Det finns så mycket vi gör i onödan. Vi stressar iväg för vi tror att det är den bästa vägen. Men vi glömmer att stanna upp och fråga oss om det är just den bästa vägen. Glömmer att undra över om någon annan har en bättre väg. Så missar vi i själva verket att om vi bara hade lugnat oss lite och tänkt efter så hade sluppit att göra massa saker som hade löst sig ändå. Men nu, bara för att vi rusade iväg och struntade i att lyssna in andra så gjorde vi massa saker helt i onödan.
Men å andra sidan så drabbade det ju bara den som gjorde allt i onödan. Så varför bry sig? Jo möjligen för att det ändå drabbar omgivningen. För omgivningen ser någon som bara far runt och stressar runt. Troligen inser omgivningen att det görs i onödan också och bara står och ser på. Hinner inte ens få in luft för att avråda när vederbörande redan är borta igen.
Kanske känner du igen fenomenet. Eller så tillhör du just den som rusar runt och inte märker omgivningen som står i förundran.
Jag kan bara konstatera att vi gör så mycket i onödan. Tid som förstörs och som man kunde använda till något bättre. Men framför skulle vi må bättre själva. Troligen ha mindre risk att gå in i väggen. Gör mer väsentliga saker.
Så kanske vi en fredag som denna skulle reflektera över allt vi gör helt i onödan.
Stanna upp. Andas ut. Så. Det blir inte bättre av att stressa runt. Vi är inte mer värda. Vi är inte bättre bara för att vi ligger på i allt.
Tänk efter lite först. Kanske det finns en smartare väg. En väg som faktiskt gör att du slipper göra massa saker i onödan. Som ändå hade löst sig genom en handling och insats.
Pedher´s blogg 