Visst har du hört det skrivna ordet?
Tänker på när man skriver en hälsning och vederbörande svarar ”Det var gott att höra”.
Och visst ligger det något i det.
Man läser något som någon annan skriver och det är som att man hör vederbörande säger orden hörbart. Man hör tonläget. Man hör sättet. Man hör dialekten. Man hör det som är det speciella med just den personens röst. Visst är det märkligt?!
Känner man personen väl så behövs det inte så många ord. Man har redan där och då förstått om personen är glad, ledsen, uppgiven, så kan man läsa orden utifrån det.
Så länge som det ligger på det planet så är det ju lugnt. Men när det skrivna ordet saknar den hörbarheten så blir det lätt missförstånd. Man kan uppfattas kärv om meningarna är korthuggna. Är dom långa så är man väl bara jobbig. Ordvalen kan uppfattas som att man är arg. Det gör att det skrivna ordet blir så svårt.
Man kan aldrig ersätta det personliga mötet fullt ut. Men har man grundat med ett personligt möte så blir det lättare. Lättare att undvika missförstånd. Lättare att förstå läget.
Pedher´s blogg 