Månad: september 2021

Publicerat den

En god gärning

Jag brukar förnöja mig med att ibland läsa citat från Nalle Puh. Tror mig veta att jag för en del år sedan hade ett återkommande citat av denne kloke björn. Hm brukar sätta fingret rätt på saker och ting. Liksom Herregud&Co. Kanske är dom släkt på något sätt.

”Det är att göra en god gärning utan att tänka på att det är en god gärning.”

Nalle Puh

Påminns om han som gav kyrkan en anonym gåva. När det annonserades i kyrkan höjde han sin röst och sa: ”ja, jag tyckte det var bäst så”….

Kanske är det lite så. Vi vill gärna få bredd för den goda gärning vi gör. Att vi blir uppmärksammad på något sätt. Kanske ligger det rätt mycket i vad denne kloke björn säger. En god gärning är något vi gör utan att tänka på att det är god gärning.

Det är många runt omkring oss som behöver få del av en god gärning. I pandemins början var det så glädjande att se hur man spontant hjälpte grannar att handla mm. Det var så vackert att se. Tänk om vi kunde ha med en känsla och handling långt efter att pandemin lagt sig.

När jag var förkyld sist så hörde flera av sig och undrade om jag behövde hjälp med något. Fantastiskt. Någon sa ”det är ju det att vara församling!” Det värmde mig. Det gav mig nytt hopp. Det är så vi behöver tänka.

Vem har du i din närhet som kan behöva en hjälpande hand? Även om det inte handlar om covid och pandemi?

En god gärning kan förändra mycket. Ibland vara hela skillnaden…. Typ helt avgörande. Visst är det fantastiskt?!!

Publicerat den

Är det något att fira?

Idag släpps restriktionerna. Äntligen är det över med dom. Som det ser ut nu. Så lång tid har detta hållit på. Så på ett sätt är vi alla lättade på något sätt.

Men är det värt att fira?

I Norge firade man det stort. Polisen i vårt land tar höjd för ett visst firande. Men är det värt att firas? Jag är verkligen tveksam till det. För trots att restriktionerna släpps är inte pandemin över. Flera länder har knappt kommit igång med vaccinering. Så den pandemi som går över hela vår jord är inte över. Så det är inte tid att fira.

För mig blir det nästan ett hån mot alla dom som fortfarande drabbas. Vi kan kört vänta till allt firande tills faran är över över hela vår jord.

Så varför inte vänta med firandet. Låt oss istället fortsätta det idoga arbetet att göra allt vi kan för att förskjuta denna pandemi till historieböckerna. Det gör vi bäst genom att vaccinera oss, hålla avstånd, rena händer och allt annat vi lärt oss under denna långa tid.

Jag känner en så stor respekt över denna pandemi. Vi behöver verkligen vara ödmjuka inför den. Så klackarna i taket är inte läge.

Så tacksam – javisst. Färdiga? Inte alls

Så trots att vi nu får släppa loss måste vi göra det med försiktighet. Var rädd om dig. Var rädd om din omgivning.

Värt att firas ? Nej inte alls!!

Publicerat den

Det bästa ligger framför

Har du hört den förut? Du kanske till och med fått hälsningen när du fyllde senast…. Det verkar vara en bra hälsning när någon fyller, särskilt när vederbörande kommit upp i åren.

Det bästa ligger framför

Vi vill ju gärna tro och hoppas att det bästa ligger framöver. Inte för att det som var igår nödvändigtvis behöver vara dåligt. Det kan vara så men inte måste. Men man kan inte säga att det var bättre förr i allt.

Igår funderade jag kring att ha tro och tillit för ett steg till. Vad är det som säger att det är bättre framöver?

Därför att Gud vill vårt bästa. Han har alltid vårt bästa för sina ögon. Bibeln är full av hälsningar om att han har något gott som väntar. I Johannes evangelium sträcker sig det ända till efter det vi kallar död. En himmel som är beredd för oss. Men vägen dit har han lovat att gå med oss.

Vi behöver inte se oss tillbaka. Vi kan se framåt. Läs i Jesaja 43:18-19

”Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som var förr. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig. Märker ni det inte? Jag ska göra en väg i vildmarken och strömmar i öknen.” Jesaja‬ ‭43:18-19‬ ‭SFB15‬‬

Jag vill uppmuntra dig till lämna det som ligger bakom dig. Våga se framåt. Gud vill göra något nytt för dig. Han vill ditt bästa. Betänk hur en öken är. När strömmar av vatten kommer så blomstrar även öknen. Där ligger frön som bara väntar på rätt betingelse. Det bästa ligger framför dessa frön. Och det kommer. Så får dom blomma ut. En bra bild på att det bästa ligger framför. Även för dig.

