Soffhäng – inte alls så dumt  

Måndag tisdag och onsdag har varit rätt intensiva. 

I början på veckan möttes vi som butikschefer inom Erikshjälpen i Renströmmen här i Norrköping. Inspirationsdagar som är så bra. Att mötas och dela erfarenheter är så bra. Uppmuntra varandra och dela det tunga som vi också möter. 

Skulle tro att det ligger väldigt högt i kurs hos oss. Tror egentligen att det är så inom fler arbeten.  Att möta kollegor ger en injektion. 

Onsdagen innehöll uppsamling av massa ogjorda jobb och sen biståndspackning. 

När jag kom hem igår blev det i stort sätt bara att vända i dörren. På med löparskorna och ut i spåret. 

Jag behövde bara en stund där tänket fick falla åt sidan en stund. Kroppen fick en genomkörare och lungorna andas frisk luft. 

  Att sen bara slänga sig i soffan för lite soffhäng är så juvligt skönt. Att bara låta kroppen sakta återhämta sig. 

Tomas Sjödin talade med oss i tisdags om att han förordade inte balans egentligen. Mer att köra på och sen vila. För vi behöver båda. Soffhäng behövs också. Somliga menar att det bara är för lata människor. (Möjligen använder lata människor soffan för mycket. )

Jag tänker mig att soffhäng gör att kroppen återhämtar sig. Tänket kanske kan komma i sin ordning. Då blir inte soffhänget något dåligt. 

Pröva det. Det är inte så farligt.