Månad: juni 2020

Publicerat den

Förtrolighet

Förtrolighet – ett ord som andas värme och närhet. Det blir lite mer än något ytligt. Snarare mycket mer än ytlig gemenskap. En sådan gemenskap uppskattar jag så högt. Den ger långt ifrån glättighet med snabba skämt och ytliga samtal. Det är i den gemenskapen band växer. Det är där som förtroenden skapas. Det där man lär känna varandra på djupet.

Många har inte tid med förtrolighet. Snabba fixar som ger snabba kortsiktiga resultat. För stunden given men som saknar god eftersmak. Säger inte att tjo tjing och klapp inte får vara. Men det har sin tid. Förtrolighet ger en långvarig vänskap nog aldrig tar slut. Kommer man ifrån varandra en tid tas tråden upp väldigt lätt. Man hamnar i den djupa gemenskapen direkt.

Synonymer för förtrolig är intim, familjär, otvungen, hjärtlig, öppenhjärtig, innerlig, privat, konfidentiell. Beskriver så bra vad som händer i en förtrolig gemenskap. Omgiven av otvungen hjärtlig innerlig atmosfär kan man vara, på djupet ärligt, sig själv. Få uppleva hur nära man kan komma varandra.

Där får man dela det förflutna utan att fördömas. Där får man brottas om framtidens utmaningar men också dess drömmar. Där gör man dom goda avsluten men ser också fram mot nya utmaningar man ska gå in i.

”HERREN umgås förtroligt
med dem som fruktar honom,
sitt förbund gör han känt för dem.” Psalm 25:14 Fb

Det är så jag tänker mig den förtroliga gemenskapen med Gud också. Prestationslöst. Kravlöst. Djup innerlig gemenskap. Fruktan i detta betyder inte rädsla utan respektfullt. Förtroendefull – förtrolighet.

Som du ser finns det ett löfte i denna vers. I denna förtrolighet delger Gud oss sitt förbund. Alltså att i denna djupa innerliga förtrolighet av öppenhjärtlighet delger Guds oss sitt förbund. Sitt rådslut. Sin tanke och plan. Sin längtan för oss. Främst för våra liv. Men också, när så behövs, den större bilden i det sammanhang vi finns. Det är där, i den stilla gemenskapen, i vår kammare (matt 6:6) , där Gud ser i det fördolda, han delar med sig om sina tankar om oss. För oss. Visar på den väg han tänker. Där han i all sin förtrolighet, inte ropar up, viskar sin tanke. I förtrolighet. Förtroende.

Det är där, i den förtroligheten, jag vill bygga mitt liv. Kanske du med.

Tips Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill.

Publicerat den

När båten behöver lite tillsyn…

Vår livsbåt kan gå sönder. Helt enkelt ta in vatten. Den blir inte sjöduglig. Då behöver man ta upp den på land för att se över den.

I Jönköping har vi en plats där båtar kan läggas i torrdocka. Allt ifrån större reparationer till underhåll lär man kunna göra där. Varje båt behöver ses över. Nu är jag ju ingen båtmänniska och har således ingen båt. Så jag är ute på svag is nu. Men jag har förstått att varje båt behöver ses över med jämna mellanrum. Kölen behöver rengöras från alger för att få bättre i vattnet. En båt vars skrov går sönder måste i varvet för att lagas. Osv. Osv.

Livets seglats möter mycket som gör att vi kan behöva i varv och torrdocka för en tid.

Sådana tider behöver vi vila i att det kommer nya resor ut på haven. Tids nog är vi redo igen. Men för en tid behöver vi få lite tid för återhämtning och kanske lite ”service”. Kanske läka lite sår. Att då tillåta sig ligga på land ett tag är läkande och viktigt.

Kanske befinner du dig i en sådan period i livet. Vila i det. Du kommer att få kasta loss igen.

