Månad: juli 2019

Publicerat den

Ett gott skratt förlänger livet

Man säger att ett gott skratt förlänger livet.

Och kanske är det så. För varje gång du skrattar får du ett litet längre liv.

Ibland känns ju skratten lite ner malplacerade. När man skratt åt sin egen höga person. Alltså då man blir utsatt för att någon skrattar åt en. Fast å andra sidan. Dom skratten kan vara rätt förlösande också.

Men kanske ändå inte skrattet förlänger livet. Kanske mer åt att livet blir så mer innehållsrikt att det upplevs så. Att stunden då man skrattar med någon blir så mycket mera på något sätt.

Man skulle nog kunna beskriva det som att man trivs så bra att tiden stannar för en stund.

Vi behöver mer skratt helt enkelt. Vi släpper garden lite. Vi slappnar av. Vi bjuder lite mer på oss själva. Öppnar våra låsta positioner. Mår helt enkelt lite bättre. Och då kanske det ändå ligger något i att livet blir lite längre. Ja, vad vet jag om det.

En sak är säker. Mer skratt till folket. Mer skratt på jobbet. Mer skratt överallt.

Sök upp folk som har lätt att skratta. Det smittar av sig nämligen. Kolla en rolig film. Helt enkelt sök dig till där skrattet finns.

Ett är säkert. Att kunna skratta ihop betyder så mycket. Troligen lika mycket som att gråta ihop. Men det får bli en tanke för morgondagen.

Publicerat den

Att leva över sina tillgångar 🌍

Overshoot day

Igår var det overshoot-day 2019, 3 dagar tidigare än förra året. Det är dagen när vi förbrukat jordens 🌎 resurser och nu lever över våra tillgångar fram till årsskiftet🌏. Det lär visst vara så att vi i Sverige passerade den redan i mars.

Det är lätt att vi lever över våra tillgångar. Undrar vad det beror på.

Kan det bero på att vi väldigt gärna vill ha så mycket? Kanske har vi ett allt för stort ha-begär. Ju bättre vi får det i vårt land desto mer vill vi ha.

Det är allt för vanligt att vi lever över våra tillgångar i relation till våra inre krafter. När vi jobbat för lång tid över våra tillgångar av kraft så går vi in i den berömda väggen. När vi över tid tömmer ut det vi har och går på ångorna. Då passera vi ganska snart vår inre overshoot-day. Vi vet ju då att det kan ta år att återhämta sig.

Så är det också med vår jord. Den återhämtat sig inte så lätt.

Kanske det är bra att reflektera över att inte leva över våra tillgångar. Oavsett om det gäller vår ekonomi, vår jords resurser eller våra inre krafter.

I den tid vi lever är det verkligen dags att fundera på det och tänka om.

Publicerat den

Låt tron ta plats i dig

Ibland drabbas man speciella tillfällen. Det är något som händer eller ”kommer till” oss. I söndags var ett sådant tillfälle.

En textstrof i en sång. Några enkla meningar mitt bland alla andra.

”Låt tro ta plats. Ge hjärtat kraft. Låt tro ta plats i mig”

Hur många gånger är det inte som tvivel vill komma. Tvivel som får oss att vackla eller svaja till i tron. Vi är osäkra på framtiden. Vi möter motgång. Vi möter sådant som får oss att fundera. Vi undrar varför. Kanske beredda att ge upp.

När jag lyssnade på sången ”Varde frid” där textraderna är hämtade från kände jag en sådan längtan efter att det skulle ske mycket mer i mitt liv. Att tro skulle få ta mer plats inom mig. Att tron på Gud skulle växa sig än mer stark. Tilliten bli ännu större. Tilltron till Guds mäktiga möjligheter skulle blir mer.

Kanske känner du något liknande. Att tron skulle få mer plats i ditt liv. Så att den kan möta upp din frågor och funderingar. Din misstro och hopplöshet.

