Månad: oktober 2018

Publicerat den

Att sjunga in julen….

När man närmar sig jul kan det hända att i vissa kyrkor sjunger man in julen. Jag tror det betyder att man får börja sjunga dom riktiga julsångerna. Att man nu förbereder sig för julhelgen.

Den tiden är speciell. Det har nog alltid julen varit. Den har en annan betoning numera än när jag var liten. Så är det nog med åren. Förr var klapparna viktigast. Sen blir gemenskapen viktigare.

Jag har tillsammans med en grupp redan börjat sjunga in julen. Vi övar julsånger inför klingande julkortet i vår kyrka.

För varje kväll kommer julen lite närmare. Själva huvudorsaken till julen växer fram mer och mer.

Kanske det just är det som är att sjunga in julen. Att ton för ton, takt efter takt, komma närmare själva kärnan i julen. Att sång efter sång inse glädjen i vad som verkligen ligger bakom julen.

Det är kanske först då, efter att sjungit samma sånger ett tag, inser djupet i det. Vi börjar fatta själva poängen.

För det vackraste med julen är att Jesus kom till dig. För din skull. För din situation. Helt enkelt för att han älskade dig så mycket. För varje jul vill han påminna dig om det ännu en gång. Och för att du ska förstå djupet i det vill han väcka sångerna till liv ännu en gång. För att du ska sjunga in julen på ett nytt och levande sätt.

Så varför inte bestämma dig redan nu. Att detta år skall du vara mer närvarande i själva orsaken till julen. Inte i första hand i maten. Inte heller i julklapparna. Utan i själva huvudpersonen.

Är det för tidigt för det? Det tycker inte jag. Vi håller ju redan nu att sjunga in julen. Så att vi färdigövade inför konserterna. Och varför skulle vi inte kunna vara ”färdigövade” inför julen så att vi kan slappna av och vara ta emot budskapet om att en frälsare är född åt oss……

Så sjung du in julen redan nu….

Publicerat den

Med doft av….

När jag tvättar min kläder så använder jag sköljmedel. Ingen direkt överväldigande nyhet precis. Nä, det gör vi nog alla för det mesta. Vi gör det för att våra kläder ska må bra och dofta gott.

Alla doftar vi något. Inte så roligt när vi doftar mindre gott. Då bör vi nog fundera lite på att göra något åt det. Men vi doftar alltid något.

Jag kan när som helst framkalla doften av min mormor. Hon doftade på ett speciellt sätt. Du har säkert dofter som är förknippade med goda minnen. (Dom dåliga minnen av doft kan vi väl bara glömma för ett tag). Minnen som blir extra levande när doften finns där.

Vad vill vi dofta förutom sköljmedel då?

Välbehag – att vi har en tillfredsställelse över oss. En ljuvlighet som smittar av sig.

Trovärdighet – att folk får förtroende för oss Man kan lita på oss.

Omsorg – att vi ser till andras bästa. Möter varandra med respekt och kärlek.

Trygghet – att folk i vår närhet känner sig trygga. Inte behöver vara oroliga för att det ska bli jobbigt och obehagligt. Att man kan komma när oron tränger sig på.

Gott – jag tänker inte först på god doft efter en dusch. Utan mer på att det känns gott att vara med någon.

Trivsamhet – att det är så trivsamhet (och ‘rart’ som jag brukar säga) att vara med en person. Man liksom trivs ihop. Man kan vara sig själv.

Jag tror att vi kan välja vad vi doftar. Lika sant att vi väljer doftar i sköljmedel och parfymer. Vi kan försöka leva på ett sådant sätt att det skapar väldoft från oss.

För den doft vi doftar dröjer sig kvar i luften efter oss. Det blir det minne av oss som lever kvar när vi lämnat gemenskapen. Visst kommer alla dofter förr eller senare lämna rummet. Men i minnet kan dom leva kvar länge.

Så vad vill vi dofta?

