Söndagstankar – när jag drog ner rullgardinen

Läste om en känd pastor som brukade ha en ritual när han gick och la sig och när han gick upp. Minns inte i skrivandets stund vem denna var.

Varje gång han drog ner sin rullgardin sa han ungefär så här: ”Godnatt Gud. Kommer du i natt så vet du var jag finns.” Varje morgon när han vaknade lär han sagt typ så här: ”Jasså du kom inte i natt heller” Det kanske inte var helt rätt återgivet men det andas något så skönt.

Att veta att man har det rätt ställt med Gud. Inte ett liv som är fyllt av rädsla och fruktan. Utan en skön avslappnad känsla och tillit till Gud. Att genom livet veta att jag inte behöver vara rädd för Gud.

Bibeln talar om att en dag kommer Jesus tillbaka för att hämta alla som tror på honom hem till sig. Då är ändens tid ett faktum. För många är det en rädsla inför den dagen. Hur vi än tänker om det är det inte bibelns anda att skrämmas med den dagen. Vi människor är annars rätt bra på att låsa in varandra i rädslor och hot. Allt för tvinga någon på något. Men det andas inte Bibeln. Bibeln andas trygghet och hopp. Att vila i Guds händer.

Att då varje kväll kunna tacka Gud för dagen och säga ”kommer du i natt så vet du vart du har mig” så somnar vi i en känsla att vila i hans barmhärtiga händer. I hans nåd.

En sådan tro vill jag ha. Den tron strävar jag efter. Det är det en äkta tro innehåller och som Gud själv lägger ner i hans ord ”Tro på mig”. Vi är så beroende av Hans nåd. Och hans nåd är just nåd. Vad vore vi människor utan hans nåd? Ingenting. Jag tror att dom allra flesta inte syndar på nåden. Vi hamnar där vi hamnar så får vi vända oss till den barmhärtige Guden. Förtjänar det troligen inte men ändå så får vi möta nåden. Det är när vi själva mött den nåden vi så gärna ser att andra får del av den.

Så det är nog det som denna pastor känner när han drar ner sin rullgardin. Nåden att få tillhöra Gud trots sina brister och begränsingar. Tänk att vi alla kan få leva i den nåden. Och hur skulle det annars vara? Det skulle vara ute med både dig och mig. Men nu finns det hopp. Nåden. För vi är så oerhört beroende av den, både du och jag. Så när vi drar ner rullgardinen ikväll kanske vi kan påminna oss om denna barmhärtiga nåd.

Fick ett bra komplement till denna kända man av Jack-Tommy. Här kommer det : ”Fredrik Fransson – han kallades också ”mannen med himlauret.” ”Himlauret” var ett annat uttryck för det profetiska ordet. Ett litet tillägg till hans morgonhälsning till Herren: ”… men kommer du idag så vet du var du har mig!”  Tack Jack-Tommy.