Men bli inte kvar när du är färdig. Våga kasta loss ännu en gång. Det finns en ny resa att göra. Jag är rädd för att livets törnar gör att vi ligger ”kvar på land” när det egentligen är dags för nya äventyr. Kanske innebär det nya vågor och stormar. Men så är alltid livet. Oftast är det farbart vatten vi rör oss i.

Så våga kasta loss en gång till. Du har en ny upptäcksfärd att göra. Din tid är nu.

Tips Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill.

Publicerat den

När dimman lättar ….

För någon morgon sen så var jag till Kapelludden på Öland för att se soluppgången. På vägen dit mitt i natten så var så kraftig dimma. Såg inte många meter framför bilen. Jag tänkte att det var kört med en fin soluppgång. Man kanske skulle vända. Men jag var ju ändå uppe.

När jag kommer fram ligger dimman tät. Tänker igen att det kanske lika bra att vända hem. Men bestämde mig ändå för att stanna kvar. Vilken morgon det blev.

Ju längre det gick, ju närmare soluppgången det kom, desto mer lättade dimman. Fyren blev mer och mer tydlig. Kapellet blev mer och mer tydligt.

Dimman rullar fram. Ömsom gick det inte att se någonting. Ömsom släppte den nästan helt.

I takt med att solen gick upp så lättar dimman mer och mer. Allt blir tydligare. Man ser längre. Den 12-gradig luften blir efterhand lite varmare. Det råa börjar ge efter.

Så bryter solen igenom. Hela udden börjar ljusna. Fågelsången har tagit riktig fart omkring mig under dom sista tjugo minutrarna. Som om dom vill ge solens uppgång den bästa symfonin som välkomnande. Utsikten över Östersjön börjar som sakta bli tydligare.

När jag väl vänder hemåt så har dagen grytt. En ny dag har fått sitt ljus. Det är nu mycket lättare att se vägen hem. Dimman har lättat helt. En ny varm skön dag har tagit sin början.

Som att berätta en livsberättelse. Göm påminnelse till dig som just nu tycker det är en dimma som gör livet svårmanövrerat. Min vän , det kommer en gryning. Ljuset kommer att återvända för en ny skön varm tid igen. Efter natt kommer det alltid en gryning. Vila i att även om ”fyren” inte syns helt så finns den där. Du är buren igenom dimman.

Ps Hoppas att nattbadaren har återhämtat sig. Han blev rätt överraskad när jag kom där mitt i natten. Han tog ett dopp efter sitt nattskifte. Av någon förunderlig anledning trodde han inte att han skulle möta någon där just då 😄🙋‍♂️ Ds

Tips Till dig som följer min blogg via Facebook. Förr kunde man länka direkt till Facebook från bloggen. Det hindrar FB numera. Så därför får jag länka manuellt när jag får tid. Men du kan följa min blogg via www.pedherskoog.com om du vill. Så missar du inte mina uppdateringar även om inte fb visat det. Skriver typ varje dag 😊🙈. Lägger upp dom kl 6. Håll till godo om du vill.

Publicerat den

Vi är i Guds centrum

Lika bra att jag säger direkt. Jag tror inte allt kretsar omkring dig och mig. Jag tror att allt har sin ursprung i Gud. Så ja, han är alltings centrum. Men jag skulle vilja vända på tänket för en stund ….

Vi är i Guds centrum ….

Kommer du ihåg den lilla kören:

Jesu kärlek är så underbar,
Jesu kärlek är så underbar, Jesu kärlek är så underbar, kärlek så underbar! Så hög, jag kan ej nå över den, så djup, jag kan ej nå under den, så vid, jag kan ej nå utom den, kärlek så underbar!

Tänk – över dig finns hans kärlek. Du kan liksom inte försöka ta dig över den för att komma bort och ur den. Så stor är hans kärlek över dig.

Tänk – Guds kärlek är så djup under dig att du kan liksom inte gräva dig under den för att smita under den. Så djup är hans kärlek till dig.

