Jag är nog inte så ensam om att montera en puttesmälla på cykeln när jag var liten. Allt för att få cykeln att låta som en motorcykel. När jag kom på hur jag kunde spänna den genom att vrida handtaget så var ju glädjen i topp. Att få den att låta som man accelererade med cykeln var ju topp. Troligen för oss barn. Knappast för grannarna. 😂😂
Till en början gjorde jag den av wellpapp eller något att styvt papper. Men sen hittade jag en i en leksaksaffär av plast. Den lät klart mycket mer och bättre. Lyckan var på topp.
Jag försökte hitta en bild på en puttesmälla på nätet. Men det var inte lätt. Jag hittade ett filmklipp från youtube som jag länkar här. Annars var det stört omöjligt. Verkar inte kunna köpas heller.
Puttesmällan var ju bara ett ljud. Läs oljud. Någon motor fanns det ju inte. Jag tänker så är livet i bland. Det låter en del men någon kraft finns det inte för att sig fram. Den helgen ligger jag hemma med feber och hosta. Då kan jag känna mig som Puttesmällan. Det låter mycket men kraften saknas. Och det funkar liksom inte längre att göra som gjorde när man var liten. Man låtsades att ljudet var en motor. Så cyklade man kvarter efter kvarter och lät så mycket man kunde. Nej, kraften behöver vara på riktigt.
Idag vill jag be för dig som upplever att den kraft du har mer liknar en puttesmälla. Mer ljud än kraft till att orka. Ber om att din inre drivkraft skall återvinna sin kraft. Att du känner stycket bör för dagen som är.
Idag ber vi för riksdagsman: Angelika Bengtsson (SD)
Pedher´s blogg 