Var på Ica Max i Ingelsta igår. Fick återigen kontroll på mitt köp. Det var visserligen ett tag sedan. Har ju noterat om detta fenomen tidigare.
Denna gång gick det väl sisådär. Jo, jag gick igenom kontrollen utan anmärkning.
Men mötet med personalen var av dubbel känsla. Den ena var kort i rösten på gränsen till otrevlig. Eftersom hon inte berättade vilken typ av kontroll hon ville ha visste jag inte vad jag skulle göra. Otrevligt meddelar hon mig att det gällde alla varor. När jag inte kom ihåg att dea kortet igen meddelar hon surt att hon väntade på att jag skulle dra kortet. Hon får väl berätta vad hon vill att man ska göra. I detta moment är det lite kylig atmosfär vid kassan. Hon ber en kollega komma och hjälpa henne.
Kollegan som kommer är hennes motsats. Glad, trevlig och har en röst som verkar vilja säga ”vad trevligt att du är hos oss”. När denna person kliver in på arenan ändrar atmosfären till det bättre. Hon är trevlig och hälsar mig välkommen tillbaka. Damen som jag mötte först bara går muttrande iväg.
Tänk vad olika möten kan vara. Vi kan verkligen skapa goda möten när vi möts. Likaså kan vi förstöra den ganska radikalt.
Arbetar man i en affär krävs det lite mer än en tjurig attityd. Denna dag var jag i flera affärer. Dressman – jo, ett hej men inte speciellt intresserade. Kapp Ahl – ingen kundkontakt ville man ha där. Cubus – trevlig personal som gör att man gärna kommer tillbaka även om dom saknade det jag ville ha. Carlings – expedit som verkligen var intresserad av att sälja något. Där blev det affär gjord. Brother – lila trevlig. Volt – kanske det trevligaste mötet i Ingelsta idag
Med den summeringen kan man ju säga att alla utom en av all personal jag mötte var trevliga. Ändå är det lätt att bara minnas den buttra kvinnan på Ica Maxi.
Tänk vilka bestående intryck vi kan göra.
Pedher´s blogg 