Hur avslutar man ett år bäst?

Hur avslutar man ett år på bästa sätt? Kanske lite sent att planera det så är på sista versen. Men hur gör man det? Och har det någon särskild mening att fundera på det? Det kommer ju flera nyårsaftnar. Så är det så viktigt? Kanske inte men åndå….

Hur avslutar man ett år på bästa sätt?

Kanske det ändå finns ett sätt som kan göra det nya året till ett bra och speciellt år.

För mig handlar det om att avsluta på ett sätt som öppnar upp det nya i samma andetag. Man liksom ger det nya en bra fart från början.

Jag tänker att….

Det bästa är att tacka Gud för året som gått och lägga det nya i Guds händer.

Jag tänker att i det ligger att jag vill att Gud ska välsigna det nya året. Att han skall ta hand om det. Vårda och ha omsorg om mig. Att jag på det viset visar Gud mitt beroende av honom.

Inte så att jag inte vill ta ansvar för det. Utan mer att jag inser mitt behov av hjälp och stöd.

Att tacka för året som gått hjälper mig att lägga det till handlingarna. Att i medgång inse Guds välsignelse. Att i motgång inse att han burit mig igenom det. Tacksamheten hjälper mig att få ett sunt perspektiv på livet.

Så mitt avslut detta år är en bön om Guds stöd och välsignelse under nästa år 2019. ”Gå med mig Gud. Ge mig ditt stöd och din välsignelse. Jag lägger mig själv och nästa år i dina händer.”

Vad vore då pricken över iet att få läsa välsignelsen över dig och mig… i jag-form… En välsignelse som då andas en bön från vårt inre…

Herren välsigne mig och bevare mig. 
Herren låte sitt ansikte lysa över mig 
och vare mig nådig. 
Herren vände sitt ansikte 
till mig och give mig frid.
I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn.
Amen.

Gläd dig över det enkla

 

De bästa eller finaste dagarna är inte nödvändigtvis de när något mycket speciellt eller fantastiskt spännande händer, utan kanske de som till exempel bjuder på en vacker solnedgång.

Citat ur ”Guds lilla gröna”

Allt för ofta strävar vi efter det storslagna. Det magnifika. Ska vi uppskatta något måste det vara lite utöver det vanliga. Lite mer kostsamt. Det lilla extra. Det gör nog att vi har svårt för, eller blir ”blinda” för, det enkla lilla. Som finns där, kanske hela tiden, men vi helt enkelt missar det.

En vacker solnedgång… Ja, den som känner mig vet att jag älskar solnedgångar. Kväll efter kväll kan jag gå ut för att se den. Insupa dess skönhet. Njuta av den stillhet som följer med den. Dofterna som kommer fram när vinden lägger sig.

 

Det enkla är ofta gott nog. Vi behöver fånga det. Eller kanske mer rikta vår uppmärksamhet till det. Det är då vi upptäcker att det enkla kan var mer värd än det värdefulla. Det enkla som fäster sig i vårt minne har förmågan att finnas kvar. Det storslagna slås ut av nästa storslagna vy. Så flackar vi vidare för att upptäcka nya ”höjder” och hinner inte njuta av det goda. Så läggs det i glömskan. Medan det enkla behöver inte hävda sig. Det finns där kravlöst enkelt. Behöver inte framhäva sig för det kan inte mäta sig i storslagenhet. Bara visa upp sin enkelhet. Som i sig är vackert bara man låter sin blick falla på just det enkla vackra.

Det nya året som ligger framför kan bli ett år där enkelheten får sitt rätta utrymme. Bara du och jag kan skapa och ge det det utrymmet.

Gläd dig över det enkla. Det kommer berika ditt liv i myckenhet.

Sista arbetsdagen…..

Sista arbetsdagen …..

….. för i år!

Så är det. Ett helt arbetsår läggs därmed till handlingarna. Ett år som varit verkligen blandat.

Resultatmässigt ett mycket bra pr i vår butik. Kanske ett av dom bästa år vi haft. Sett till omsättning det klart bästa. Så vi kan verkligen vara nöjda.

Sett till hälsan däremot är det inte det bästa. Efter att ha jobbat för hårt och haft väggkänning så är det ett år jag inte vill ha tillbaka. Men tack och lov avslutar jag året med att ha återhämtat mig helt i stort sätt.

Men hur det än är med det så är summan av arbetsåret fyllt av tacksamhet. Tacksam till alla som gjort året så bra.

När vi avslutar denna dags arbete kan vi vara nöjda och glada.

På tal om sista arbetsdagen…. Jag har ju bloggat i snart 5 år. Det finns ett blogginlägg som lästs nästan mest av alla inlägg jag gjort. ”Sista dagen på jobbet – stort tack!!!” Ibland undrar jag varför. Kanske är det för avslut och nystart ofta väcker en särskild nyfikenhet. Måste nog erkänna att nystart väcker min nyfikenhet mer än avslut.

Jag ser hellre framåt än bakåt. Men årsskifte är ändå bra. Som min kollega påminde om idag på jobbet. Att se tillbaka och reflektera. Att göra bokslut. Se vad som gick mindre bra. Se det som gick bättre. Kanske kan det lära oss något viktigt. En bra reflektion tycker jag. Kanske till en del jobbig. Men också uppmuntrande. Med största sannolikhet nyttig och lärande inför året som kommer.

