Vart vänder vi oss till när det är som värst?

Vart vänder vi oss människor när det är som värst?

När vi möter bekymmer så hanterar vi det på olika sätt somliga av oss kväver det. Trycker ner/bort det. Och tror att det sen är borta. Man blir då oftast påmind om att det kommer tillbaka.

Andra söker sig till en vän och ”pratar av sig”. Där får man uppleva hur man får lyfta av. Så känns det bra. Så länge som samtalet fungerar och det bär någon form av förståelse.

Men vart vänder vi oss när det är som värst? Då ingen riktigt förstår? Då mörkret är som mörkast? Då problemen är övermäktiga? Då det helt enkelt är för komplicerat med stort K?

Det är då jag tror att man vänder sig till Gud. Kanske utifrån ett ”om nu du Gud finns så…..”.

För många år sedan hade jag livsåskådningslektioner på ett högstadium. Vi talade om livet, vad man möter, tro eller inte tro. Då ställde jag en fråga om hur många som någonsin hade knäppt sina händer under täcket någon gång. Jag blev både överraskad och inte överraskad. För det första blev jag överraskad över att dessa ”nior” vågade svara öppet på den frågan. Överraskande många hade gjort det. Nästan alla! Ändå blev jag inte överraskad att man hade gjort det. För jag tror att när det är som värst för oss människor så vänder vi oss till Gud.

Kanske har vi svårt att erkänna det. Visst, jag medger att jag har ingen kunskap om ifall alla gör det. Det är säkert så att det är många som inte gör det. Ändå tror jag att det ligger något i mitt resonemang. Fundera själv, har du någon gång pratat med Gud?

Är det bevis på vår svaghet? Att vi är konstiga? Eller att vi inte vet vad vi gör?

Inte alls. Det visar på att Gud är närmare oss än vi ibland tror. Att inom oss finns det något som kopplar till Gud. Som längtar åt det hållet. Då, när det är som värst, blir den signalen och längtan som mest tydlig. Och vi förstår och inser att den vägen är en möjlig väg.

Så be inte om ursäkt. Du är inte sämre. Du är inte vek eller svag. Du har bara hittat den mest naturliga vägen. Var inte rädd för den.

Glöm aldrig bort att den vägen finns. Även när det inte är som värst. För sanningen är den att vi , i både smått som stort, får närma oss Gud. För han finns där.

Min bön blir därför idag…

🙏Gud, hjälp oss att komma ihåg att du alltid finns i vår närhet och vill stödja oss. Att när det är som värst får vi ropa på dig. Tack att du också finns i dom enkla frågorna och behoven. Ber om din hjälp för den som finns i det värsta just nu. Tack att du också hjälper oss när det är lite ”vanliga” bekymmer. Amen. 🙏

-”Ta inte var dag för givet. Ta var dag som given”

I går var det 25 år sedan båten Estonia förliste. Då miste 852 människor livet. 137 räddades.

Igår berättade Mats Hillerström om natten i vår kyrka. Han var en av dom 137 som räddades från den förlista färjan.

Den berättelsen kan du läsa om i expressen.

Några meningar sätter sig i minnet efter hans berättelse:

-”Ta inte var dag för givet. Ta var dag som given” (Mats Hillerström)

Sug på dom orden en stund. Låt dom tränga in en stund.

Att Mats kan tänka så är väl inte så konstigt. Men om vi är ärliga mot oss själva gäller orden även oss andra. Dom gäller mig. Dom gäller dig.

Det är allt för lätt att ta dagen för givet. Men sanningen är den att vi vet ingenting om morgondagen. Dagen är en gåva. Varje ny dag är ny. Inget vi kan ta för givet.

Att höra Mats berättelse om att kämpa för att överleva väcker till eftertänksamhet. För mig väcks en stor tacksamhet. Känslan som jag hade när jag kom hem från Tanzania blir bara starkare. En sådan tacksamhet.

Vår morgondag vet vi inget om. Det stämmer till ödmjukhet. Till tacksamhet för varje dag vi får vakna till.

För mig påminner det om att lägga sin dag och morgondag i Guds händer. I dens händer som skapar morgondagen.

Genom att vi har den känslan och attityd till livet kommer den att prägla vårt sätt att hantera våra liv. För vad blir viktigare ? Vad måste livet innehålla? Vad måste jag ha? Det blir mycket som mister sitt värde. Det får ingen dragningskraft på oss. För livets gåva blir viktigare än mycket annat av tex saker.

Igår lades en krans ner vid minnesstenen som fått ny plats vid vår kyrkas framsida.

Min bön blir denna dag….

🙏Tack gode Gud för dagen som inne är. Tack för livet. Hjälpa mig att aldrig glömma nåden i att få vakna till en ny dag. Hjälp oss att inse att varje dag är oss given. Vi kan inte ta den för givet. Bevara oss ödmjuka. Amen 🙏

Som en bro…..

Gårdagen var en märklig resa. Så många kast mellan upplevelser.

