Så gjorde han några till….

Så gjorde han några till …….

Det är orden från Ef 4:11

Ephesians 4:11

Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare.

Så gjorde han några till….

I skapelsen la Gud ner något i ditt liv. Något av vad du är och vad du kan. Talanger – gåvor.

Så gjorde han något med dig…

Gud gjorde något med dig också. Han gjorde något dig till något. Inte bara till den person du är utan också något mer som är. I texten säger han att han gjorde några till apostlar osv. Jag tänker att det inte bara behöver vara sådant. Han har mycket mer han kan göra med oss. Olika gåvor och talanger.

Har du upptäckt vad han har gjort dig till? För han har gjort något med dig. Sök att upptäcka det.

Skulle tro att du kan ibland tänka som alla oss andra ibland. ”Nä, han har inte gjort något med mig. ” Men jo, det har han. Lita på det.

”Men det jag har och kan är nog ingenting.” Så lätt att tänka så. Min bön denna dag är att du ska få se hur bra det i verkligheten är. Att det är gott. Gott nog att verkliga blomma ut i. Att du ska våga vara det Gud har gjort dig till. Att du ska få mod att våga pröva.

Du kommer att upptäcka hur Gud välsignar dig och det han lagt ner i ditt liv. Du är ämnad för det. Våga tro det

Så gjorde han något med dig. Därför att han tänkte så om dig. Inte en kopia av någon annan. Inte för att han lite välsignelse över. Nej, det var tänkt och ämnat för dig. Tack gud för den gåva du fått i livet. Tacka för den talang du har. Vårda den. Använd den. Det är då du mår som allra bäst i livet. Det är då du är i ditt rätta element. Våga. Ha tillit. Det fungerar !!

Vad blir nästa steg?

Vad blir nästa steg?

Förr hade vi black friday. Nu är det det black week. Vad blir nästa steg? Black month?

Allt för ofta visar det sig att vi människor aldrig blir riktigt nöjda. Vi måste ha mer. Större. Bättre.

När vi väl har landat så måste vi fundera ut nästa steg. Aldrig vila. Aldrig njuta. Bara stressa vidare till nästan sak. Nästa utveckling. Nästa seger. Nästa höjning.

Tro inget annat att jag tror det är bra med utveckling. Men den måste ske på ett sunt sätt. I en takt som är mänsklig. För då kommer den att bli bestående.

När ett träd växer för fort blir det poröst. Trädet får för liten kraftig massa. Timret blir hållbart. Ett träd som växer sakta blir massivt. Timret kan användas länge. Står emot hårt väder. Ruttnar inte så lätt.

Samma regler gäller för tillväxt och utveckling. Snabba vinster förloras snabbt. Medan uppbyggnad med god soliditet håller genom lågkonjunkturen.

Så är det med livet. Att bygga det på en stadig grund gör det mindre sårbart.

Jag tänker att det är under stilla växande som man blir mogen för det större.

Låt denna sång få bära dig idag.

Låt mig växa stilla

Låt mig växa stilla 
som ett träd i skogen.
Gör mig i det lilla
för det stora mogen.

Låt en strimma skina 
från en evig vår
stilla över mina
dunkla levnadsår.

Led mig in i friden
vid din starka hand,
när likt böljan tiden
lagts till ro vid strand.

T: Anders Frostenson M: Karl-Erik Svedlund

Ja, jag erkänner….

Ja, jag erkänner. Har inte gjort det något annat år. Men i år hände det.

Jag har satt upp adventsstjärnan redan. Likaså stakarna är framme. Där gick jag och muttrade över dom som redan gjort det.

Förra året var grannarna väldigt tidiga med sina stjärnor. I år väntade dom till helgen som gick. Men det kompenserade jag med att jag var tidigare än vanligt. 😂

Tänk vad viktigt traditioner kan vara. Man gör gärna som man alltid har gjort. Svårt att släppa in nya saker och händelser.

Troligen missar man massa nya roliga saker. Troligen är man fullt medveten om det men man har svårt att erkänna det.

Tänk om man för en gång skull kunde våga att släppa en tradition. Bara slänga sig ut och testa något nytt. Skulle du våga det? Skulle jag våga det. Kanske är svaret ”troligen inte”.

Tänk vad jag vågade detta år. 🙈 Vad blir nästa våghalsiga äventyr? Vad blir ditt.

Det är snart nyår. Inte för att jag brukar ha några nyårslöften. Men kanske skulle detta kunna vara ett. Att våga släppa på någon tradition. Till förmån för något nytt spännande.

Lycka till!!

Den oroliga vilan….

Den oroliga vilan….

Inte vet jag hur din förmåga är att vila mitt i stormen. Att kunna släppa tänket när det lever sitt eget lilla liv. Jag är ingen mästare på det heller.

Men jag har funnit att jag har inget annat val ibland än att be gud om sin Nåd och omsorg.

Man kan fundera på hur somliga har så enkelt att bara släppa något för en stund. Dom verkar ha löst ekvationen att räkna ut när man inte kan förändra något eller när man kan det. Alltså, till exempel, när man ska gå och lägga sig. Då kan man inte göra något åt jobbets mödor. Utan den får man ta när man kommer dit. Medan några grubblar sover andra gott.

