Läser i Dagen.se en gripande berättelse om Mia och Patric som överlevde Tsunamin 2004.
Där beskriver Mia sin väg tillbaka på följande sätt:
– Jag kände mig förkrossad, som att hjärtat splittrats i tusen bitar. Men så kom en kväll när vi låg tysta i vårt sovrum och jag upplevde det som att Gud frågade mig om jag ville ge en av de här skärvorna av allt som slagits sönder till honom. För mig var det början på vägen tillbaka. Att tillsammans med både Gud och Patric steg för steg bygga upp en normal tillvaro igen.
Vill du ge en av dom skärvorna av allt som slagits sönder i ditt ditt liv till honom?
Att ge sina skärvor till Herren kanske för någon låter märkligt. Men för den som hittar den vägen är det en väg till helande. Det handlar om att släppa taget om det traumatiska man upplevt och låta det glida in i Guds barmhärtiga läkande omsorg.
Att börja ett nytt år och lämna över det trasiga till Gud är en av dom bästa saker vi kan göra. Jag är rädd för att vi bär på trasiga skärvor på tok för länge. Kanske i någon form av rädsla. Vi fastnar på något förunderligt sätt i en negativ tillit. Men det krävs ett mod och mognad att släppa taget. Minns min egen erfarenhet av att be Gud om hjälp men ändå försöka själv. När jag sen varit mogen att lämna över allt till Gud, i en känsla av att ge upp, så har avlösning kommit. Gud har helst, gett livet tillbaka, gett befrielse, som förändrat allt.
🙏Ber för den som upplever sig trasig. Som bär på skärvor. Ber modet att lämna sina skärvor till Gud. Ber dig Gud om helande. Visa din omsorg. Ta vår om det trasiga. Tack för ditt helande. Amen 🙏
Pedher´s blogg 