Hur långt tillbaka kan man minnas?
Vad är ditt tidigaste minne från då du var barn?
Inte för att jag letar aktivt efter massa minnen från då jag var barn. Men ibland kommer det upp minnen som måste vara från tiden då jag var väldigt liten.
Jag relaterar tiden oftast till förståelsen till vart vi då bodde. Det är ju en fakta jag noterar som vuxen.
Igår blev jag påmind om 4-årskollen. Varför då? Ja det kan man undra. Minns att en distriktsköterska kom hem till oss. Blev rädd redan när jag såg henne ute på gården. Minns att jag hade svårt att knäppa knappen eftersom jag hade gjort illa mig i fingret.
Ett annat tidigt minne var att brandkåren kom. Man hade bränt av gräs. Vinden vände och skogen höll på att ta eld. Det minns jag inte så mycket av. Men jag minns att spåren efter brandbilens hjul var stora och djupa.
Minns min lekskola när jag 6 år. Vill minnas att jag skrev en sommar om den. Var ju runt och tittade på platser jag bott på. Där och så fick jag en Flashback om hur det såg ut då.
Minns när jag ville sova uppe i vindsrummet. Där fanns en säng. En gammal dyscha. En säng med lock. Men istället tog pappa ner den från vinden. Ett jätteföretag då vindstrappan var smal.
Vad har du för barnaminnen?
Det är inte så dumt att minnas dom ibland. I relation till nutid med mycket ansvar så kan det vara befriande. Då, en tid av bekymmerslöshet, var det mindre problematiskt. Hade inte så mycket koll på det som var ansvarsfullt och viktigt. Lekbordet som jag hade mitt lego på hade en viktigare roll än världspolitiken. Lådbilen som byggdes fick större plats än FN. Leken i skogen på andra sidan järnvägen upptog mer tid än att följa nyheterna på tv och radio.
Vi behöver sådana minnen. Annars blir livet för allvarligt.
Tillåt dig att drömma dig tillbaka till dom goda minnena från barnaåren. Det gör oss dig nog lite mänskligare. Kanske du inte behöver skriva dina memoarer. Men en inre resa till förr kan göra dig gott. Andra kanske inte förstår glädjen i din resa. Men vad gör det? Bara du får en god stund med härliga minnen.