Vänskap kan vara ytlig eller vara mer på riktig. Vänskap är alltid bäst när den inte fylls av ett egoistiskt inslag utan har mer utgivande karaktär.
När vänskapen handlar mer om den andres behov en egen vinning har den en förmåga att växa till i både tillit och djup.
En vänskap som ser mer den andre än sin egen spegelbild har förmåga att upptäcka mer av den andres behov och situation.
Herregud&Co tror jag lyckades hitta ett av vänskapens djup:
Det är det stora med äkta vänskap. Den har det den andre verkligen behöver. Äkta vänskap har det bästa klistret. Den bästa salvan. Den bästa näsduken. Den bästa värmen. Den bästa kramen. Den bästa handen att hålla i. Den bästa famnen att falla i. Den som bryr sig och tar tid men också sätter gränser som hjälper att hålla ihop så att man inte brister isär.
Vänskapens djupaste dimension är när den inte är till salu men kostar allt. När den inte går att köpa utan ges för livet.
Vänskap skapar. Inte kapar. Vänskap förlåter. Vänskap är som kärleksfull kyss. Den har överseende men tummar inte på sanningen. Den går med men försöker hindra felsteg.
Vänskap är i sin bästa form en kärlek som är mild och kräver inget igen men får allt ändå.
Pedher´s blogg 