Jag får väl erkänna att jag är nog lite sportfånig av mig. Följer nog mer sport på TV än jag vill erkänna. Kanske har du missat det men det är Handbolls EM i Polen. Sverige har ett ungt landslag som har det rätt tufft. Jag tycker nog att dom klarar sig ganska bra.
Denna turnering kan också ge en biljett till OS. Om dom hade vunnit fler matcher hade dom kvalat in direkt. Nu är inte läget precis så. Dom måste förlita sig på att andra lag ”gör sitt” och hjälper Sveriges lag fram till detta OS.
Svenska landslaget i Handboll är beroende av andra för att lyckas.
Jag vet inte hur du känner det ibland men visst är det så att vi är ganska beroende av andra för att lyckas. Oftare än vi nog vill erkänna. Jag funderar på om det bara är på gott eller ont? Finns det möjlighet att tänka så?
Finns det någon på en arbetsplats som kan påstå att det står och faller med den personen? Finns det någon förening, församling eller vad det nu är för ett sammanhang där man kan påstå att det står och faller på en enda individ? Ja, jag tror inte att det gör det.
I grunden tror jag att det är bra att det är så. Det stämmer till ödmjukhet och respekt. Ska jag lyckas på jobbet behöver jag hjälpa fram andra att lyckas. På så vis är det större möjlighet att det blir något bra. Det innebär att ingen av oss kan stå i vägen för någon bara för att man själv vill få äran. Jag är rädd för att vi gärna vill ha kontrollen trots allt. Då är det svårt att vara beroende av andra. Vi vill liksom ha avgörandet i vår egen hand. Jag kan tänka mig att handbollslandslaget hellre skulle vilja ha avgörandet i sina egna händer. Men detta läge kanske bara vässar laget att bli än bättre. Att vilja träna ännu lite hårdare
Ingen kan säga att man är gott nog men alla är så oerhört viktiga. En paradox som är viktig att komma ihåg.
Så att vara beroende av någon annan kanske inte är så dumt trots allt.
Pedher´s blogg 