Vid nyår satte jag några mål jag skulle klara under året. Det ena var att jag skulle cykla på testcykeln under en period och nå, jag tror det var 30 mil. Inte så viktigt nu eftersom jag vet att jag nådde det målet.
Sen skulle jag gå ner i vikt . 5 kg till ett visst datum. Jag var inte så tydlig här för jag ville ju inte hamna i dålig dager liksom 😊. Jag nådde inte målet till utsatt tid. Det har jag däremot gjort nu. Det har snart fått ett halvår och jag har lyckats får ner vikten. ”Kumla-Lasse” fick ju fart på mig. Jag är honom evigt tacksam. Så jag har nått målet att slipa 5 kg med råge. Från 79 till 71 kg lite drygt.
Så igår fixade jag mitt tredje mål. Att springa över en mil. För er som springer halvmara, helmara och allt annat är ju detta ingenting. Så sluta och läs om du vill. Men för mig var det ett mål som skulle vara klart i augusti. Men redan nu fick jag till milen. Kändes så bra. Ingen supertid att skryta över. Jag tom tabbade mig när jag stängde av appen så det gick några extra minuter. Men ändå. Splitt-tid på 6:27/km på 10 km. För mig rätt okej. Jag är nöjd i alla fall. Problemet nu är att jag måste sätta nya mål och högre mål. Men vad gör det?
Att sätta ut mål är ju sig ingenting att ströva efter på ett sätt. Men faktum är ju att när man sätter ut ett tydligt mål vet man när man lyckats med det. Med man blir fokuserad fram till dess uppfyllelse. Så visst ligger det på ett sätt något bra med att sätta ut ett mål. Man blir inriktad på att försöka nå det. För höga mål kan du musten ur oss. För höga budgetmål som blir för svåra att nå kan få helt motsatt effekt. Likaså träningsmål och alla andra mål vi sätter upp. Att sätta mål som är möjliga leder istället till en mycket större stimulans. Har vi mål som vi klarar av bättre med råge får det ju en så mycket större positiv påverkan på oss.
Så det är bättre att sätta mål där vi får möjlighet att rop vårt ”Yes – jag klarade det” före utsatt tid. Då blir det oftast ännu bättre resultat.
Pedher´s blogg 