Tänk – runt omkring dig finns hans kärlek till dig. Hur du än försöker ta dig ur den ringen av kärlek kommer du aldrig till dess yttre slut. För det finns inget slut. Den finns där överallt så långt ögat når. Och längre ändå. Så stor är Guds kärlek till dig

Och där finns du i dess centrum. Omgiven av hans kärlek. Du är i Guds centrum. För bibeln säger att Gud är, är, kärlek.

Tänk om det kunde få sjunka in inom oss. I vår tankevärld. I vår känslovärld. Ja , inom hela oss. Vi är omslutna av hans kärlek och omsorg. Tänker att hela bibeln andas Guds omsorg om sin skapelse och dess krona – och det är du. Du är i hans kärlek. Hans ögonsten. Inte konstigt att vi då mitt i hans centrum.

Publicerat den

”Tror gör man i kyrkan..”

Du har säkert mött uttrycket – ”Tro, det gör man i kyrkan”

Med det verkar man mena att tron inte finns någonstans än just i kyrkan. Det är där man tror. Det är troligen där Gud finns. Och med det verkar man utesluta att tron inte finns utanför densamme och således inte Gud heller.

Och då torde konsekvensen bli att Gudsnärvaro och tro har blivit oerhört begränsad. Till några få byggnader och , vad jag förstår, inte alla samhällen i vårt land.

Det finns en bibelvers som tar död på denna myt, ja säkert många.

”… Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.” Matt 28:20

”…genom den helige Ande som bor i oss.” 2 Rim 13:14

”…Vi är den levande Gudens tempel, för Gud har sagt: Jag ska bo hos dem och vandra bland dem och vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.” 2 Kor 6:16

Vi är alltså den byggnad Han bor i genom sin ande. Han har lovat att vara med oss alltid.

Därför är tron med överallt. Inte bara i kyrkan. Gud bor inte i kyrkobyggnaden. Han bo i den som tro på honom.

Så tron följer dig vart du en går. Gud finns inom dig vart du än befinner dig. Det är så skön påminnelse om vilken stor och ödmjuk Gud vi får tro och leva med. Han är med dig.

Ibland funderar jag på vem som bär vem. Är det jag som bär tron eller bär tron mig? Vet inte om man behöver sätta detta mot varandra. Men jag tänker ofta att det är tron som bär mig. Då är jag oerhört tacksam att tron inte bara finns i kyrkan. Jag är så tacksam att den finns överallt.

Hela livet. Från det att jag föddes tills jag slutar mina dagar här på jorden och går in i livet i himlen.

Visst är det gott att vi har vår tro ?!!

Publicerat den

Att låta tiden arbeta med oss…

Det sägs att Tiden läker alla sår…

Ibland är jag inte så säker på det. Såren påminner om det jobbiga i det förflutna. Kanske är det då som det mer är ärren som gör sig påminda.

Alla bilder haltar. Men jag har ju opererats några gånger. Vissa gånger har det inte påmint sig någon gång. Läkt och bra. Bara ett ärr som berättar en historia. En annan gång så har resultatet blivit mindre rörlighet och värk. Mina axlar hoppar inte ur ngt mer men jag blir påmind om dom rätt ofta. Nej, jag har ibland svårt att tro att tiden läker alla sår.

Jag lutar mer åt att tiden jobbar med oss. Den processar det som hänt. Den hjälper oss att få distans. Tiden gör att vi på något sätt backar några steg och ser händelser i större perspektiv i ett annat ljus. Det traumatiska blir inte fullt så läskigt och hemskt på ett längre avstånd.

Efter hand kan vi gå vidare med ett ärr som visserligen påminner men inte smärtar längre. Vi kan minnas med en större bild som gör det lättare att se dom ljusa partierna. Inser att dom är fler än dom mörka.

Bibeln liknar vårt liv vid en väv. Som vävs efter hand. Med alla dess olika mönster och färger och nyanser. För att se den verkliga bilden måste man backa tillbaka lite och begrunda på håll.

