Återhämtning

Att springa varje dag är inte alltid den bästa lösningen. Man behöver tid av återhämtning mellan löppassen. Atleterna kanske inte tänker så men en motionslöpare som man kanske kan kalla mig bör nog tänka så.

Igår var det också en galet bra dag på jobbet på erikshjälpen. Många var dom som kom och handlade. Gåvomottagning svämmade över av gåvor. När vi summerar dagen så är det en av dom bästa i år. Men oj vad vi slet. Alla fick verkligen bekänna färg. Då behöver man återhämtning. Vi skulle nog behöva ett par dagar med oerhört vackert väder. Så kanske vi hinner ikapp.

Men livet behöver återhämtning på fler sätt. Man behöver allt som ofta tid för reflektion. Tid för att ”komma i fatt”. Tid för att bearbeta. Såväl med- och motgång. Att kunna bearbeta för att lägga bakom sig sådant man behöver lämna. Men också för att ta nya avstamp.

Kanske vi har lite för lätt att bara lägga locket på. Att tro att allt bara kan glömmas. Så blir allt bra igen. Återhämtning glöms lätt bort på det området.

Efter en löprunda känns ofta kroppen lite stel av träningsverk. För mig har det känts ganska bra att ta en ny runda efter två vilodagar. Känns lite av stelheten första halva kilometern men sen släpper det på. Jag tror att vi behöver en viss startsträcka efter något tungt vi gått igenom. Men en sak är säkert. Det gäller att starta om igen. Annars blir man lätt fast. Så bestäm dig för att starta om igen.

I återhämtningen ingår det en ”nystart”. Eller ”omstart”om man nu vill kalla det så. För efter en tid av att återfå kraft och motivation så är det en ny start man ska göra. Den blir avgörande för att komma vidare i livet. Det utvecklar. Det skapar livsglädje. Det gör gott inom oss.

Att ta nya tag

Såg denna bild på Herregud&Co igår.

Herregud&Co

Klockren ju!! Skulle kunna lägga till texten ”…. och ta nya tag”.

Hur lätt är det inte att kasta in handduken och ge upp. Det kan kännas hopplöst. Man får inte svar på sina frågor. Man är beredd på att ge upp för lösningen verkar inte finnas där. I alla fall inte där man är just då.

Skulle bara vilja uppmuntra till att inte ge upp. Ta istället nya tag.

Du kanske minns då jag skrev om Ali på jobbet. Hans bevingade ord ”var inte orolig”. Idag vill jag lägga till ett ”ge inte upp” och ”ta nya tag”.

För det finns en väg längre fram. Hur knölig den än är just nu så kommer den att bli jämnare. Så torka svetten i pannan. Lämna oron i Guds händer. Du ska se att det kommer en ljusare morgondag. Tappa inte modet.

Att ta nya tag kan vara nyckeln till förändring. Det kan öppna möjligheter som tidigare varit svåra att upptäcka. Genom att ta en steg i tro på att det ska bli bättre så skapar vi lösningen ”själva”. Så våga. Det håller.

Att våga ….

Att våga…..

Visst låter det enkelt. Det är väl bara att kasta sig ut….

Och visst, är det så. Ibland. Ibland är det bara att kasta sig ut och köra på vinst och förlust. Och kanske funkar det så när det är mindre avgörande situationer.

Men när det blir mer närgånget är det så mycket svårare. Man räknar in alla möjliga scenarier. Vad kan vinsten bli? Vad kan förlusten innebära?

Så kan tiden gå. Man vågar helt enkelt inte.

Om det nu inträffar att man skulle ändå våga …… så blir man oftast överraskad. Det var ju inget farligt. Det gick ju bra.

Så grämer man sig över att man inte vågade tidigare. Så har man kanske förlorat ganska lång tid.

Vad kan man lära av det? Att man inte ska tveka. Utan verkligen våga.

I längden blir det bäst. Om man skulle våga och det inte blev bra så är ju det rätt okej. Då hår man inte långa tider och tror på något som ändå inte skulle bli bra.

Om man vågar och det lyckas så har man inte gått långa tider och missat massa gott.

Så ……

Våga satsa. Du har egentligen inget att förlora. Sitt inte och vänta. Dröm inte bara. Våga och sätt igång verkligheten.

Tacksamhet – den gör något gott inom oss

Tacksamhet – den gör något gott inom oss. Den sprider glädje i varje fiber i kroppen. Skulle vilja påstå att tacksamhet är läkande. Läkande i vårt sinne.

Men har vi så mycket att vara tacksam för?

Kanske hamnar vi i ”diket” av otacksamhet. Av missnöje. Kanske tom av lite avundsjuka. Och då är det svårt att vara tacksam.

Jag tänker att om vi bara funderar lite så har vi så mycket att vara tacksamma för. Börja notera dom små smakerna. Då lockas dina tankar in i letandet och du kommer med största sannolikhet hitta rätt mycket att vara tacksam för.