Min bön denna dag är ….

”Gud, hjälp mig att tron på dig ska få större plats i mitt liv”

Bed gärna den bönen ledning idag. Kanske för första gången. Kanske för hundraelfte gången. Kanske i i bön om hjälp.

Min tro, längtan och visshet är att då kommer tron att växa sig stark inom oss.

Publicerat den

När man var liten…..

När man var liten var det mesta mycket enklare. Man behövde inte ta ansvar. Man kunde göra vad man vill. Livet kretsade inte omkring klockan och bokade möten.

I och för sig så hamnade man i ”stressen” att komma iväg när familjen skulle iväg. Då kunde det ibland bli lite stressig. Men för det mesta kunde det kretsa kring lek och stoj. Man behövde inte tänka på så mycket allvarligt. Lego och annat hade sin givna plats. Världsläget och miljöfrågor var liksom inte riktigt på agendan.

Nu är livet rätt mycket mer. Rätt mycket.

Kan inte du känna ibland att det skulle vara skönt att bara få komma tillbaka till den tiden….? Då man kunde leva livet här och nu. Att inte krångla till det så mycket.

Men frågan är om inte man skulle kunna leva så även som vuxen men med en vuxens ansvar likväl. Alltså att inte krångla till allt så mycket. Leva enklare. Vi måste ju inte problematisera allting.

Livet skulle nog bli lite mer avslappnat. Lite mer här och nu. Lite mindre krav på perfektionism.

Kanske är det något av att hitta hem till sig själv på något vis.

När man var liten var allting mycket enklare. Om vi bara tänker efter kan det förhållningssättet fungera även som vuxen.

Publicerat den

Kommer du ihåg första turen?

Kommer du ihåg första turen?

Jag ränker inte första hand på den första gången du vann på triss. Men det är ju också lite extra kul. Första vinsten. Får oss ju att tro på ännu en vinst. Så köper man en lott till.

Jag tänker inte i första hand på turen att få ett jobb. Men den känslan är också obeskrivbar.

Tur i kärlek? Möjligen tur. Men visst. Turen att få möta någon att älska är inte bara enkelt och lätt. Så en sådan tur sprider gott i kroppen.

Nej, jag tänker på första turen när man tagit körkort. Den underbara känslan av att få starta bilen. Åka iväg. Utan att någon sitter bredvid. Den känslan är högst underbar. Total frihet. Den känslan kan jag när som helst återkalla i minnet.

För någon dag sedan tog min yngste son körkort. Jag gav honom bilnyckeln till min bil. Hälsningen var ” Njut. Hämta mig till jobbet i morgon bitti.” Så fick han dra iväg. Själv. Jag ville att han skulle få uppleva samma goa känsla.

Hm ……

Det finns väl bara en liten hake. Denna helg har jag ingen bil. Du har räknat ut det rätt. Han har min bil. Men det är helt okej.

Jag tror vi behöver försöka att bevara dom där första minnena av något. Det primöra av den känslan behöver återkallas ibland. Att minnas hur det var första gången. För när den första gången är gjord kan man aldrig mer göra just den sak man gjort första gången igen. Så var rädd om din första gång. Den är viktig. Låt den få bli på bästa sätt. Då kommer den finnas med som ett vackert minne. Ett minne du gärna vill återknyta till många gånger.

Publicerat den

Pysventilen uppåt

Kanske har du varit med om det du också. Livet blir lite för tufft. Omgivningen lite för krävande. Jobbet lite för påfrestande. Stressen gör att man bara inte riktigt orkar.

Det är då man behöver någonstans att ”pysa ut” sin frustration. En god vän är verkligen bra då. Kanske till och med att få gråta ut hos. För det blir ofta nödvändigt. Hört att tårarna är viktiga. Gör gott inom oss att få gråta. Nu är ju somliga av oss lite för stolta att gråta. Men tänk om vi kunde hellre vara stolta över att vi just gråter ibland.