Publicerat den

Tro för ett steg till

I går var jag på en gudstjänst. En missionsgudstjänst. Mina goda vänner Camilla och Anders Liljeqvist ska åka till Rumänien. På den gudstjänsten sjöngs en gammal sång.

Ett steg till – Ett steg till, giv mig tro för ett steg till! Tro på Gud att vandra vidare, Tro för ett steg till.

Är det inte just så vår bön är ibland? Att vi behöver tro för ett steg till. Det kan kännas för stort, för betydelsefullt. Helt enkelt för omöjligt. Att då får tro för ett steg till blir nyckeln till möjligt.

Giv oss tro – mera tro. Tro att taga ett steg till. Tro på Gud att vandra vidare. Tro för ett steg till.

Många gånger innehåller den bönen just detta, lille men just då, så viktiga ord. ”Mera”. Mera tro. Det kommer från djupet. Bibeln beskriver att en tro stort som ett senapskorn är tillräckligt bra. Ändå så kan vi tvivla på vår egen tro och tillit.

Steg för steg, steg för steg. På Guds goda väg, säkra väg. Kraft jag får av Jesus varje dag, att ta ett steg till.

Löftet i denna sång är värt att bära med sig. Kraft jag får av Jesus varje dag, att ta ett steg till. Det finns en kraft till dig att du ska orka och våga ta ett steg till.

När vi väljer att gå på den väg Gud skapar för oss finns det en välsignelse som blir oss given.

Skulle bara vilja uppmuntra dig idag. Det finns en kraft till dig att gå ett steg till. Ett till!! Så våga ta det.

Publicerat den

Mission (im)possible

Jag blir klart imponerad av alla som känner ett kall att bli missionärer. Somliga rätt nära sin hemstad. Men dom allra flesta missionärer jag känner blir det långt bort.

Jag minns dom gånger jag trott mig förstå att jag skulle få en kallelse till Norrland. Nog långt bort. Jag minns min oro för att bli missionär i kina när jag började ana att jag hade en kallelse att bli pastor. Inser att ingen av dem oron slog in. Men jag vet kampen.

Kanske är det därför jag är så imponerad av alla som upplever en kallelse långt bort och tackar ja till den.

Det är på ett sätt en känsla av ”mission impossible”. För den som står utanför och tittar på kan det verkligen uppfattas så. För den som står mitt i jakande av kallelse uppfattar den helt annorlunda. Mer av ett ”Mission possible”.

Kanske står du inför ett val som kan uppfattas som omöjligt uppdrag. Som gör att du överväger att backa. Trots att du innerst inne inser att det finns något djupare i det. Så kommer tvivlet.

Bibeln talar om att den Gud utser och kallar den utrustar han för uppdraget. Hans löfte att vara med är sant. Det gör att vi kan sätta vår tillit att det kommer att lyckas.

I grunden handlar det om att ta ett steg i tro. Tillit. När steget tas upplever man att det håller. Det gör att det som till synes ser ut att vara möjligt blir möjligt. Och steg känns mer av att ”komma hem” än att åka bort. Hur långt än kallelsen tar oss. Din kallelse är inget omöjligt uppdrag. Det är möjligt.

Så min bön blir idag: Herre, tack att du kallar och utrustar. Ber dig att var och en som möter din kallelse ska våga tacka ja. Tack att du kommer ha omsorg. Tack för att du vill hjälpa att tvivlen får skingras och friden komma. Bär varje människa som kämpar med sin kallelse. Vare sig det är här hemma i Sverige målet är eller långt bort. Amen 🙏

Publicerat den

Det är svårt att hålla i (ut) sista sträckan

Om bara några dagar så hävs många av våra restriktioner. Om bara några dagar kan vi röra oss mer fritt. Men då svårt det är att hålla ut sista sträckan.

Har du hört den förut? ”Det gör nog inget det är ju bara 10 dagar kvar” Eller som idag….. bara 4 dagar kvar. Så då kan vi sitta nära varandra igen. Då kan vi kramas och hälsa på varandra….

Och visst kan det ligga något i det. Vad är det för skillnad att göra det nu eller på onsdag. Ändå kan man fundera. Inte vill vi snubbla på mållinjen.