Fall då inte i att även notera det som du inte är tacksam för. Vi har så lätt att sätta ett ”men” efter sådant som är bra. Låt dig drabbas av tacksamheten. Lägg undan det andra för en stund.

Det är då som det positiva händer. Vi läks inifrån. Vårt sinne får ljusare färger. Tänket går i rätt riktning. Och vi börjar tänka och leva positivt.

Vi har verkligen mycket att vara tacksamma för. Vissa tider mer. Andra tider mindre. Men det finns verkligen mycket att vara tacksam för.

Vi är nog tacksamma för olika saker. Men vad gör det? Bara vi är tacksamma!!

Tacksamhet är en tillfredställelse. Nöjsamhet. Det skapar inre frid. Så det är bra för oss att leta efter sådant vi kan vara tacksamma för.

Tacksamhet är också ”uppskattning”. Det är en bra egenskap. Kan vi visa uppskattning både till vår omgivning och oss själva så gör det gott med oss. Den sprider en god atmosfär av väldoft omkring oss.

Kan ju bara påminna dig om när du mötte en som vara gnällde och var otacksam senast. Inte gav det mersmak att vara med den? Inte kändes det trevligt.

Om det får påminna oss så kanske det kan hjälpa oss att just vara och visa tacksamhet. Surkart vill vi inte möta så då får vi själva gå före och inte vara ett surkart.

Låt tacksamheten börja bli synlig inom dig. Det kommer att hjälpa dig att hantera det du är mindre tacksam för på ett bättre sätt.

Tack !

Åskans urladdning

När jag skriver detta så rullar åskan fram. Sommarens befriare.

Ja, nu kan ju åskan ställa till det med bränder eller översvämningar. Tillika kan det vara ett vackert skådespel.

Men det är en urladdning som har en friskare eftersmak. Då det kvalmiga blir fräschhet istället.

Ibland behöver en gemenskap en sådan urladdning. Inget roligt. Men det ”kvalmiga” måste på något sätt bytas ut mot fräschare luft.

Så kan vi på så vis försvara ett ”vredesutbrott” eller en het diskussion.

Men jag kan ändå inte annat än att reflektera över varför ”åska” ska till för att rensa luften mellan folk. Man borde kunna klara det i en normal samtalston. Ändå brusas det upp då o då.

”Argumentet svagt. Höj rösten”.

Har du hört det förut? Ibland verkar det som att vi tror att vi får mer pondus bara vi höjer rösten. Men det blir oftast precis tvärtom.

Nej, bättre att först andas ut. Tänka efter. Ge det lite tid. Så blir det bättre luft för ett bra samtal. Hugg inte direkt. Det blir ofta fel då. Var rädd om samtalet.

Åskan vars muller och blixtrar far fram över jorden är ingen bra förebild för att ge en hård diskussion dess berättigande. Snare borde det avråda till hårda blixtrande ord. Den varnar för fel det kan bli. Ödesdigra komplikationer i ett åskväder. Så även i en hård diskussion. Så det är ingen bra väg.

Var rädd om samtalets möjligheter. Det kan ge ett gott resultat. Men det kan också vara förödande.

Ps Det är svårt att sova när det åskar som mest. Ungefär likadant som när man grälat med någon Ds

När det går bättre än väntat…

Tog en löprunda igår. Målet var en kortare och i ett lugnt tempo. Lugnare än vanligt.

När jag kom hem igen hade jag sprungit nästan lika långt som vanligt. Och det lugnare tempot visade sig vara årsbästa på snittid.

Kanske kan det lära oss något.

Det går bättre när vi inte spänner oss. Lättare att lyckas om vi inte skapar onödig anspänning och rekordlust.

Det är när vi slappnar av vi kan göra dom bästa resultaten.

Värt att pröva. Eller hur?!

Vad tror du om dig själv?

Ibland spelar självförtroendet oss ett ganska stort spratt. Vi tror inte mycket om oss själva. Vi ser våra brister. Vi det våra misstag. Vi ser andras förträfflighet. Alla andra är ju så bra.

Så blir det lite knepigt i tänket.

Vad tror du om dig själv?

I vårt eget ljus kan den tron svikta. Men i rätt ljus kan vi få en balanserad tro på oss själva. En tro som är sund och ger oss ett rätt självförtroende.

När vi ser på oss själva genom Guds blick och det han skriver om oss i bibeln så får vi rätt syn på oss själva.

Predika en gång över temat ”Gud tror på dig. Gör du?” I den tanken visade jag på att Gud har stora tankar om dig. Tror på dig att du duger och kan något. Att han har goda tankar om dig. Du är värdefull i hans ögon. Han tänker helt enkelt goda tankar om dig.

I det ljuset får du se på dig själv. Därför kan du tänka goda tankar om dig själv. Du kan tro något om dig.

Du är bra du. Sug på den en stund.