då få dess tankar ta över mina tankar. Så upptäcker jag att långt senare att jag somnat. Somnat medan ljudboken läst upp boken. Dom mindre bra tankarna fick ge vika. Jag gjorde bokens tankar till mina.

💭 Jag gör det jag uppfattar kan göra mig gott till mitt. Vad behöver du göra till ditt?

💭 Bli inte en åskådare inför ditt eget öde. Ta makten över det. Bestäm dig för vad du vill göra till ditt. Släpp det som ligger bakom och som du ändå inte kan nå. Kanske till och med att du inte ska nå det igen. Det är ett avslutat kapitel. Så länge som det får skvalpa i utkanten av blickfånget kan det låsa dig. Men du kan välja att annat får ta upp hela blickfånget. Då får inte den gamla bilden plats längre. Hoppas du förstår hur jag tänker.

💭 Bestäm över din livsbild. Gör nästa steg till ditt. Därför att du valt att just sätta ner foten där och då. Inte för att någon annan gjorde det åt dig. Eller tvingade dig att göra.

Guds perspektiv

Ibland kan det vara svårt att se en utväg. Ibland kan det vara enklare. I en tid med nya, mer krävande, restriktioner är det svårt att hålla modet uppe.

Gud är rättvis där vi har svårt att vara klarsynta. Han kan inget annat att vara rättvis. Det är hans väsen. I fotbollsspelarens perspektiv kan en domare vara orättvis. Där motspelaren går fri medan man själv blir avblåst. Men Gud kan inget annat än att vara rättvis.

Han är inte partisk ändå står han på allas sida. Ett fascinerade utgångsläge. Hur kan det vara möjligt. Jag tänker att det är för att han älskar alla lika mycket. Vill alla deras väl. Och när han ser till alla ser han allas situation och möter alla där. Därför kan han se den större bilden och behöver aldrig beskyllas för att vara partisk.

Där vår blick inte når över tidsperspektivet når hans blick från evighet till evighet. Vi har så lätt att se till nuet och dess närliggande tid. Vi ser till det som vi tycker är bäst för just denna tid. Men har svårare att räkna in det kommande och hur nuet påverkar det. Där är Gud outstanding. Han kan hantera nuet i ljuset av evighetens tidsrymd.

Hans förstånd når långt längre en vårt begränsade kunskap. Allt för ofta tycker vi att vi vet bäst. Och visst, somliga gånger kan vi nog tillskriva vårt förstånd att fungera väl bra. Men vi kan aldrig mäta oss med Guds förstånd. Hans som är från evighet till evighet. Han som skapar med sitt ord. Hans förstånd som inte är begränsad av den mänskliga begränsningen. Vi som påstås till och med inte ens använda all den kapacitet vi har ingår hjärna. Han använder sin fullt ut….

Kommer du ihåg periskopet vi byggde i slöjden? Liten kul sak. Då kunde man stå bakom ett högt staket men ändå se över kanten. Guds blick har möjlighet att se för vår blick inte når fram.

Det är som att Guds ser om hörnet. Över den högsta mur utan att ställa sig på tå. Kan se igenom den mörkaste dimma. En blick som tränger sig in. Men också som ödmjukt letar sig in i våra labyrinter av tanker. Han kommer också ut ur dom utan att ha gått vilse.

Hans orientering är fantastisk. Han är inte begränsad till en GPS-utrustning. Där en apparat kan sluta fungera pga tex slut på batteriet så fungerar Guds orientering för evigt. När vi går vilse kan han hitta den bästa väg på bråkdelen av en sekund. Hur vi än snurrat till det kan han snurra upp det.

Guds perspektiv är så fantastiskt bra. Det bästa vi kan göra är att slå följe med honom. Bättre guide kan vi inte få.

Den kärlek han har i sin blick till sin skapelse går inte att mäta. Det han känner för dig i sitt inre strålar ut genom hans ögon när hans blick vilar på dig. Hans hjärta slår för dig. Han vill bara ditt bästa. Ett sådant perspektiv gör tilliten till honom desto större. Han vill dig gott. Gör dig gott. Så att följa honom i det perspektivet ger en välsignad frid inför framtidens ögonblick.

