Igår kväll kom jag hem efter den första av 5 konserter denna helg av Klingande Julkort.
Efter genrep och en lyckad konsert är det liiiiite svårt att bara ladda av och gå och lägga sig. Man är liksom upp i varv. Det blir svårt att varva ner
Kanske är det så med mycket i livet som sätter fart på oss. Vi går upp i varv. Särskilt när det är något extra trevligt eller roligt. Kanske när man, som vi, övat under större delen av hösten och nu ha finalen på allt. Då går man lätt på lite extra adrenalin.
Ofta klarar man då mer än man tror. Det går av bara farten.
En sådan kväll som igår så får man då bara komma hem. Ta en macka eller två. Sätta sig i soffan och bara låta pulsen går mer. Det kan vara lite extra gott efter över 15000 steg (dom flesta i kyrkans lokaler) 15 trappor. Så många steg blev det.
Men samtidigt är det så mycket tacksamhet. Tacksamhet att få vara med. Tacksamhet att så många vill komma och lyssna. Tacksamhet att budskapet är så bra – julens budskap om att frälsaren Jesus Kristus föds till vår jord. Det gör allt ännu bättre.
Två dagar till med mycket sång. Ska bli så roligt.