En sanning till från del lille figuren….
Under rätt många år är vi drillade att ifrågasätta. Kanske allra mest i skolan. Vilket är både gott och ibland lite ont också. När ifrågasättande blir att just bara ifrågasätta och inte vilja varken vänta in eller lyssna till svaret så blir det rätt fel tänker jag.
Men ett sunt ifrågasättande är rätt bra tänker jag. För då kan något gott stadfästas. Det som inte ska bevaras lämnas åt sidan. Då kan sådant som är mindre bra avslöjas.
Om man är trygg i sin tanke och hållning är det inte alls skränande att bli ifrågasatt. Men är man svajig där blir det ett hot.
Om man är rädd för att utvecklas eller se en utveckling kan det också upplevas som ett hot om man blir ifrågasatt.
Om man känner att motivet är rätt blir det aldrig märkligt omkring det. Men när motivet har en dold agenda blir det inte bra.
Så om du vill ifrågasätta det redan etablerade och för sammanhanget det självklara är det av stor betydelse hur ditt motiv och syfte och inte minst attityd är. Din attityd kan stänga möjlighetens dörr med många lås.
För ibland måste man ifrågasätta det självklara för att komma vidare i en utveckling. Det vore trist då om dörrar stängs innan ens frågan är ställd till sitt frågetecken.
Jag skulle tro att en del av att få till en utveckling är just att ifrågasätta. Men också att lyssna. Dom två tingen behöver gå hand i hand. Även ett tredje inslag kan vara bra – att inte svara för snabbt. Tiden behövs för ett bra beslut.
Pedher´s blogg 