Jobbet med dess uppgifter som personalsamling. Men också en intervju av en kvinna som skulle skriva en uppsats om utsatthet. Sen en begravning. Efter det en marsch för klimatet. Och dagen avslutades med en god middag med efterföljande jordgubbar och glass.

På begravningen lyssnade vi till en sång. ”Som en bro över mörka vatten….”

Du kanske känner till den texten. Kanske mest på engelska. Två textrader satte sig fast inom mig.

”Som en bro över mörka vatten ska jag bära dig

”Som en båt över mörka vatten ska jag bära dig

Jag vet inte hur du tänker om om dom raderna. Men för mig är det Gud som det syftas på här.

Livet kan vara som mörkt vatten. Kanske har du varit ute på havet i en storm. Det har inte jag. Bara i styv kuling. 16 sekundmeter. Det var fullt tillräckligt för att inte vilja vara på havet då.

Kanske är livet sådant att SU kan känna igen dig i sången. (texten finns längts ner in flödet) Då är hälsningen denna dag. Gud ska bära dig som en bro över mörka vatten.

Men på samma sätt är han bron över lugna vatten. För han vill bära oss oavsett hur vattnet ser ut. Bära i förståelsen ”omsorg”. Han har omsorg om oavsett hur omgivningen ser ut. Följer oss oavsett hur läget är. När oron är där eller friden råder.

…..Han ska bära dig

Hur än din framtid ser så ska han bära dig som en bro över vatten.

…..Han ska bära dig

Det är ett löfte, en vilja och en förhoppning Gud har om dig. Det skulle vara dumt att inte låta honom ha den omsorgen om dig. Du måste inte klara dig själv. Du kan ta emot hjälp. Som sagt du måste inte klara allt själv.

…..Han ska bära dig

Så slappna av. Han har omsorg om dig.

När du är trött, när du vill fly
Och oron viskar att din dag skall aldrig gry
Jag är hos dig, känn handen kring din hand.
Var stilla, var ej rädd.
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig

När skuggan faller kall, där du går fram
Och när fågeln inte längre syns och solen dör
Jag tänder ljus, jag tänder himlens ljus.
Var trygg och tro på mig.
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig

Styr mot havet nu, Segla bort.
Nu är din vakna stund, det liv du väntar på.
Följ vågens väg, se djupen skrämmer ej.
Jag är ju här hos dig.


Som en båt över mörka vatten skall jag bära dig
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig
Som en bro över mörka vatten skall jag bära dig!

”Får man vara här för sin egen skull?”

Får man vara här för sin egen skull?”

Citatet är från en av volontärerna i Erikshjälpen i Jönköping.

Jag hade återigen berättat om vart pengarna går till. Ett ämne som engagerar mig. Det är då Lennart , som han heter, kommer till mig och frågar den fråga som sen dess etsat sig fast i mitt minne.

Syftet med allt vi gör i butiken är att hjälpa behövande. Det är ett viktigt fokus för oss. Ändå visar Lennart på en viktig sak i livet. Att göra något som tillfredställer oss själva.

Det skapar ett inte värde som gör gott med oss. Vi mår helt enkelt gott. Och det kommer att lysa igenom livet i övrigt.

Att det sen ger ett mervärde inom erikshjälpen att det gör skillnad för någon annan är ju en bonus.

Vad gör du för att må gott?

Kanske att vi ibland skyller på andra och omständigheter som gör vårt liv mindre roligt. Men kanske det till sist är vårt eget ansvar att faktist, likt Lennart, göra något för sin egen skull.

Idag följer jag Lennart till sista vilan. Hand testamente till mig är just dom orden. ””Får man vara här för sin egen skull?” Dom orden kommer att påminna mig om, att mitt i allt ansvar man tar, så måste man också göra något för sin egen skull. Det gör gott inom oss.

Be inte om ursäkt för att göra något som stimulerar dig själv. Jag tänker att det kommer att göra det lättare för dig att ta ansvar i annat.

Det blir nog att köpa en mössa till vintern

Rönnbären är rätt många i år. Träden är fulla av dom små röda.

Det blir att köpa en varm mössa inför vintern.

Speciellt för mig med rätt lite hår på knoppen. För mycket rönnbär så blir det en kall vinter.

Vi har rätt många sätt att förespå saker och ting. Bondepraktikan har sitt budskap. Andra tankar finns lokalt där man menar sig veta hur vädret ska bli. Till och med vad som ska ske.

Sen blir det ändå som det blir.

När jag bodde på landet visste jag att om domherren kom fram till huset på vintern så blev det snö nästa dag. Slog nästan aldrig fel. Men det blev lite knepigt när vi satt i mor och fars trädgård i somras. Då kom domherren fram. Men inte blev det snö dagen efter tack och lov.

Vi förutspår så mycket som aldrig blir. Vi oroar för saker som aldrig kommer att hända. Så släpp det.

Att oroa sig tar bara massa energi i onödan.

Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen bär sitt eget bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. Matt 6:34

Vi behöver lägga våra bekymmer hos Gud. Innerst inne vet vi att vi kan inte göra så mycket åt saken genom att bekymra oss. Ändå så bekymrar vi oss.

