Att hitta sin plats….

Mötte titeln på Tomas Sjödins senaste bok ”Den som hittar sin plats tar ingen annans”. Den kommer att stå på min önskelista till jul. (🙈) Titeln väcker några tankar. ….

Tänk vad viktigt att vi hittar vår plats. Det finns flera skäl till det. 

Där passar vi bäst. Det är där vi har vår talang. Där fungerar vi bäst. Framför allt tror jag att vi mår bäst där. Annars lever vi med en inre känsla av att vi inte riktig passar in på något sätt. Vi kommer verkligen till vår rätt där. 

Där tar vi ingen annans plats. Allt för ofta är det något som armbågar sig fram för att ta positioner. Allt för ofta på någon annans bekostnad. Då blir det oftast mindre bra.  Det är stort att lämna plats för någon annan. För att den ska komma till sin rätt. 

Där behöver vi inte stressa vidare. Du har säkert hört att ”gräset är grönare på andra sidan staketet” eller att ”det är säkert bättre någon annanstans”. Kan vara så, det kan det. Men det mest troliga är att det inte är så. Allt för ofta är vi inte nöjda med vår lott. Vi vill ha något annat. När vi är där vi passar bäst behöver vi inte stressa vidare. Vi behöver inte sukta efter mer. 

Kanske kan vi hjälpa människor att hitta sin plats? Visst kan vi det. När jag växte upp inom kyrkan så fanns det fin tanke att ”upptäcka varandras gåvor”. Alltså att inte ta sin egen plats utan bli upptäckt och bli ” få platsen”. Man insattes liksom i uppgiften och gåvan man redan visat att man ”hade”. Kanske skulle vi behöva tänka lite mer åt det hållet. Kanske är det inte den som ”armbågar” sig fram som är den mest rätte. Kanske är det den som ”verkar mer i det dolda” som vi behöver hjälpa fram. 

Om man tar någon annans plats är man själv på fel plats. Det borde vara konsekvensen. Kan man vara nöjd då? Möjligen för en tid men inte i längden. Man hindrar någon annan som troligen faktiskt skulle göra det mycket bättre. Långsiktigt är det troligen förödande. När egot hindrar andra så är det tragiskt. 

Troligen är det ledarskapets viktigaste uppgift. Att hitta rätt person till rätt uppgift. Att kunna vidga blicken så mycket att dom inte bara ser till närområdet och ljudvolym. 

Är troligen den mest välsignade platsen vi kan ha. Den går inte att jämföra med ett ekonomiskt värde. Har egentligen inget med lönekuvert att göra. Vi faller väl lätt i det diket dock. Där där du och jag får vara till störst välsignelse på alla plan. 

Med det sagt kanske vi borde hjälpa varandra fram till den plats som var och en passar bäst. Det är stort att backa för att släppa fram. Det är lika stort att få vara på rätt plats. 

Att hitta sin plats…

”Den som hittar/tar sin egen plats tar ingen annans plats”

Ännu ett utryck från helgens äventyr som får mig att reflektera något. 

Allt för ofta strävar vi efter att fylla någon annans plats. Vi vill vara som dom. Vi tror liksom att det är bättre. Som uttrycket att gräset är grönare på andra sidan. Det verkar ligga i vår natur att vilja ha det man inte kan få.

Allt för ofta armbågar vi oss fram på någon annans bekostnad. Vi vill ta plats. Det är inte säkert att vi kan fylla just den platsen utan det är mer positionen vi vill åt.  

Vi behöver hitta just vår egen plats. Då tar vi ingen annans plats. Då kan alla blomma där man blommar som bäst. Vi behöver vara vakna över att låta människor just få ta sin plats. Det är ju där som man kan göra bäst nytta. Där kommer man till sin rätt. 

Att se sin gåva och sina förutsättningar hjälper att hitta rätt. Allt för ofta är man för blyg för det. Det är inte så säkert att man hinner inta den när andra armbågar sig fram. När någon ställer sig i vägen. 

Det finns en anda idag där ”jaget” får så stor plats. Där ”mitt eget” går först. Förr var det viktigare att bli ”upptäckt”. Man väntade tills någon gav utrymmet. Kanske behöver vi inte hamna i dessa två utkanter och diken men jag tror det ligger något i det. Vi behöver hjälpa varandra fram mer än att ta plats. Jag tror att i den processen hittar vi också vår egen plats. En plats som då får större möjlighet och legitimitet. 

I ego-tider har vi svårt att upptäcka andras förmågor. Rör vi oss inte bland andra kan vi inte upptäcka guldkornen. Som ledare behöver vi alltid se personerna runt omkring oss. Ge kredit för det man för bra. Tillskriva idéer till sin rätta uppfinnare. Då växer en ledare. 

Vem är du? Vad har du som behöver komma fram? Var är din plats? Är du på fel plats? Sug på den och börja dröm. Jag är säker på att förr eller senare är du på din rätta plats och har inte tagit någon annans plats. 

På tal om att ta plats. I helgen sjöng jag i en kör av massa ledare. Jag stod intill min nye gode vän. Så kom det fler och fler in i kören. En efter en trängde sig in mellan oss. Helt plötsligt stod jag längst ut på körraden av mansstämmor. Liten kul känsla och upplevelse. Tänk vad viktigt det kan vara att stå mitt fram…… Ja ja, det gick lika bra att sjunga där jag hamnade. Fast det var också lite kul. Mannen intill var så lång att jag nådde bara upp till armhålan på honom. En ganska så intressant upplevelse. Tom när han satt och jag stod kändes det som att han var längre än jag. Ja, det var inte riktigt sant men ändå.