Tänk så fel man kan ha…..

Tänk så fel man kan ha….

Köpte en förkylningsHONUNG. Kanske mest för smaken. Men nu när jag blev förkyld kan man ju testa om det funkar. På burken står det att man ska lägga i honungen i hett vatten. Och drick det varmt. Inte jag. Det är ju inte gott.

Men så kom jag på att det kan ju inte vara farligt att pröva. Man kan ju spotta ut det. Slänga ut resten i vasken.

Så sagt och gjort. Jag testade.

Bara att erkänna. Det var ju gott. Bara att erkänna. Så fel jag jag hade. Bara att lukta på ”röken” renar luftvägarna. Så så var det med det.

Tänk vad mycket vi bedömer lite för snabbt. Det går inte. Det smakar inte bra. Kommer inte att funka. Den personen tycker jag inte om. Den är ju …… osv. Vi har på tok för lätt att bedöma utan att först kolla läget.

Tänk vad mycket vi missar. Vi missar goa härliga människor. Missar god mat. Missar goda upplevelser.

Så står vi där med ”vår tvättade hals”. Vi inser att vi kanske till och med ändrar oss försent.

Det bäst med att jag ändrade mig var ju att jag hittade något som var gott. Det lindrade också halsen. Inte så dumt för luftvägarna också. Det finns en vits i att kunna ändra sig.

Okej med tyst bön om den inte….

Läste du om social-sekreteraren som anmälde sig själv för att hon bad på jobbet? Bakgrunden är att Bromölla kommun fattade beslut om att ingen bön fick förekomma på arbetstid. Hon bad till Gud om vishet i svåra ärenden så hon anmälde sig själv.

Nu har beslutet kommit. Citerar Dagen: ”I de nya tillämpningsanvisningarna förtydligas att ”en tyst bön” och ”en tanke till den egna guden” kan inrymmas i arbetsdagen. Detta så länge det inte påverkar arbetet, servicen till medborgarna eller kollegorna.

Blir lite dubbel i känslan. Bönen får inte påverka jobbet. Okej, man syftar naturligtvis på att ingen arbetstid ska gå förlorad. Men en tyst bön kan väl på ett sätt ta lite tid i anspråk. Men att den påverkar jobbet är väl rätt klart. För bön påverkar. Bön gör nytta. I detta fall bara positivt vad jag kan förstå.

I beslutet borde det ha stått:

….förtydligas att ”en tyst bön” och ”en tanke till den egna guden” kan inrymmas i arbetsdagen. Detta så länge det inte påverkar arbetet negativt , servicen till medborgarna eller kollegorna.

Då är vi hemma i beslutet. Vi är så rädda för bön. Ändå söker vi oss dit när nöden tränger sig på.

Vi vet att en sund bön påverkar oss människor på ett bra sätt. Den gör gott.

Läser man artikeln lite mer noga skriva det i beslutet att ”….bönestunder – och att detta ”oftast torde kunna tillgodoses utan att äventyra verksamhetens normala bedrivande Bra där. Det ”torde” inte göra det.

Heder åt denna socialsekreterare som stod upp för denna sak. Det finns fler ställen som borde röka efter att andlighet inte är farligt på jobbet. Att en enkel sund bön kan göra mer nytta en skada. I en tid av stress, ensamhet, arbetslöshet, oro för våldsbrott, blir bönen en central händelse. Så vi behöver inte vara rädda för den.

Respektlöst

https://www.dagen.se/nyheter/skarp-kritik-mot-migrationsverket-nar-muslim-i-sloja-utredde-om-asyl-for-konvertit-1.1613751

Migrationsverket slutar inte att förvåna. Hur långt ska det behöva gå innan det blir en sund ordning på hur konvertiter behandlas?

Ska en person som konverterar från islam till kristendomen behöva förhöras av en som bär slöja ? Håller med Rebecca Ahlström: ”Det handlar inte om vad hon för tro, det handlar om vilken påverkan det har på själva utredningen”

Om man nu lämnar en religion är det väl rätt uppenbart att förhörsledaren inte ska vara från den religion man lämnat. Rätt enkelt att förstå det.

Återigen – kära migrationsverk och regering – gör om gör rätt.

Tiden går. Hur många konvertiter ska mista livet innan ni tänker om????????

Vad gör julmarknaderna så eftertraktade?

I lördags hade vi i vår butik, erikshjälpen i jönköping, vår julmarknad. En marknad man börjar fråga efter redan i början av september. I lördags var det fler än vanligt som var ute efter julsaker. Och hör man hur det gick för andra så har det varit många på besök. Kollar man sen in svenska slottsmässor börjat dom redan i mitten av oktober. Så skulle man kunna räkna upp ställe efter ställe med all julhandel. Men jag undrar, vad är det som gör julmarknaderna så eftertraktade?

Man kan köa länge. Man till och med kan tänka sig att betala entré för att få gå in på tex julita gård och handla sina julsaker. Och det är långt ifrån billiga saker. Mässpris är långt ifrån ”bättre pris”.

Varför?