Vi kan behöva be om gåvan att släppa. När inte tiden läker, svaren uteblir, när det blir bara lite för mycket, kan vi behöva om gåvan att släppa taget om det. Inser att det inte är lätt. Men i detta släppande ligger det något av ett överlämnande också. Vi får släppa och lämna över till Gud och hans omsorg. Låta honom ta hand om domen och rättvisan. Förr eller senare blir det en upprättelse. När tiden har jobbat för det.

Tillåt tiden arbeta med dig. Låten göra gått inom dig. Jag tror det handlar om att tiden står för Guds omsorg. Han jobbar inom dig. Låter dig läka. Så får du sen uppleva att du blivit okej från det du mött. Ärren kanske kommer gör ont ibland. Ärren kanske påminner dig om minnen. Men dom får inte makten över dig. Du har den makten.

Publicerat den

Herren vänder sitt ansikte till dig….. du är inte övergiven

Jag har haft några dagar med att jag landat i Herrens välsignelse. Där finns en textrad som lyst fram lite extra ….

Herren vänder sitt ansikte till dig…

Herren välsigne er och bevare er.
Herren låte sitt ansikte lysa över er
och vare er nådig.
Herren vände sitt ansikte
till er och give er frid.
I Faderns, Sonens och den heliga Andens namn.
Amen.

Kanske har du en känsla över att Gud inte ser till dig. Inte har dig för ögonen. Att han inte har tid för dig. Kanske du helt enkelt känner sig övergiven på något sätt.

En känsla som absolut kan vara en känsla som tär och i din värld en verklighet. Men jag har en hälsning till dig denna dag.

Du är inte övergiven. Guds ögon vilar på dig. Gud vänder sitt ansikte till dig. Han vänder sig inte bort när du kommer. Om så din omgivning verkar göra det. Han älskar att se på dig.

Han vänder sitt ansikte till dig och ger dig sin frid.

En underbar beskrivning. Han ger dig av sin frid. Frid inför nuet. Frid i livet. Frid inför framtiden. I den friden får du leva och vandra i. Slappna av i den. Den är till för dig och är dig given.

Ibland kan vår situation göra att vi krampaktigt håller fast i något. Kanske till och med i oron. Det blir som att den blir det ända verkliga som vi tror finns. Släpp taget. Lita till Jesu hälsning. Han vänder inte vara sitt ansikte till dig. Han vänder hela sin person, med allt vad han har, till dig. Som jag skrev om i torsdags (18/6) : Ta emot honom. Vänd dig inte bort från honom. Vänd dig till honom istället.

Du är så mycket älskad av Gud. Du är hans ögonsten. Han älskar att se till dig

Publicerat den

Man vill ha kakan men inte baka den

🍪 Mina bakkunskaper är mycket små. Det är lätt att räkna det jag bakat. Så där har jag inte mycket att tillföra. Möjligen att rubriken stämmer väldigt bra in på mig när det gäller bakning. Jag vill gärna ha kakan men inte baka den ( ja knappt det heller för jag äter inte mycket kakor 🍪)

Tänker mer på att det är mycket vi vill ha men vi vill inte göra något för att få det. Helst ska någon annan göra det. Vi ska helst bara njuta av det.

Till exempel…..

Vi vill ha en bra miljö att leva i. Bara någon annan avstår all miljöförstöring.

Vi vill ha en god välfärd om bara någon annan är sparsam.

När vattnet börjar sina är det bra om all andra spar …..

När pandemin dra fram ska alla andra ta hänsyn…..

Listan kan säkert göras mycket lång. Men jag tror du fattar min poäng. Man vill ha kakan men inte baka den.

Kanske är det typiskt mänskligt. ”Skulle jag …?” Varför ska jag behöva göra….? Det är ju ingen idé att jag gör spar på miljön eftersom ingen annan gör det. Varför ska vi i Sverige dra ner på koldioxid när andra länder struntar i det?

Jag tänker att vi behöver göra en restart- omstart. Starta om systemet. Så att vi kommer från rätt håll igen. Vi har så många ”buggar” i vår tanke och handling.

