Ett gott skratt förlänger livet

Man säger att ett gott skratt förlänger livet.

Och kanske är det så. För varje gång du skrattar får du ett litet längre liv.

Ibland känns ju skratten lite ner malplacerade. När man skratt åt sin egen höga person. Alltså då man blir utsatt för att någon skrattar åt en. Fast å andra sidan. Dom skratten kan vara rätt förlösande också.

Men kanske ändå inte skrattet förlänger livet. Kanske mer åt att livet blir så mer innehållsrikt att det upplevs så. Att stunden då man skrattar med någon blir så mycket mera på något sätt.

Man skulle nog kunna beskriva det som att man trivs så bra att tiden stannar för en stund.

Vi behöver mer skratt helt enkelt. Vi släpper garden lite. Vi slappnar av. Vi bjuder lite mer på oss själva. Öppnar våra låsta positioner. Mår helt enkelt lite bättre. Och då kanske det ändå ligger något i att livet blir lite längre. Ja, vad vet jag om det.

En sak är säker. Mer skratt till folket. Mer skratt på jobbet. Mer skratt överallt.

Sök upp folk som har lätt att skratta. Det smittar av sig nämligen. Kolla en rolig film. Helt enkelt sök dig till där skrattet finns.

Ett är säkert. Att kunna skratta ihop betyder så mycket. Troligen lika mycket som att gråta ihop. Men det får bli en tanke för morgondagen.

Att leva över sina tillgångar 🌍

Overshoot day

Igår var det overshoot-day 2019, 3 dagar tidigare än förra året. Det är dagen när vi förbrukat jordens 🌎 resurser och nu lever över våra tillgångar fram till årsskiftet🌏. Det lär visst vara så att vi i Sverige passerade den redan i mars.

Det är lätt att vi lever över våra tillgångar. Undrar vad det beror på.

Kan det bero på att vi väldigt gärna vill ha så mycket? Kanske har vi ett allt för stort ha-begär. Ju bättre vi får det i vårt land desto mer vill vi ha.

Det är allt för vanligt att vi lever över våra tillgångar i relation till våra inre krafter. När vi jobbat för lång tid över våra tillgångar av kraft så går vi in i den berömda väggen. När vi över tid tömmer ut det vi har och går på ångorna. Då passera vi ganska snart vår inre overshoot-day. Vi vet ju då att det kan ta år att återhämta sig.

Så är det också med vår jord. Den återhämtat sig inte så lätt.

Kanske det är bra att reflektera över att inte leva över våra tillgångar. Oavsett om det gäller vår ekonomi, vår jords resurser eller våra inre krafter.

I den tid vi lever är det verkligen dags att fundera på det och tänka om.

Låt tron ta plats i dig

Ibland drabbas man speciella tillfällen. Det är något som händer eller ”kommer till” oss. I söndags var ett sådant tillfälle.

En textstrof i en sång. Några enkla meningar mitt bland alla andra.

”Låt tro ta plats. Ge hjärtat kraft. Låt tro ta plats i mig”

Hur många gånger är det inte som tvivel vill komma. Tvivel som får oss att vackla eller svaja till i tron. Vi är osäkra på framtiden. Vi möter motgång. Vi möter sådant som får oss att fundera. Vi undrar varför. Kanske beredda att ge upp.

När jag lyssnade på sången ”Varde frid” där textraderna är hämtade från kände jag en sådan längtan efter att det skulle ske mycket mer i mitt liv. Att tro skulle få ta mer plats inom mig. Att tron på Gud skulle växa sig än mer stark. Tilliten bli ännu större. Tilltron till Guds mäktiga möjligheter skulle blir mer.

Kanske känner du något liknande. Att tron skulle få mer plats i ditt liv. Så att den kan möta upp din frågor och funderingar. Din misstro och hopplöshet.

Min bön denna dag är ….

”Gud, hjälp mig att tron på dig ska få större plats i mitt liv”

Bed gärna den bönen ledning idag. Kanske för första gången. Kanske för hundraelfte gången. Kanske i i bön om hjälp.

Min tro, längtan och visshet är att då kommer tron att växa sig stark inom oss.

När man var liten…..

När man var liten var det mesta mycket enklare. Man behövde inte ta ansvar. Man kunde göra vad man vill. Livet kretsade inte omkring klockan och bokade möten.

I och för sig så hamnade man i ”stressen” att komma iväg när familjen skulle iväg. Då kunde det ibland bli lite stressig. Men för det mesta kunde det kretsa kring lek och stoj. Man behövde inte tänka på så mycket allvarligt. Lego och annat hade sin givna plats. Världsläget och miljöfrågor var liksom inte riktigt på agendan.

Nu är livet rätt mycket mer. Rätt mycket.

Kan inte du känna ibland att det skulle vara skönt att bara få komma tillbaka till den tiden….? Då man kunde leva livet här och nu. Att inte krångla till det så mycket.

Men frågan är om inte man skulle kunna leva så även som vuxen men med en vuxens ansvar likväl. Alltså att inte krångla till allt så mycket. Leva enklare. Vi måste ju inte problematisera allting.

Livet skulle nog bli lite mer avslappnat. Lite mer här och nu. Lite mindre krav på perfektionism.