Så tack för 150 butiksdagar som summerar mycket pengar till behövande. Det är vad vi varje dag fokuserar på.

När tiden börjar om…

När tiden börjar om…. känns allting som nytt igen.

Det är bara några dagar kvar på detta år. När klockan slår nytt år känns det på något sätt som tiden börjar om. Ändå fortsätter den bara. Men nytt år. 365 dagar till nästa gång tiden börjar om.

När detta nyår kommer summerar jag 3 år i Jönköping. 3 år i butiken. Ändå känns det som att tiden börjar om. Nytt år med nya möjligheter.

Trots att tiden bara rullar på kan vi behöva tider av nystart. Det ger en extra energi. Nytt hopp. Nytt mod. Egentligen behöver det inte handla om att bryta upp från någonting. Utan bara att det börjar ett nytt kapitel på något vis. Att vända blad som någon beskriver det som.

Men ibland kan det behövas att just bryta upp från något. Att börja om på en ny plats. Göra något nytt. Att helt enkelt göra ett omtag.

Att börja om… inte bara tiden kan behöva börja om. Vi kan behöva börja om i relationer. Börja om där livet körde fel. Vi kan behöva starta om när tänket gick fel. Men det behöver inte vara dramatiskt. Som typ ett årsskifte. Eller en födelsedag där man blir ett år äldre från ens sekunden till den andre. Det viktigaste är nog bara att man just börjar om, nystartat, gör omtag, bryter upp från något till något.

Behöver du börja om? Kanske skulle du våga det inför det nya år som ligger framför.

Pladderfri zon

Ingen som känner mig tänker nog mig som osocial och tystnad. Gillar samtalet och mötet med människor.

Men det sista halvåret har fått mig att ha behov av tystnad.

Lysande på Tomas Sjödin vinter i P1. Han sa det som beskriver det så tydlig. En pladderfri zon.

Tyst kupé på tåget skulle kunna beskriva en sådan zon.

Det är som att livet inte hänger ihop utan den zonen. En helomvändning tänker jag. Men som blir så viktig.

Där återhämtar man sig. Där reflekterar man. Där återvänder energin på något sätt.

Micropausen med den korta återhämtningen har sin plats. Men också att stänga dörren en stund om sig och låta tystnaden omsluta sig en stund. Är som balsam. Balsam för själen.

Pladder är ju rätt energikrävande. Det samtalet som inte får ut något av värde. Slår egentligen bara död på tid.

Så visst behöver vi pladderfria zoner.

Kan ta det en annan dag….

Inte den mest oförutsägbara rubrik en dag som denna. Annandag.

Varför skjuta upp något du kan göra idag? Visst är det lätt att ta det ”sen”?!

Det finns det som man inte ska vänta med… till exempel…

Att säga förlåt. Det blir inte lättare med tiden. Lika bra att göra det direkt. Det gör livet så mycket lättare.

Att förlåta. Det befriar. Även när man tycker att det borde vara din motpart som borde förlåta. När man inte förlåter blir man den största förloraren.

Förlåtelsen kan vara knepig. Vi kan ha mycket med oss i bagaget. Händelser, upplevelser, mindre roliga möten med människor som gjort oss illa. Att då förlåta kan vara knepigt.

Ibland behöver vi bestämma oss för att förlåta. Kanske kan man inte göra det på direkten. Men man kan ta sikte på det. Att längre fram vilja förlåta men nu göra vad man kan för att förlåta. En process som man vill göra. Kanske inte går på en gång men på sikt vill man kunna förlåta.

Bestäm dig för att förlåta innan vederbörande kommer och säger förlåt. Det är en fantastisk känsla att kunna säga att man redan har gjort det när vederbörande till slut ber om förlåtelse. Under tiden mår du så mycket bättre.

Ett är säkert. Vill man komma vidare så är förlåtelse en bra början. Ta inte det en annan dag.

Från evighet till evighet

Julens budskap är att Jesus föds till vår jord som världens frälsare. Ändå kan vi läsa att han är från evighet till evighet. Ett nu som har ett evighetsperspektiv.

På något sätt hamnar också vi i det perspektivet. Vi är från evighet och går mot evighet. Det är så lätt att vi trångsynt ser oss bara i ett ”nu” i ett tidsperspektiv på omkring 85 år.

Vårt ursprung har vi i Gud. Eller som visan säger: ”mamma, var fanns jag innan jag kom in i din mage? Lille Ole, du fanns i Guds tanke”. Där började det. Före det vi kan kalla för vår födelse.

Vår utgång är också av evighet. Vi är ämnade för en evighet. Bibeln kallar oss till himlens evighet, tillsammans med Gud själv. Så är cirkeln sluten. Vi kommer från Gud och återvänder till Gud.

Det är i det perspektivet vi hör hemma.

Man kan utrycka det som att hitta hem. Du vet uttrycket ”borta bra men hemma bäst”. Det är nog ett av dom bästa sätten att utrycka vad tron och evighetsperspektivet är.

Julens sammanfattning är att han vill ge oss ett vingslag från vårt ursprung. Att vi ska få lyfta vår blick längre fram bortom horisonten. Att mötet med världens frälsare sätt oss in i vårt rätta perspektiv och historia. Vi är ämnade för gemenskap med Gud.

Jesus är huds gåva till oss. Vi får tacksamt ta emot den och säga vårt ja till honom.

God fortsättning på julen.