Och samtidigt som det öppnar är det inte över. Visst är det en dubbel känsla.

Men många gånger i livet är det svårt att hålla ut till slutet, den sista sträckan. Till punkten då det är okej. Tror inte den känslan är över den 28/9 då restriktionerna släpper. Vi kommer troligen någon gång uppleva det på nytt.

Men där det gått fel vill jag tro att det finns upprättelse. Möjlighet att gå vidare. Kanske börja om.

I en pandemi kan det vara förödande att inte hålla ut. I livet för övrigt likaså. Men en sann ånger öppnar nya dörrar.

Det har att göra med förlåtelse. Bibeln säger att det finns bara en synd som ingen förlåtelse finns. Det är hädelse mot den heliga anden. I mina öron låter det hoppfullt. Då finns det förlåtelse för väldigt mycket i en sann omvändelse.

”Det kan väl inte göra så mycket?” är en vanlig ursäkt. Kanske inte den bästa direkt. Den slår gärna krokben på vår väg. Det just det den kan göra. Den hållningen kan påverka mycket och många.

Bara några dagar till

Våga håll ut. Våga håll ut i livet. Det kommer att välsigna dig

Publicerat den

Stormen som kallas livet

Jag satt i min varma lägenhet igår kväll. Utanför fönstret blåste det en vind som påminde om höststormen. Regnet vräkte ner strax innan. Det såg inte riktigt så ut tidigare på dagen då jag lämnade jobbet.

Men det vände. Vinden tog i ett tag.

Stormen som kallas livet

Jag hörde uttrycket på en reklamfilm. Jag tror det var en bilreklam. ”Stormen som kallas livet”.

Det var som att man utgick från att livet är en storm. Att det alltid är något av ett kaos i livet.

Jag blev lite förundrad. Jag uppfattar inte livet som enbart kaos. Att det är stökigt händer men ändå inte kaos jämnt. Så jag blev förundrad över kopplingen.

Jag ser att livet i den stora bilden är faktiskt rätt gott. Livet har även inslag av ibland lite mer av storm. Perioder som är mindre roliga.

Men i den större bilden är det riktigt bra. Ibland får jag känslan om att vi gärna vill fokusera på dom mörka stunderna fast dom är i minoritet. Som att trenden leder oss dit. Vi ska liksom lyfta fram det svåra. Att då använda en sådan tanke i reklamen kändes lite ledsamt. För vi behöver verkligen lyfta allt det god i frontlinjen.

Jag är så tacksam för livet. Det har så mycket gott att ge. Att möta människor som ger energi är så stort. Att se allt det goda som händer. Glädja sig åt andras framgångar. Att se allt det goda som händer. Upptäcka vårt underbara land. Vi behöver se och lyfta fram det god i frontlinjen.

Men när det blåser i livet får vi söka lä hos Gud. Gud uppmanar oss att söka oss nära honom och få del av hans frid. För lika sant som det är att vi kan söka lä mitt i stormen kan vi göra det i livsstormarna. Att komma i lä i en storm på en vredgad sjö är fantastiskt. En sådan lättnad. Jag vet. Så är det i livets stormar. Guds hälsning till dig som upplever det stormigt: ”Kom till mig, jag vill ge dig vila. Ge dig lä så att du får hämta andan.”

Publicerat den

Den till synes bakvända vägen…

I vårt liv är vår val ofta i utgångspunkt mitt eget och vad som passar mig bäst. Rätt naturligt att tänka så. För det är ju utifrån oss själva vi oftast vet vad vi behöver och längtar efter. Baksidan på detta är att en nutida hållning är ganska egoistisk. ”Jaget först”.

Bibeln uppmanar oss att söka Guds rike först. Matteus 6:33.

Det är den bakvända logiken. Att vi söker vårt bästa utifrån ett annat perspektiv. Matteus skriver att inte söka morgondagens bekymmer om kläder och annat. Utan vänder liksom upp och ner på allt. Att inte söka sitt eget bästa i första hand utan Guds rike.

Man kan uppleva att det blir helt enkelt bakvänt. Men det blir så rättvänt. Bibeln säger att vår far i himlen vet vad vi behöver. Det gör att versen i Matteus kan få den avslutning den får.

”Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.”

Matteusevangeliet‬ ‭6:33‬ ‭‬‬

Vi behöver alltså inte jag allt det. För Gud vet att vi behöver det och vill visa omsorg om det

Jag tänker att det är att vara jordnära himmelens välsignelse. Stadigt förankrad i att lite till Gud.