Ps Har letat så länge efter Grummes sköljmedel. Igår hittade jag det. Närmare än jag trodde. I en affär inte alls långt från där jag bor. Ibland letar man onödigt långt bort. Ds

Publicerat den

Det lilla som blir så mycket

Har du tänkt på att lite kan bli så mycket? Att en liten insats som just i nuet kan kännas som ynklig kan i den större bilden bli så mycket.

I helgen hade jag förmånen att dela lite omkring vad erikshjälpen är och det erikshjälpen gör ut över vår värld.

Då berättade jag bla om att man kan bli en Månadsgivare. För varje månad kan man tex ge 100kr. Inte speciellt mycket men kan i sig räcka ganska långt. Om man är 100 personen som ger detta blir det 10000kr varje månad. Under ett år blir det 120000 kronor (!) Under 10 år har man då varit med och gett 1,2 miljoner kronor. Lite blir alltså väldigt mycket. Men det har du ju redan förstått. Vill du kan du vara med.

Men har du tänkt på att din insats vad det nu än är betyder väldigt mycket? Det är så lätt att vi slår ifrån oss. ”Inte betyder det så mycket vad jag gör…”. ”Inte ska jag…”. ”Inte ska väl jag komma här och komma…”.

Du kan göra den avgörande skillnad för någon. Tillsamman med många blir det såååååå mycket.

Lägg din insats tillsammans med någon annan och det betyder mycket.

Uppvärdera det du gör. Tro på att det betyder något. För det gör det.

Publicerat den

Att tala om något som berör

Det är rätt märkligt vad ett samtalsämne kan beröra. På många sätt. Det kan väcka glädje. Det kan väcka avsky.

Vissa samtal kan ge sådan mersmak att man inte vill avsluta det. Andra samtal kan få oss att måla illa.

Vissa dagar får kah förmånen att berätta för tex volontärer om erikshjälpen och dess grundare Erik Nilsson. Det gjorde och vad det har utvecklats till. Sådana gånger kan jag vara lite seg efter en lång arbetsdag. Men det händer något extra då. Krafter kommer tillbaka. För den berättelsen andas så mycket gott.

Vad för samtal har du? Är det samtal som ger energi eller är dom energislukare? Är samtalet fruktsamt? Leder det till något gott?

Tänk vad ett samtal kan beröra. En berättelse som kan få känslorna att flöda. Där man kan le eller skratta eller gråta.

Även samtalet över en chatt. Där man skriver till varandra. Och så skrivs det något och man känner hur leendet finns där. Den som ser det vet inte varför. Det är nästan så att leendet får en touch av att man rodnar lätt. Så mår man lite extra gott.

Jag skulle önska att dom samtal som gör ner och bara skadar skulle dö ut. Jag önskar och längtar efter att dom samtal som gör gott skulle bli fler. Att dom fick kraften att tränga undan alla negativa samtal.

Vi behöver mycket av det goda samtalet. Och visst är det så att det är du och jag som kan låta det blomma ut.

Publicerat den

Sista dagen….

Sista dagen idag.

På sommartiden alltså.

Tänkte skriva att njut nu av sista sommardagen. Men det är ju långt ifrån sommar nu. Det har ju kommit snö på en del platser.

Sista dagen…

Det finns sådana dagar i våra liv. Dagar då vi bestämt att något tar slut. Tex en dålig vana som man vill bryta. Antar att jag inte är ensam att någon gång antagit ett nyårslöfte som innebär godisförbud.

Ibland behöver vi göra sådana beslut. Att avsluta en vana som inte är bra.

Vad har vi för vanor som skulle vara bra att bryta? Det måste inte vara ett nyårslöfte. Sådana beslut kam vi ta direkt när det är aktuellt.

För mig är det ju en sådana tid där jag bearbetar mig med sådana beslut.

Det som kan hjälpa oss att förändra är nog att se vart det leder. Att det finns en vinst längre fram.

Så vad är det som ska vara din sista dag idag?

