Skrev för några dagar sedan om att även det lilla blir stort Det blir några tankar till om det.
Tänk varmt lätt att bedöma sin eget genomförda insats som ringa. Att den inte har någon betydelse.
Igår kväll hade vi återigen arbetskväll i vår butik. Vi var 12 stycken som jobbade med att bereda saker till försäljning. Vi höll på mellan 18-21. 3 timmar med en paus. Var och en av oss gjorde ca 2,5 timma var lite drygt effektivt. Kanske mer. 2,5 x 12 =30 timmar. Det är nästan en hel veckas jobb på en kväll – tillsammans. I det ljuset är det väldigt mycket mer än den lilla tiden jag själv gjorde. Tillsammans blir det så mycket mer.
Vi behöver se vår insats i ljuset av all andra. Inte för att dra slutsatsen att det inte var så mycket. Slutsatsen är att vi tillsammans gör så oerhört mycket.
Det är när vi lägger axeln till som vi gör underverk. Ensamma blir vi rätt svaga. Men den svagheten blir så mycket starkare när man lägger ihop den med andra.
Det gör att vi behöver se varandra mer. Se varandras värde. Se varandras insats som viktig.
Det som kan döda detta är när vi ser ner på den andres insats. Det kan vara förödande.
Att man sen får höra att en sådan kväll gav så mycket mer…. trevlig gemenskap, goda samtalet, kände sig välkommen och hemma, så blir man ju bara så mycket gladare ….
Pedher´s blogg 