Tänk om vi kunde hitta nyckeln till att inte bekymra och oroa oss. Vi har ett löfte hos Gud. Att vi får lägga våra bekymmer hos honom. Så ska han hjälpa oss.

Ibland ser jag en bild framför mig. Att vi lägger våra bekymmer hos Gud. Fast vi har knutit fast ett rep i det så att vi kan hålla koll på det. Så har vi inte släppt helt och hållet taget om det. Vi ber om hjälp men försöker ändå lösa det själv.

Nej, ha fullt förtroende på att Gud klarar att ta hand om ditt bekymmer. Du behöver inte hjälpa honom på traven. Stör honom inte med din ide på lösning. Invänta hans väg med ditt bekymmer.

Min bön blir idag…..

🙏Gud, hjälp oss att släppa våra bekymmer till dig. Hjälp oss att ha full tillit till att du förmår hjälpa oss. Tack för att du är stark nog att bära våra bekymmer. Tack för din vishet till att hitta lösningen. Amen 🙏

Gud tycker om….

Har du hört barnkören ”Gud tycker om alla stora…”?

Texten är så här:

Gud tycker om alla stora

Gud tycker om alla små

Även om det regnar eller himmelen är blå

Gud tycker om oss ändå

Kanske hör du melodin som sjungit den när du var liten. Kanske till och med kan du se rörelserna till den.

Skulle bara vilja uppmuntra dig idag med att hur det än är, hur du än har det, hur än omständigheterna är, hur än dina känslor är, så tycker Gud om dig. Ändå!!

För han tycker om dig hur du ön definierar dig. Stor. Liten. Eller hur du nu vill beskriva dig. Hur nära du är honom eller långt bort. Hur än du är med eller mer emot. Hur du än ifrågasätter honom eller följer det han gör. Hur du än beskriver dig tycker han om dig. Ändå!!

Tvivlar du? Tror du? Han tycker om dig. Ändå!!

För hans kärlek går över allt det vi kan eventuellt sätta upp som hinder eller fördelar. För det är dig som person han tycker om. Ändå!!

Har du lätt att ta till dig hans kärlek eller kämpar med att han kan nog inte tycka om dig så tycker han om dig. Ändå!!

Så…..

Skulle önska att du ville lägga bort alla eventuella hinder för en stund. Ta bara in detta enkla underbara. Han tycker om dig!! Ändå!!

Min bön blir denna dag…..

🙏Gud, tack för att du tycker om oss!! Ändå!! Amen🙏

Kanske kan du be den med mig idag.

Hur skulle din film se ut?

Kommer du ihåg denna filmrulle? Man ville ladda den så snålt som möjligt för att om möjligt få ut en eller två extra kort.

Minns den där gången jag hade lyckats med att ta några fina kort på en giraff. Så nöjd. Ända tills jag insåg att kameran saknade ….. just det ….. filmrullen.

Tänk vad bilder man tagit på sina barn. Det fick bli väl planerad korttagning. Man visste att det var ganska dyrt med framkallning. Och varje gång dom framkallade bilderna kom så var det en nyfiken feststämning.

Men där, i dessa rullar, fångade man livet. Historien. Det var där man kunde se tillbaka på vad sim hänt. Utveckling men också historieskrivning.

Hur ser din livsfilm ut? Vad är det för bilder som träder fram?

Kan tänka mig att somliga kort är fantastiska minnen. Du ler och minns med glädje. Det är olika tider med framgång. Du skulle nästan vilja leva om dom perioderna.

Men andra bilder är mer mörka. Det är passager som är jobbiga. Minnen kommer upp dom du helst skulle vilja slänga i papperskorgen. Det är jobbiga bilder. Du vill hejat glömma. Troligen inte fler än dom ljusa. Men dessa har en tendens att få större plats i minnet.

Sen finns det dom blanka bilderna som mer handlar om drömmar. Bildens motiv träder fram mer och mer. Men dom kan aldrig avbildas för dom finns egentligen inte. Man du skulle så bra gärna vilja sätta in dom i ditt minnesalbum.

Vi skapar varje dag bilder på vår livsfilm. Tänk vad viktigt att vi lever på ett sådant sätt att det blir bilder vi kan se på senare med stolthet. Var rädd om ditt liv. Förr eller senare sitter du med ditt livsalbum och minns tillbaka. Vad vill du då se?

Till dig som blir påmind om att dina kort som blir till just nu är väl mörka – var uthållig. Snart kommer dina kort bli ljusa. Innerst inne vet du det. Men för tillfället har du svårt att tro det.

Min bön idag blir ….

🙏Herre, ber dig för den som har idel mörka bilder i sitt livsalbum just nu. Jag ber dig att du ska förvandla livet så att korten byter ljus. Jag ber att vi alla ska få fler ljusa bilder än mörka. Att vårt album ska få fyllas av goda minnen. Hjälp oss att leva på ett sådant sätt att bilderna blir sköna att se på. Hjälp oss att släppa taget om dom mindre roliga bilderna och mer fokusera på goda minnen. Amen 🙏