Ps Glöm inte att ställa om klockan. Det kan vara en av dom sista gångerna du kommer att behöva byta mellan sommartid och normaltid. Ds

Publicerat den

Vart leder vägen?

Vart leder vägen vi har slagit in på?

Vad kommer resultat bli av dom beslut man tar?

Ibland är besluten inte dom man tror man tar. Tänker att man vill fatta ett beslut som man rent logiskt menar sig att man måste ta för att få ett resultat man vill ha. Men det är inte alltid rätt att tänka logiskt. Ibland måste man se på förhållanden, förutsättning, vad för krafter sätter man fart på, hur blir det verkliga resultatet osv…..

Ibland måste man tänka lite annorlunda. Våga ta beslut som inte riktigt går efter logiken. Utan tro på att man frigör kraft som i sin förlängning leder till det resultat som man strävar efter.

Det blir extra tydligt i en frivilligorganisation. Man behöver frigör krafter. Det frigör man genom att locka fram viljan att lägga axeln till. Den kraften frigörs när man får medvind. Tex genom att sälja bättre än förväntat i en butik som den jag jobbar i. Om man då lägger ribban för högt så får man svårt att lyckas. Om man så säljer bättre än tidigare men inte när budget blir det bara minus man ser. Så enkelt är det. Det leder ofta till att man tappar sugen och så ger man upp. Den spiralen leder till ännu mera minus.

Jag tror att man måste våga se vart vägen leder i sin förlängning. Blir det som man tror? Blicken i besluten måste se lite längre bort. Hur bygger vi för några år? Hur bygger du ditt liv för att hålla långsiktigt? Dom snabba vinsterna är oftast inte dom bästa över tid.

Så våga lyft blicken och se längre fram på vägen. Då gör vi dom bättre besluten.

Publicerat den

Folk på vandring

På nyheterna ser jag ett folk som är på väg. Inte så få heller. Man menar att det är 7000 människor som är på en marsch. På väg till USA från bla Honduras. Det lär visst var två sådana stora grupper på väg. En otrolig vandring. Människor i olika åldrar.

Deras längtan verkar vara att komma ifrån fattigdom och otrygghet. Så drivs dom iväg av denna längtan. Eller är det rädsla?

Ett folk på väg. Under dom sista åren har vi sett mycket av folk som vill iväg till något bättre.

Tänker att det ligger djupt ner hos oss att vara på väg någonstans. Vi vill till något bättre. Det är grymt när denna drivkraft måste komma fram för krig och fattigdom blir för mycket för att överleva i.

Men på något sätt är vi alla på väg någonstans. Till något i framtiden som lockar. En drömbild. En längtan. Vi vill till något som kan göra vår situation bättre.

Om vi plockar fram den känslan så får vi kanske bättre förståelse för (om vi nu inte förstod det innan) alla dom som lämnar allt för en tilltro till en bättre framtid.

Jag bara undrar, när skall dessa vandringar ta slut? När ska enskilda kunna göra andra val istället för att överge sitt sammanhang och tro på en framtid i sitt eget land? När skall alla dessa båtfärder och folkvandringar sluta?

Vår värld går sönder mer och mer för varje steg dessa folk behöver ge sig ut på vandringen.

Publicerat den

Om jag fick bestämma…

Om jag fick bestämma….

Kanske har du funderat i dom banorna någon gång. Alla har vi ju bestämt något någon gång. Så bestämma vet vi ju vad det är. Många av oss bestämmer mycket. Fast många av dom besluten är ofta ett resultat av ett samtal och det bara bekräftar vad alla redan sagt.

Men tänk om man fick bestämma där det verkligen behövdes ….

Som när någon drabbas av sjukdom. Tänk om man bara kunde bestämma att den blev frisk…..

Eller där det är krig. Att bestämma att alla måste sluta att kriga. Punkt slut.

Som när någon kämpar med att hitta ett jobb. Man kunde liksom bestämma att det fanns mer jobb.

Tänker också att jag skulle vilja bestämma att all fattigdom försvann. Att sjukhusen hade massa pengar så att det inte fanns några vårdköer.

