Jag har nu bloggat i över ett år. Jag är ödmjukt medveten om att jag är ingen stor bloggare. Tillhör inte dom som har flera tusen besökare varje dag. Men några tittar in varje dag.
Nu gör jag det nog mest för min egen skull men hoppas att någon finner något lite glädje i något jag delar med mig av.
Det som var lite kul var när jag tittade på statistiken över vilka länder man kom ifrån. Det är ju rätt så förspänt med tex Google översättning när man surfar in på ett annat språk. Det visade sig att det fanns 75 länder representerade på listan över besökare. Sjuttiofem. Vilken överraskning. Nu kanske det är någon som blir avskräckt och inte vill titta in något mer. Hoppas inte det. Inte min mening att avslöja någon. Men det var lite kul.
Många klagar över internet. Det är så osocialt. Men tänk efter. Det har fört oss samman över hela jordklotet på ett enkelt sätt. För något år sedan satt jag och chattade med en i USA och en Thailand samtidigt. Då har världen krympt.
När jag följer andra bloggare känns det som att den personen läser för mig sin text. Jag nästan höra rösten. Det är en trivsam känsla.
Igår skrev jag om ensamhet. Trots att internet inte ger en gemenskap där vi möts synligt fysiskt i samma rum ger det en gemenskap. En gemenskap som inte är ensamhet. Visst, det kan inte ersätta en trevlig stund i samma soffa med ett intressant samtal. Men det kan ändå bli en närmare kontakt. Där man lär känna varandra. Är det för långt till att träffas kan ju internet bli det näst bästa.
Så till alla er som tittar in på min blogg och inte befinner er i Sverige: Kul att du tittar in nu och då. Det gläder mig.
Pedher´s blogg 