Det finns en väg till att pysa åt. Det är uppåt. Uppåt till Gud. Eller andra skulle såga ”inåt”. För Gud har sitt säte inom oss. Att inför honom utgjuta sin innersta nöd. Gråta med honom. I bön men också i bara stillhet.

Därför tror jag att det är möjligt att lätta på trycket med stilla lovsång. Kanske till och med bara melodiöst. Jag har en Spotify-lista (Instrumental lovsång piano) med sådan musik. Den är go att sätta på. Både när jag behöver återhämta mig men också när jag är ledsen.

Sen har jag en med bara stilla musik. Den hjälper mig att bara varna ner. Flera olika personer som spelar gitarr. Den Spotify-listan (Peaceful Guitar) går ganska ofta i bilen på väg hem från jobbet.

Dessa två låtlistor hjälper mig att pysa uppåt. Pröva hjärna. Men framför allt – hitta din väg att pysa uppåt. För jag tror att det är något läkande i det. När vi pyser uppåt så välsignar Gud oss på ett läkande och helande sätt. Det är vad som ofta sker i en lovsång och tillbedjan till Gud. När orden inte räcker till ropar vårt inre med ord utan ljud till Gud. Ord som verkligen berättar och beskriver vår inre känsla och kamp. En sådant pys är inte pyspunka som gör att vi helt tappar luften. Nej, ett sådant pys helar vårt inre till att få känna frid och harmoni.

Att pysa uppåt är som tågvisslan på ångloket. Den pyser ut övertrycket som annars skulle få hela loket att explodera. Så var inte rädd för att pysa. Det är något sunt och vanligt över det. Något helt normalt. Att inte pysa är onormalt. Det kan skada för resten av livet.

Publicerat den

Trons förnuft

Vi vill gärna att vårt förnuft och klokskap ska vara med. Att kunna förklara allt. En bra utgångspunkt naturligtvis. Men inland tillskriver vi vårt förnuft allt för stor roll och viktighet.

Vi skulle behöva mer hjärta.

Så är det med tron. Den behöver mer hjärta, tillit, än förnuft ibland. All tro kanske inte ska vara i hjärtat men klart mer än som vi vanligtvis har kan jag tänka.

Våga släpp taget om förnuftets tro. Låt tron få landa i hjärtat och tilliten. Du måste inte förklara allt. Ibland behöver vi helt enkelt bara släppa taget och lämna över till trons upphovsman som är Gud. Lita helt enkelt på att han, med sin allmakts kraft, kan ta hand om det du går och bär på. Du måste inte förklara allt. Du måste inte få allt förklarat för dig.

Trons förnuft har tillit som nyckel. Använd den nyckeln. Den kommer att öppna för dig.

Publicerat den

Det tjurskalliga hoppet

Hopp, tro och tillit är inte alltid så lätt. Inför andra kan man hålla skenet uppe. Till andra kan man rätt lättvindigt säga ”det ordnar sig – tro bara”.

Blev påmind om det när jag lyssnade på min bloggvän Urban. Han predikade i söndags och la ut den på youtube. Hans tankar om hoppet är väl värda att lyssna till.

Blev påmind om en bibelvers:

”Där hoppet var ute hoppades han ändå och trodde och blev så far till många folk, som det var sagt: Så ska din avkomma bli.”

‭‭Romarbrevet‬ ‭4:18‬ ‭SFB15‬‬

Hoppet kan vara ute. Det känns så hopplöst. Då är det lätt att ge upp. Helt och hållet. Abraham hade alla odds emot sig. Men Abraham höll tjuraktigt fast vid hoppet. Även om hoppet såg ut att vara allt annat än just ett hopp.

Hoppas ändå. Låt aldrig hoppet lämna dig. Håll tjurakigt fast vid det. Känns det som allt hopp är ute så hoppas ändå. Förr eller senare så infrias hoppet.