Kanske är det för att julen skapar det ljus som just nu saknas i den mörka hösten. Det ljus som man saknar och längtar efter. Tiden fram till 1:a advent är ju rätt mörk. Inte konstigt att somliga börjar ta fram sin adventsljusstake flera veckor innan den ”borde” fram. (Om det nu finns ett ”borde” här).

Jag tror att vi människor längtar efter ljuset i våra liv. Det är en naturlig del av våra liv. Det behovet påminner oss särskilt då vintern kommer med sitt mörker. Inte konstigt att ljusen tänds i fönster och på borden.

Jag tänker att det finns i grunden en större och djupare längtan efter ljuset. Det beskriver vårt innersta behov av ljus.

I Johannes 8:12 läser vi om att Jesus är världens ljus

”Jesus talade till dem igen och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.””

Det är när det ljuset får lysa upp våra liv som vi känner att det ljus vi längtar efter verkligen finns där.

🕯 Jag har ett speciellt ljus hemma som jag vill ska påminna mig om att han är ljuset. Som ska påminna om det ljuset jag så väl behöver.

Ljuset trycker mörkret bort. Det är därför det har så god påverkan på oss. Mörkret har inte makt över det. Det behövs så lite av ljuset för att mörkret inte är mörkt längre.

Till sist….

Att vara ute en natt och se hur ljuset bryter fram på morgonen är mäktigt. (Även jag som älskar solnedgångar tycker så) Det är aldrig så mörkt som precis före soluppgången. Ljusets frambrytande gör att fåglarna börjar sjunga igen. Det skapar en symfoni av vacker musik. Inte så konstigt. Ljuset väcker så mycket gott. Inte konstigt att vi längtar efter det.

Att övervinna det till synes omöjliga

Att möte det som verkar omöjligt att klara av är nog inget ovanligt. Någon gång ställs vi, både du och jag, inför det. Varje gång funderar vi över hur det ska gå. Hur vi ska ro det i land. Hur det ska över huvudtaget vara möjligt att fixa.

Det är lätt att fastna i den omöjliga delen. I det läget har vi svårt att se någon möjlighet. Det är mest omöjligt.

Kan det vara så att det ändå är ganska nära till möjligheten?

Omöjligt blir (o)möjligt?

Inser att det är (nog) inte så enkelt att bara ta bort o-et i omöjligt så är/blir det möjligt. Ändå kan jag inte riktigt släppa den tanken.

Ligger det inte lite i sakens natur att vi skapar det mesta av det omöjliga inom oss själva? Vi tror oss veta. Vi har liksom redan innan slagit fast något vi i själva verket egentligen inte vet. Att just ‘det’ är omöjligt typ. När det är möjligt.

Kanske minns du min blogg om Calle som lärde mig att ”det går nog” när jag tänkte ”det går nog inte”. Vi spelade Wordfeud med varandra. Han la orden jag trodde inte gick. Jag valde att inte försöka. Han valde att försöka. För han levde efter tanken att övervinna det till synes omöjliga. Så vann han många segrar över mig i Wordfeud.

Det lär oss något.

Räkna inte ut någon eller något i förtid. Utgå inte från att det omöjliga inte är just omöjligt utan helt enkelt möjligt. Eller som pojkens pappa i bibeln utropade till Jesus när hans pojke var sjuk : ”Jag tror – hjälp min otro!”

När vi har svårt att själva tro att det är möjligt får vi vända oss till trons upphovsman. Att helt enkelt be om tro. Han som menar att en skälvande liten tro stort som ett senapskorn räcker för att förändra ett läge av till synes omöjlighet. Det är den tron som Jesus ser och verkar efter. Inte alla omöjlighetstänkare som till synes vill sätta käppar i våra hjul. Nej han ser till den tro som finns.

Jag tror – hjälp min otro. En bön som är gångbar även i denna tid vi lever i. 🙏🙏

Den lille fjongen ovanför stricket…

Den lilla fjongen ovanför stricket ……

Tänk alla gånger man fått till det ….

Du minns säkert känslan över att just kunna säga ”Det var pricken över iet”.

Varje gång som man lyckas eller ser någon lyckas gläds man. Likaså när någon säger något riktigt bra som verkligen känns så rätt gör gott inom oss.

Det är också kronan på verket. Något som passar så bra. Sitter där så bra.

Språktidningen beskriver det så här: ”Uttrycket ”pricken över i” betecknar fulländningen.” Och visst ligger det något i det. När det känns fulländat – det är pricken över iet.

Det finns också en mer andlig betydelse visar det sig. Det kan vara att talesättet kommer från Bibeln, Matteus 5:18, där det heter: ”Sannerligen, innan himlen och jorden förgår skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå; inte förrän allt har skett.” Att löften fullbordas.

Pricken över iet. En känsla av tillfredsställelse. Glädje.

När var det pricken över iet för dig? Låt det påminna dig. Låt det dra med dig. Låt det ingjuta mod hos dig att det kommer fler moment i ditt liv där du får uppleva återigen pricken över iet.

Murens fall

30 år sedan Berlinmuren föll

Det finns många fler murar som behöver falla. .. … ….