Han ger mera nåd

Jag har vid några tillfällen påmint om gamla psalmer. Här kommer en till. ”Han ger mera nåd…” Psalmen blev i sin nuvarande form runt 1930.

Jag tycker om andan i sången. Bara första textraden visar vägen till vad psalmen vill förmedla till oss: ”Han ger mera nåd då min börda blir större…”. Skulle tro att man kan känns igen sig i den tyngre sidan i livet som psalmen beskriver. Kanske var det självupplevt av textförfattaren. Sången ger oss uppmuntran och hopp. Att få kraft efter hur arbetet växer. När prövningar kommer ger han oss sin frid. Hur han möter oss när våra egna resurser verkar uttömda så ger han ut nya.

Kanske kan denna söndag få välsignas av denna gamla psalm. Gamla ord på ett föråldrat uttrycksätt? Ja, möjligen. Men fortfarande så sanna till oss alla.

Det finns en som följer sig och vill bistå dig genom hela ditt liv. Det vår Gud. Han har många gånger bevisat sin omsorg. Han vill göra det igen. Och igen. Och igen.

1. Han ger mera nåd då min börda blir större
när arbetet växer, mer kraft han mig ger
med ökade trångmål hans kärlek fördubblas
när prövningar möter, sin frid han mig ger

Ref: Hans kärlek är gränslös
Hans nåd är oändlig
Hans kraft ingen människa utforskat än
Ty av sina eviga väldiga skatter
Han giver och giver och giver igen

2. När allt vad jag ägt utav mod syntes svika
när kraften är tömd fastän dag ej är slut
när jag har nått botten av tillgångar egna
vår fader då endast begynt att ge ut

3. O, Jesus för dig vill jag öppna mitt hjärta
i tro, ta emot, av de skatter du ger
och sedan ge ut ty ju mera jag giver
så strömmar välsignelsens flod ännu mer

Lyssna gärna på Mikael när han sjunger sången

Lugna vatten

Har varit hemma en tid för att jag är sjuk. Igår ”tvingade” jag mig ut på två korta promenader. Samma rutt runt Rosariet. Den första gången blåste det mycket. Det gick gäss på sjön. Andra gången hade vinden mojnat och sjön låg betydligt lugnare.

Att hitta olika översättningar på bibelverser har alltid fascinerat mig. Jag kom till psalm 23 i min bibelläsningsplan.

”…. han för mig till vatten där jag finner ro.” Psaltaren‬ ‭23:2‬ ‭SFB15‬‬. Finner ro. Det är nog den vanligaste översättningen. Vackert beskrivet hur man finner ro vid vatten. Vatten har en lugnande inverkan på oss när det flyter fram stilla.

Så hittade jag en annan översättning. Den säger så här:

”…… och leder mig till lugna vatten.”
‭‭Psaltaren‬ ‭23:2‬ ‭NUB‬‬. Till lugna vatten. Versen får ett annat fokus.

Det finns så många oroliga vatten i livet. Du kan säkert räkna upp många sådana tillfällen med ett upproriskt vatten du hamnat i. Visst är det så att vi kan behöva komma till ett vatten som ger ro. Men jag tror att hälsningen från denna vers är att du ska föras till ett lugnare vatten. Alltså lämna det vatten som är mer eller mindre i uppror för att annat vatten. Ett lugnare vatten. Det kommer göra dig gott.

Så blir det som en tredje översättning säger:

”….Han för mig till rogivande vatten.”
‭‭Psaltaren‬ ‭23:2‬ ‭SB‬‬ Rogivande.

Sådana vatten ger ro – rogivande. Vackert uttryckt tycker jag. Det är som att vattnet, som både släcker törst, ger växten dess tillväxt ger också ro för själen. Så blir det som en fjärde översättning:

”…..han låter mig vila vid lugna vatten.”
‭‭Psaltaren‬ ‭23:2‬ ‭B2000D‬‬. Vila vid lugna vatten. Där hämtar man kraft för nya tider och uppdrag.

Samma vers men med flera djup. Det är det mäktiga med bibelns ord. Så låt dej föras till andra vatten. Vatten som kommer låta dig segla ut till nya upplevelser när du fått vilat ut från det mer stormig. Gud har sådan omsorg om dej.