Igår kväll vattnade landen min sons familj har. Så gott att se det som är sått har grott och nu växer till synligt över ytan.
Sist jag hälsade på dom höll dom på att göra i ordning köksträdgården. Pallkragar. Jord. Fina grusgångar. Uppenbarligen har dom sått också.
Tänk om dom hade slutat där. Då hade dom inte fått mycket att gro. Dom vattnade också. Det är förutsättningen att det ska gro och växa till. Resultatet har redan visat sig. Men att sluta att vattna kommer inte på fråga. Mer vatten behövs. Mer sol. Mer vatten. Mer sol. Osv osv.
Så är det i tron också. Gud sår in något i våra liv. Som vi får ta ansvar att, bildligt talat, vattna. Vi kan inte luta oss tillbaka och bara förvänta oss att någon annan gör jobbet.
Bibeln säger att det är Gud som ger växten. Men någon annan vattnade. Det är du och jag.
Tänk att Gud har sått in något i ditt liv som han vill ska växa fram. Något som du ska få bli till välsignelse i. Det är stort. Glöm inte att vattna. Glöm inte att skapa förutsättningar för tillväxt. Rensa bort det som kan skada. Ta bort ogräset. Så blir det en god frukt till slut.
Pedher´s blogg 