Tänk om – gör rätt

Det är väl en bra hållning. Vill vi ha kakan så får vi allt baka den.

Publicerat den

Att förstå – eller inte förstå – det är frågan

Att förstå – eller inte förstå – det är frågan

Ibland ställs vi inför situationer som vi har svårt att förstå. Vi förstår inte meningen med det. Vi vill ha svar på varför. Så blir det en stor sten som lägger sig tungt – att förstå eller inte förstå.

När man hamnat där finns risk att man fastnar. Man har svårt att lämna det som det är. Man kämpar för att komma åt sanningen så att man kan förstå. Så låses man mellan dessa ytterligheter.

För visst vore livet så mycket enklare om man förstår allt. Att man kan räkna ut varför det blir som det blir. Eller inte blir det man förväntat sig.

Tänker att man också vill förstå framtidens väg. Hur ska det bli? Vart ska man ta vägen? Det verkar ju ändra sig hela tiden…. .

Jag tänker att ibland skulle vi behöva förmågan att inte förstå allt. Alltså att kunna välja att bara lämna det som det är. Inte kräva svaren. Inte kräva att förstå. Utan vara kunna släppa det där och då. Bara gå vidare. Ibland tror jag det skulle vara en välsignelse att just kunna leva så. För jag tror att det skulle vara en befrielse för oss att inte kräva att förstå allt.

Du och jag måste inte förstå allt. Vi kan leva ändå. Livet går vidare ändå. Livet rasar inte ihop bara för att det hände något som du inte förstår sig på. Där du inte förstår varför det hände. Där du inte förstår vad meningen är och vart detta ska leda till. Livet rasar inte pga det.

Så vi måste inte förstå allt. Livet funkar ändå

Publicerat den

Mid-sommar – nuets tacksamhet

Midsommar – innan det ens börjar så har vi passerat hälften …. Kanske är det det tråkigaste med midsommar. Då vänder det. Sen kan jag nog inte hitta på något mer tråkigt med midsommar. Inget alls faktiskt

Man brukar säga att det bästa ligger framför. Och visst är det så. Nu värms vattnet upp. Nu börjar frukterna komma.

När man fyllt 50 påstås det att man är mitt i livet. Det kan man ju fundera på. Vem blir 100 år? Inte många. Men kanske tillhör vi dom som nu blir så gamla.

Mitt i – det vittnar om att leva i nuet. Jag är tacksam för livet innan nu. Visst, det finns händelser som jag gärna sluppit. Saker jag gärna sett. Tacksam för åren då barnen växte upp. Finns så mycket som var bra. Det förtar dock inte nuets lyster. Nuets goda sida. Nuets välsignelse. Ett annat liv men ändå ett gott liv.

Nuets tacksamhet är en viktig ingrediens i livet. Förmågan att kunna uppskatta det som nu är. Utan att för den skulle springa efter något man egentligen inte vet om man överhuvudtaget kommer att nå eller få.

Midsommar kan uppfattas början till slutet. Tänk vad lätt vi har att fastna i det. Nuets tacksamhet hjälper oss att inte fastna i det negativa. Utan för oss stegvis framåt dag för dag. Utan att värdera varje dag utifrån något vi aldrig nådde fram till.

Stirrar vi oss blinda på det vi aldrig når fram till kommer vi missa det goda vi just nu har framför oss. Det som tyvärr bleknar för att vi söker hela tiden något annat. Så får nuets godhet, oskyldigt, fel ljus på sig. Det upplevs, orättvist, som något mindre bra. När det i själva verket troligen är klart mycket bättre än det vi söker. Och som vi kanske aldrig når fram till. Så upplevs livet, som egentligen är något gott, dåligt och orättvist. Vi får en sned bild på det som egentligen är något bra.

Nuets tacksamhet är något vi behöver erövra. Det ger oss livskvalitet. Även då nuets kvalitet kan, i första anblicken, uppfattas ringa. När nuets tacksamhet ger oss rätt perspektiv ger det livet en god mening att leva.