Bönen ’Fader Vår’ heter numera ’Vår Fader’. Kanske inte så stor ändring mer än för den som lärt sig den gamla versionen. Det kan vara svårt att lära om.
Jag tycker om förändringen av en särskild anledning. Rubriken sätter något viktigt i fokus. Han är vår far. Din och min. Och kanske är det just vägen in i bönen.
Jag är väl medveten om att det kan vara problematiskt är man har , eller rättare sagt , inte har en god bild av sin far. Men om man ser fadersbilden såsom man skulle vilja att den skulle vara så blir det lättare.
Vår far vill oss allt väl. Vår far vill beskydda oss. Ge oss det bästa för våra liv. Gud är en som tänker det bästa om oss.
Om man då betänker att hela bönen andas omsorg om oss som människor så blir ingången i bönen så god. Vår Far vill rädda oss.
Det finns en liknelse som förstärker denna bild. Det är liknelsen om den förlorade sonen. Eller som man oftare säger nu, den återfunne sonen. Bilden på denna far som ser sin son lämna hemmet. Sonen tog ut sitt arv för att leva ”sitt” liv. Sonen går men fadern står och väntar. Hoppas. Längtar. Önskar att det ska gå bra för sonen. Det går inte bra för sonen. När han väl vänder hem, utblottad, tar ändå fadern emot honom. Faderns kärlek till sin son övervinner allt.
Det är den Fadern som bönen kallar ’vår far’.
Så bönen är din fars hälsning om omsorg om dig.
🙏Vår fader
Vår Fader, du som är i himlen.
Låt ditt namn bli helgat.
Låt ditt rike komma.
Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen.
Ge oss idag det bröd vi behöver.
Och förlåt oss våra skulder,
liksom vi har förlåtit dem som står i skuld till oss.
Och utsätt oss inte för prövning,
utan rädda oss från det onda.
Ditt är riket,
din är makten och äran,
i evighet.
Amen.
Pedher´s blogg 