För mig handlar det mycket om att vila i oron. En orolig vila. Jag försöker ta både mig själv och oron och lägga i Guds händer. Vissa tider har jag inget val. Jag kan inte göra något annat. Måste bara släppa det åt högre makter.

Då kan vilan ha inslag av oro men jag är på rätt plats med oron.

Jag kan kämpa med frågor som är jobbiga men jag tänker på frågorna på rätt plats.

Jag blir påmind om några bibelverser som snabbt läst kan uppfattas som någon kvick fix. Verkar lättare än var det i verkliga livet är. Men får orden landa in ger dom en tröst och uppmuntran. Skapar tilltro och hopp.

Kanske kan dessa verser ge dig tro för att den oroliga vilan kan få mynna ut i en inte frid.

Matteus 6:25-33

Därför säger jag er: Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta eller dricka, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Är inte livet mer än maten och kroppen mer än kläderna? Se på himlens fåglar. De sår inte, de skördar inte och samlar inte i lador, och ändå föder er himmelske Far dem. Är inte ni värda mycket mer än de? Vem av er kan med sitt bekymmer lägga en enda aln till sin livslängd?

Och varför bekymrar ni er för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er: Inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har!

Bekymra er därför inte och fråga inte: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med? Allt detta söker hedningarna efter, men er himmelske Far vet att ni behöver allt detta. Nej, sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få allt det andra också.

Ibland känns den bara så rätt…

Ibland känns den bara så rätt…

Den bara finns där som en god medicin. Uppmuntran. Tröstätande. Glädjespridare. God smak i munnen. Välbefinnande. Gott.

Vissa dagar behöver man det mer än andra dagar. Vissa dagar behöver man leta efter det som uppmuntrar.

Visst är det liiiite för lätt att stanna kvar i den negativa känslan?! Man liksom landar djupt i det man mött. Det som typ ger uppgivenheten ett ansikte.

Jag tänker att just då, precis när man upplever det, borde man ha en rutin. Rutin som gör att man lyfter sig över det som mörknat.

Jag tänker att det är precis då man behöver vänner. Vänner som finns där. Jag tänker att världen är välsignad med sådana vänner. Skulle kunna räkna upp några sådana vänner som jag är så tacksam att jag har.

Skulle tro att du kan det med. Du kanske rent av är en sådan välsignad vän. Troligen skulle du inte kalla dig ”en välsignad vän”. Men det är just precis vad du är.

Denna värld behöver många många sådana människor.

Jag är tacksam för att jag har en tro som bär mig. En tror som leder. En tro som visar mig omsorg.

Tro inte att jag jämför människor med plopp. Men plopp ger en påminnelse om hur gott det är med vänner. Att dom sen ligger i en första förbandslåda hos mig gör bara saken bättre.

Gör vad du kan för att vara ett stöd. För du behövs där ute.

Det finns två viktiga saker….

Herregud & Co

Ibland måste jag stanna upp och kolla så att både huvet och hjärtat är med!

Vårt nervsystem har två sidor kan man säga. Sympatiska och det parasympatiska systemet. Enkelt sagt så håller dom varandra i balans. Resultatet är att vi mår bra och fungerar.

Vår kropp har några muskler som gör att vi kan böja en arm. Sen har vi en som sträcker ut. Dom hjälper oss genom att samarbeta.

Det finns säkert många fler bra exempel på att det finns två olika ”sidor” som gör att det fungerar.

Så tänker jag att mycket i det verkliga livet fungerar. Det måste finnas både hjärta och hjärna.

Somliga tror att man kan lämna hjärtat utanför. Det går inte. Det måste vara med.

Väl värt att fundera på under en dag som denna.

🕯 Det lilla ljus jag har

Ibland hör jag någon säga ”jag är bara volontär”. Det finns inget som heter så. Ordet ”bara” passar inte in där. Det är stort och viktigt att vara volontär.

Kanske har du använt det om dig någon gång. ”Jag är bara…..”. Bara sjuksköterska. Bara kassör. Bara busschaufför. Bara läkare. Bara assisten. Bara …..

Det är inte så bara. Det är väldigt mycket att vara det du är.

När vi övade inför klingande julkortet sjöng vi ”Det lilla ljus jag har. Det ska få lysa klart.” Kören känner du kanske igen. Strofen började jobba lite i mig. Alla har vi något inom oss. En gåva. Något vi är bra på. Något vi kan glädja andra med. Men allt för ofta smyger jantelagen in. ”Inte ska väl jag komma här och tro att jag är något”. Eller så är vi för blyga. Eller kanske helt enkelt tror att det inte duger. Detta ”lilla ljus” ska få lysa klart.

Uppvärdera det du kan. Tro på det du kan. Använd det du kan. Ditt ”ljus” är gott nog. Just du ska få bli till välsignelse. Tro det.

Det finns så mycket kapital som inte används. Så många gåvor som getts men inte får möjligheten att fungera som dom är ämnade till. Lås inte in den gåva och talang du fått. Använd den. Våga. Fatta mod. Du duger.