Det finns en sång jag sjöng när jag var liten.

Om jag fick bestämma då skulle ingen bråka då skulle ingen kivas och alltid vara sams om jag fick bestämma ……

Då kommer himlen till jorden tra lalalalala då kommer himlen till jorden tralalalalala då skulle barnen leka och alltid vara sams

Så tänker jag. Tänk om vi kunde bestämma så att ingen skulle kivas eller bråka. Att alla var sams. Skrivit lite om hur vi är mot varandra. Så det kanske inte är så konstigt att tankarna går till denna sång.

Tyvärr hittar jag inte hela texten. Har du den får du gärna tipsa mig om vart jag hittar den.

Om jag fick bestämma skulle partierna få ordning på kaoset i riksdagen igen.

Kanske tänker du på många saker du skulle vilja bestämma.

En sak vi kan bestämma oss för är hur vi själva är. Vårt sätt att vara. Hur vi vill påverka andra. Så kanske vi kan först vända frågan mot oss själva. Ska något ändras kanske det just måste börja hos oss själva. Ska miljön räddas är det i vår inställning det måste starta. Ska det bli en god atmosfär så bestämmer vi själva att skapa den.

Publicerat den

Kafferepet

Det var i tidiga år. Jag skulle göra min praktik på vårdutbildningen jag gick. Det var dags för några veckor på ålderdomshemmet. Ja, det hette så och fanns på 80-talet.

Det var ganska givande tills jag upptäckte hur det fungerade på rasten och ”kaffe-rasten”. Jag upptäckte att mönstret i samtalen var mindre kul. Den som inte fanns på plats var ”kaffe-brödet”. Alltså att man baktalade (!😳) den som inte fanns på plats. Hur otrevligt som helst.

Fundera på hur samtalet går ibland. Vad har det för atmosfär? Vad har det för syfte? Är någon ”kaffe-bröd”? Baktalas någon? Andas det negativt?

Jag tror att samtalet påverkar oss mer än vi tror. Inte konstigt att folk vill lämna den gemenskapen. När samtalet andas positivt vill man gärna stanna kvar i det. Sådana samtal märks inte tiden som flyger iväg.

Ibland tänker jag att vi borde hellre vara tysta om vi inte har något bra och trevligt att säga. Ja, jag tror du förstår hur jag menar.

Vi kan kanske inte förändra alla andra. Men vi kan börja med oss själva. Då smittar det av sig.

”Sila snacket” säger man lite slarvigt. Men det är inte så illa tänkt. Vi kan sila snacket. Få bort dom negativa och baktalande konversationerna. Och behålla det goda samtalet. Då stannar man i den gemenskapen. Atmosfären blir god. Gemenskapen gör då något med oss.

Slutsatsen vi kan dra är att det är hur vi är och hur vi pratar som skapar den atmosfär vi är i. Och nog tror jag att vi alla vill ha en god atmosfär. Så det som skapar den atmosfären är alltså du och jag. Var för sig eller tillsammans.

Publicerat den

Att göra det svåra enkelt

Att tag i det svåra och göra det enkelt.

Är det möjligt ?

Allt för ofta väljer vi att se det svåra för just svårt eller omöjligt. Så ger vi helt enkelt upp det.

Men en liten fundering en dag som denna.

Kan det ligga något i att man kan ta tag i det svåra som om det vore enkelt? Så att man gör det svåra enkelt?

Kan det vara så?

Det första intrycket och svaret är nog att ”nej, så enkelt är det inte”. Men om man låter det sjunka in lite, låta det bearbeta oss lite, så kanske det ändå ligger något i det.

Jag tänker att det kanske ligger mer i det mentala än vi vill erkänna. Alltså att vår inställning fattar beslut som gör det omöjligt för oss. Hade vi vågat tro att det var möjligt kan det ha funkat.

Vår utmaning blir att utmana oss själva till att tro att det svåra är enklare än vi tror.