Kanske är det något av att hitta hem till sig själv på något vis.

När man var liten var allting mycket enklare. Om vi bara tänker efter kan det förhållningssättet fungera även som vuxen.

Kommer du ihåg första turen?

Kommer du ihåg första turen?

Jag ränker inte första hand på den första gången du vann på triss. Men det är ju också lite extra kul. Första vinsten. Får oss ju att tro på ännu en vinst. Så köper man en lott till.

Jag tänker inte i första hand på turen att få ett jobb. Men den känslan är också obeskrivbar.

Tur i kärlek? Möjligen tur. Men visst. Turen att få möta någon att älska är inte bara enkelt och lätt. Så en sådan tur sprider gott i kroppen.

Nej, jag tänker på första turen när man tagit körkort. Den underbara känslan av att få starta bilen. Åka iväg. Utan att någon sitter bredvid. Den känslan är högst underbar. Total frihet. Den känslan kan jag när som helst återkalla i minnet.

För någon dag sedan tog min yngste son körkort. Jag gav honom bilnyckeln till min bil. Hälsningen var ” Njut. Hämta mig till jobbet i morgon bitti.” Så fick han dra iväg. Själv. Jag ville att han skulle få uppleva samma goa känsla.

Hm ……

Det finns väl bara en liten hake. Denna helg har jag ingen bil. Du har räknat ut det rätt. Han har min bil. Men det är helt okej.

Jag tror vi behöver försöka att bevara dom där första minnena av något. Det primöra av den känslan behöver återkallas ibland. Att minnas hur det var första gången. För när den första gången är gjord kan man aldrig mer göra just den sak man gjort första gången igen. Så var rädd om din första gång. Den är viktig. Låt den få bli på bästa sätt. Då kommer den finnas med som ett vackert minne. Ett minne du gärna vill återknyta till många gånger.

Pysventilen uppåt

Kanske har du varit med om det du också. Livet blir lite för tufft. Omgivningen lite för krävande. Jobbet lite för påfrestande. Stressen gör att man bara inte riktigt orkar.

Det är då man behöver någonstans att ”pysa ut” sin frustration. En god vän är verkligen bra då. Kanske till och med att få gråta ut hos. För det blir ofta nödvändigt. Hört att tårarna är viktiga. Gör gott inom oss att få gråta. Nu är ju somliga av oss lite för stolta att gråta. Men tänk om vi kunde hellre vara stolta över att vi just gråter ibland.

Det finns en väg till att pysa åt. Det är uppåt. Uppåt till Gud. Eller andra skulle såga ”inåt”. För Gud har sitt säte inom oss. Att inför honom utgjuta sin innersta nöd. Gråta med honom. I bön men också i bara stillhet.

Därför tror jag att det är möjligt att lätta på trycket med stilla lovsång. Kanske till och med bara melodiöst. Jag har en Spotify-lista (Instrumental lovsång piano) med sådan musik. Den är go att sätta på. Både när jag behöver återhämta mig men också när jag är ledsen.

Sen har jag en med bara stilla musik. Den hjälper mig att bara varna ner. Flera olika personer som spelar gitarr. Den Spotify-listan (Peaceful Guitar) går ganska ofta i bilen på väg hem från jobbet.

Dessa två låtlistor hjälper mig att pysa uppåt. Pröva hjärna. Men framför allt – hitta din väg att pysa uppåt. För jag tror att det är något läkande i det. När vi pyser uppåt så välsignar Gud oss på ett läkande och helande sätt. Det är vad som ofta sker i en lovsång och tillbedjan till Gud. När orden inte räcker till ropar vårt inre med ord utan ljud till Gud. Ord som verkligen berättar och beskriver vår inre känsla och kamp. En sådant pys är inte pyspunka som gör att vi helt tappar luften. Nej, ett sådant pys helar vårt inre till att få känna frid och harmoni.

Att pysa uppåt är som tågvisslan på ångloket. Den pyser ut övertrycket som annars skulle få hela loket att explodera. Så var inte rädd för att pysa. Det är något sunt och vanligt över det. Något helt normalt. Att inte pysa är onormalt. Det kan skada för resten av livet.

Trons förnuft

Vi vill gärna att vårt förnuft och klokskap ska vara med. Att kunna förklara allt. En bra utgångspunkt naturligtvis. Men inland tillskriver vi vårt förnuft allt för stor roll och viktighet.

Vi skulle behöva mer hjärta.

Så är det med tron. Den behöver mer hjärta, tillit, än förnuft ibland. All tro kanske inte ska vara i hjärtat men klart mer än som vi vanligtvis har kan jag tänka.

Våga släpp taget om förnuftets tro. Låt tron få landa i hjärtat och tilliten. Du måste inte förklara allt. Ibland behöver vi helt enkelt bara släppa taget och lämna över till trons upphovsman som är Gud. Lita helt enkelt på att han, med sin allmakts kraft, kan ta hand om det du går och bär på. Du måste inte förklara allt. Du måste inte få allt förklarat för dig.

Trons förnuft har tillit som nyckel. Använd den nyckeln. Den kommer att öppna för dig.