Urban skriver så bra om hoppet. Bl a citerar han en god tanke : ”Hon (kyrkan) behövs för att tända en gnista av hopp”. Den gnistan tänds av alla oss som finns med i kyrkan som visar på hoppet Jesus Kristus.

Läs denna sångtext som Micke Fhinn har skrivit. Låt den bära dig idag.

Vi lägger våra liv i Dina trygga händer
Din trofasthet kan vi lita på
Du leder våra steg, Din omsorg är beständig.
Din kärlek kommer alltid bestå

Även om vi inte ser vägen
kan vi tro och hoppas på Dig

[Refräng]
Allt som Du har sagt,
allt som Du lovat
kommer att ske,
förr eller senare.
Allt som är bestämt,
det som står skrivet
kommer att ske,
förr eller senare (Allt som du har sagt)

Publicerat den

I vilket ljus ser du på ditt liv?

I vilket ljus ser du på ditt liv?

När man tar sig en blick på sig själv i spegeln så är ju inte alltid det man ser sant. Alltså jag tänker att om det är skumt i rummet ser man inte så bra. Är spegeln till detta lite smutsig eller immig blir det klart svårare att se. Behöver man glasögon och dom inte är på blir hela bilden suddig.

Omständigheterna omkring oss gör att vi ser inte alltid så klart den rätta bilden av oss.

Betänk hur lätt det är att se på sig själv i ljuset av andras åsikter. Idealen påverkar oss. Om någon säger att man är för tjock så är det lätt att se det i spegelbilden. Hur smal man än är. Så påverkas man av dom olika ljusen, åsikterna, om oss när vi ser på oss själva.

Ibland kan det vara svårt att ta emot en komplimang när man själv har en annan mer negativ bild av sig själv.

Hur ljuset än faller är vi alltid densamme. Hur fel uppfattning vi än har om oss själva är vi alltid densamme.

Jag tror vi alla behöver se på oss själva i ljuset av Jesus. Vi är alltid älskad av honom. Han tycker alltid om oss som sin skapelse. Kanske han inte alltid är så glad på våra upptåg och tilltag. Men han slutar aldrig att älska oss.

Bibeln säger:

”Jag tackar dig för att jag är så underbart skapad. Underbara är dina verk, min själ vet det så väl.” Psaltaren‬ ‭139:14‬ ‭SFB15‬‬

Det är i det ljuset vi ska se på oss själva och våra liv. Får vi det att landa inom oss kan vi även förstå sista delen av versen. ”….. min själ vet det väl.”

Då kan det vara vilket ljus det vill. Då kan andra försöka påverka oss med negativa tankar. Vi kommer ändå att veta. Att vi är älskade för vår egen skull. Inte på grund av yttre omständigheter och andras tyckande.

Publicerat den

Vanligt att det blir som vanligt

Har du tänkt på vad vanligt att det blir som vanligt?

Vi är rätt så mycket vanemänniskor. Frukosten blir som alltid. För mig ett ägg. En skål Youghurt med müsli. Ett glas juice och en kopp kaffe.

Vi gör rätt mycket av bara farten. Det känns tryggt och man vet vad man har.

Ganska tråkigt kanske någon tänker. Jo, möjligen. Det kanske varken är roligt eller tråkigt. Det bara liksom ”är”. Och det är helt okej.

Att vi är vanemänniskor är ju inte helt av ondo tänker jag. För det borgar för att vi kan skapa goda vanor. Vanor som gör oss gott.

Det kan vara av sunda livsvanor. Som tex motion eller bra mat. Det kan vara goda vanor för vår inte människa som en personlig andakt med sin bibel och bön. Eller valda stunder av stillhet för att vila från det som stressar.

Så när det är rätt vanligt att det blir som vanligt så är det ju faktiskt inte så dumt. Bara det vanliga är något gott. Att det är bra för mig. Då får det gärna vara som vanligt hela tiden. 😊