Min barndoms jul har säkert präglat mitt sätt att möta julen när mina barn var små. Man tar väl med sig traditioner vare sig mig man vill eller inte. Och det behöver ju inte vara något fel i det. Inte så länge det är ljusa minnen omkring det.
Julen var ju extra speciell när man var barn. Minns att mina önskelistor mer var reklamtidningar från olika leksaksaffärer där jag kryssade för allt jag ville ha. Man kan säga att listan var lååååååång. Visst hände det att jag också för att vara extra tydlig skrev ner alla dessa önskemål på en lista.
En sak jag nog var lite extra glad för var nog att pappa ofta önskade sig en bil. Sagt och gjort så köpte jag honom en bil i julklapp. Och alltid, ja alltid, så fick jag ju den bilen sen. Så fick jag en extra julklapp på så vis. Jag tror nog att han uppskattade det torts allt. Han har i alla fall inte tagit upp det än.
I vårt hem togs alltid granen in sent dagen före julafton. Mamma och pappa klädde den och la alla julklappar under granen. När jag sen vaknade på morgonen var hela hemmet pyntat till jul. Det var som att vakna till en helt ny värld. Behöver jag säga att så blev det hemma när pojkarna var små? Nej, tänkte väl det. Problemet blev ju med åren då vi föräldrar var mer kvällströtta än barnen…… Då ändrades den traditionen.
Vissa jular var nog mer överraskande än andra. Vissa klappar minns jag väldigt tydligt medan andra fallit i glömska. Den hårda klappen med en klarinett i var ju bara för bra för att vara sant. Minns hur jag nog misstänkte att det kunde vara det. Men det var ju inte möjligt.
För mig var nog stunden då julevangeliet lästes den stund som berörde mig mest. Då någon, oftast pappa, läste ur bibeln. Kan minnas än hur rörd jag blev. Inte när jag var bara några år naturligtvis. Den dagen jag fick läsa var en stor dag. För mitt i allt var det ju ändå Jesus som stod i centrum.
På den tiden var det ju mest vanligt med Julotta. Undrar om det överhuvudtaget fanns midnattsmässor på den tiden. En Julotta hade jag lovat att följa med och sjunga. Tror det var ”nu tändas tusen juleljus” om jag inte minns fel. Grymt trött. Illamående och likblek i ansiktet, genomförde jag konstycket att sjunga. Jag hade ju lovat. Sen somnade jag gott när jag kom hem. Redan då kände jag nog att midnattsmässa på julafton borde vara alternativet.
Så är det jul igen. I år inte riktigt som jag är van vid. Ändå är det jul. Den blir vad vi gör den till. Hoppas att du får en trevlig dag.
Önskar dig en riktig God Jul.
Pedher´s blogg 