Spontant tycker jag…..

Medan jag packar upp allt efter två veckor på resande fot följer jag tv-sändningar om Nice och Turkiet. 

Nu är det största fokuset på dessa två platser. Med all rätt. Det är minst sagt fruktansvärt det som sker. 

Det händer ju så mycket mer i vår omvärld än i dessa två länder. Syrien, som under många år nu haft inbördeskrig. Så många människor har fått sätta livet till i den krisen. SydSudan, där det helt nyligen blossat upp den gamla fiendskapen mellan presidenten och vicepresidenten. När jag söker på nätet med frågan ”Krig i världen 2016” får jag en länk till denna bild:

Texten till bilden är följande: ”Här har vi beskrivit de största pågående konflikterna i världen, samt konflikter där FN är inne med sina fredsstyrkor. Du kan läsa om olika konflikters bakgrund, hur länge de har pågått och vad FN gör för att lösa dem.”

På så många platser är det större konflikter. Det är med smärta jag konstaterar att läget i världen är minst sagt okej nu. 

Spontant tänker jag att nu räcker det. 

Vi behöver fred i vår värld. 

Mitt i allt detta stora är den lilla människan som kommer i kläm. Mitt i allt detta sker det sådant fruktansvärt som sker i det tysta, bakom allt mediabrus. Som i tysthet kan fortgå. Övergrepp på barn, våld i familjer. Vi har allt oftare skottlossning i städer och samhällen i vårt eget land. Det är helt enkelt för mycket. Tom med för mycket i den enskilda händelsen. 

I mitt inre ropar det bara ett stort …

Herre förbarma dig över vår jord.

 Någon gång är måttet rågat och vår Herre måste gå in. Undrar bara när det blir så…