Så den till synes bakvända vägen blir den mest rättvända. En utmaning men också en välsignelse.

Sök först…. Låt det sjunka in. Låt det beröra. Kanske ligger det ändå något i det. Där vi idag upplever att det inte riktigt landar rätt. Värt att fundera på om det inte är värt att ändra utgångsläget.

Publicerat den

Det finns en bäck som inte sinar

Satt och lyssnade på en låt av Jarpehag. En strof var ”lik en bäck som aldrig sinar”. Tankarna började vandra.

Bibeln talar om den dubbla strömmen. Floden som gav liv vart den än drog fram. Gav möjlighet till frukt varje månad. Bibeln talar också om den inre källan. Källsprånget som rinner upp inom oss.

Påminns om källorna jag såg på vår vandring i Grövelsjön. Där, en mindre vattensamling, bubblade det upp vatten ur sanden. En källa som rann upp underifrån.

Ibland vill vi gärna belysa dom större erfarenheterna av Gud. Dom extraordinära händelserna. Men dom är rätt få till antal. Sätter spår. Javisst. Men dom är räknade.

Jag tycker mig se den bäck i livet som aldrig sinar. Den rinner sakta upp inom oss och bildar en bäck av välsignelse som aldrig sinar. Det är som trons innersta väsen sakta stilla porlar fram.

Det är min övertygelse att det är trons bärande kraft. När Guds källa stilla rinner fram. Som för med sig ständigt friskt vatten bildligt talat. Som tillför trons vandring dess kraft som bär. Dess uppmuntran och tillit som ger oss en fridsam trygghet. Som ständigt påminner oss om Guds löften till oss. Den ger vår tro den näring som behövs.

Psalmisten säger om den som har sin glädje i Ordet: ”Han/Hon är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, som bär sin frukt i rätt tid och vars löv inte vissnar. Och allt han gör, det lyckas väl.” Psaltaren‬ ‭1:3‬ ‭SFB15‬‬
.SFB15

Vattenbäckar. Andligt flöde som gör att vår tro, vår tillit till Gud, inte vissnar. Utan har en fräschhet över sig.

Tänk att den trons bäck aldrig sinar. Sök inte i första hand dom stora vattenfallens mäktighet. Sök först och främst den stilla bäcken vars flöde aldrig sinar. Utan ger dig, din tro, sitt livgivande vatten.

Publicerat den

Som ett knutet barn

Jag går där och lyssnar på en podd. En kväll runt Eskilstuna ån.

Det är Janne Schaffer som berättar ur sitt liv. Så kommer han att berätta om sin bror som levde med psykisk ohälsa. Ett jobbigt livsöde rullar fram genom podden. Hur svårt det var att se på och inte kunna hjälpa. Hur svårt det var att se hur hans bror gjorde illa föräldrarna. Till slut hittar dom honom i hans badrum. Han hade tagit livet av sig. Den skam som Janne försöker beskriva kryper in under huden.

För att bearbeta sorgen skrev Janne musik till sin bror. En av låtarna spelade han i podden. Som ett nyfött barn. När han säger låttiteln hör jag fel men kanske blev det ändå rätt.

Som ett knutet barn

Kanske är just så psykisk ohälsa är. Livet har fått knutar på sig. Det har slagit knut på sig på något sätt. Vi som mött psykisk ohälsa känner igen oss i det Janne försöker beskriva. Man känner skam för att inte klarat upp att hjälp som man så gärna velat. Tänker på alla er som mist en vän där ohälsan gått för långt. Tänk om man kunde hittat knuten och knyta upp den. O att man skulle kunna göra det.

Det är så mycket i livet som kan slå knut på det. Men det kan också räcka med något litet som sen blir bara för stort.

En sak vet jag. Att alla ni är älskade av Gud. Han ser er. Vill ert bästa. Hur än det är, hur det än känns så finns han vid din sida. Tänk om jag kunde få så in det i ditt innersta. Att få gro där. Växa till. Och en dag lösa upp knuten inifrån.

Denna dag ber jag för er alla som upplever just nu psykisk ohälsa. Jag ber att knuten ska få lossna och knyta upp sig. Jag ber för er alla som står intill. Att ni skall få nåden att hitta knuten och knyta upp den. Möjligen känns det för omöjligt. Men jag vet en Gud som är mästare på knutar. Vi ber honom om hjälp.