Påskveckan – Påskdagen -Segerns dag

Kristus är uppstånden!
Ja, han är sannerligen uppstånden!

Detta glädjens rop. Lärjungarna väcktes av en fantastiskt nyhet. Mitt i sin kamp och vånda. Men nu kanske de inte trodde på det i första läget. Kan det vara någon som ville driva med dom? Men Jesus hade lämnar graven -Halleuja!!

Jesus hade lämnat graven. Den som välbevakad för att ingen skulle kunna röva bort honom. Men Gud hade andra planer än att lämna sin Son Jesus i graven. Han väckte honom till liv för att segern skulle vara total. Inget skulle kunna förändra den sanningen. Även om soldaterna mutades till att ljuga. Jesus var inte kvar i graven.

För att ingen skulle kunna tvivla på det visade sig Jesus vid olika tillfällen. Maria var en av dom som fick möta Jesus. Först trodde hon att det var trädgårdsmästaren och den som ansvarade stället där Jesu grav var. Men Maria förstod att det var Jesus. Där fick hon se honom som uppstånden. Jesus levde verkligen.

Hade inte Jesus uppstått var allt förfelat. Han skulle övervinna döden för att vi skule kunna få evigt liv. Det är påskens djupaste innebörd. Därför blir denna dag så viktig. Det är Söndagens stora hälsning varje vecka. För att påminna oss om hans uppståndelse. Så egentligen skulle vi kunna hälsa varandra varje söndagsmorgon med ett:

Kristus är uppstånden!
Ja, han är sannerligen uppstånden!

Jesus lämnade kvar linnetyget han var svept i. Teologerna menar att såsom han lämnade tygstyckena var en hälsning.”Jag kommer tillbaka”. Helt enkelt en hälsning om ett ”på återseende”.

För nu gick vi in i en ny tid. Nu var Jesus förhärligad. Vi förstår att hans kropp var inte densamme . Den som fick röra vid honom lite senare var Tomas Tvivlaren. Han som skulle få räcka fram sitt finger och sticka det i hålen. Frågan är om han gjorde det. hans utrop säger något om att han redan var övertygad ”Min Herre och Gud”.

Den tomma graven är din tydligaste hälsning att Jesus har uppstått. Hans besök hos Emmausvandrarna, hos lärjungarna i övre salen och alla andra är ditt löfte om att det verkligen skedde. Men ytterst det ditt personliga möte med denna Jesus här och nu som blir det bästa. För våra möten med honom i vår tid, då vi upplever hans närhet fast vi inte ser honom, blir beviset att han verkligen lever.

För det är vad som sker i vår tid. Jesus död och uppståndelse är inte en isolerad företeelse för ca 2000 år sedan. Det är en verklighet här och nu.

En dag kommer han tillbaka. Det är för den dagen vi har ett virrigt beslut att göra. Lärjungarna fick den frågan redan innan påskens dram. Det var:

Kom och följ mig!

Genom att svara ja på den uppmaningen är vi beredda att möta honom den dag hans ”på återseende” blir ett faktum. För den dagen kommer. Ingen vet exakt när den dagen är. Men mycket tyder på att den är inte så långt borta.

Läs med mig Domarboken – Kapitel 11-12

Dialekten avslöjar … När Petrus stod på borggården medan man förhörde Jesus kom en tjänsteflicka fram till honom. I Matt 26:73 läser vi: ’ Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: ”Visst är du också en av dem! Din dialekt avslöjar dig.” Uppe i Galileen pratade man en bredare lantligare dialekt som inte gick att dölja. Vårt uttal, det vi pratar, hur vi pratar, avslöjar oss. 

  Jag tror vi skulle behöva fundera på vårt sätt att prata. Inte  då med vår dialekt. Men vad vi fyller vårt tal med. Rykten? Falskhet? Nedsättande? Vilken skillnad det är att möta någon som uppmuntrar och lyfter än en som gör ner med sitt prat. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Ställa om tiden…

Det här med tid är ju inte alltid det ämne man helst talar om. Tiden går. Man åldras. Var på banken och såg över mitt sparande inför pension. Ja, det är ju inte dags för den just nu. Men i den farten tiden verkar gå nu för tiden verkar den komma något litet för fort kan jag tycka.

Ibland skulle man vilja vrida tiden tillbaka rätt mycket. För att kunna hinna med mer. Vi är väl lite fåfänga vi människor. Vill gärna vrida tillbaka tiden för att kunna leva lite längre.

Tid – det finns sådant vi gärna skulle vilja göra en gång till. Uppleva det en gång till.

Tid – när livet tar överraskande slut inser vi att vi inte tog till vara tiden fullt ut.

Tid – somligt skulle vi vilja ha ogjort. Liksom tid och tillfällen vi gärna skulle vilja sudda bort.

Tid – vissa gånger skulle vi vilja låta tiden gå lite mer sakta. För det vi just nu är med om är så roligt att det bara inte får ta slut för fort.

Tid – vi vill oftast inte tappa bort tid. Viktiga möten, specielle möten men någon vill vi gärna inte missa.

Tid – när vi har något bokat vi inte gillar hade ibland gärna skruva fram tiden …. Eller kanske till och med över den tid för att slippa.

I natt skruvar vi fram tiden en timme. Vi missar den timmen. Somliga menar att vingar tillbaka den i höst. Jag skulle hellre säga att vi rånas på en timme. Vi hade kunnat göra massa bra med den timmen.

Jag tänker att tid påminner oss om att ta tillvara på varje minut vi får. Använda den på bästa sätt. Att inte slarva med tiden vi har. Kanske påminner det dig att ta vara på den vänskap du har.

Var rädd om den tid du har.

Att vi i natt ställer om tiden påminner oss om att tid är lätt att förlora. 🫣

Läs med mig Domarboken – Kapitel 9-10

Men befria oss denna gång … Vi har noterat rätt många gånger i vår läsning att Israels folk övergav Gud. Så ödmjukade dom sig och Gud förlät igen och igen och igen. Ett utryck som vi möter denna gång är folkets vädjan: ”Men befria oss denna gång…” Man var medveten om att det gått snett många gånger. Nu känns det som dom säger ”kom och befria oss i alla fall denna gång…”. Som att ”gör det bara denna gång också ”. När Gud ser deras omvändelse förlät han män en gång.

Har du några tankar om detta avsnitt?

Påskveckan – påskafton – reflektionens dag

Påskafton – i bibelns berättelse om påsken verkar denna dag vara ett vacuum. Alltså det finns inget sm händer denna dag. Att det sker mycket kan vi ana. Jesus är inte overksam. I dödsriket vinner han en stor seger.

Men jag har tänkt mig denna dag som en dag av reflektion. En dag att fundera på vad var det som hände fram till nu? Jag tror att det är viktigt att stanna upp och fundera.

För lärjungarna måste det ha varit en kamp. Deras mästare var död – vad skulle det bli av dom nu? Blev detta ett fiasko? Vad ska skulle hända nu när Jesus var död? Jag tror att deras oro var kraftig. Och kanske kan vi känna igenom oss i deras kamp. När vår tro sätts på prov.

Vad innebär allt det Jesus gick igenom? Hur påverkar det ditt liv? Hur förhåller du dig till det?

Vi kan se att lärjungarna var så rädda att de låste in sig i det rum de kände sig hemma i. Kanske i rädsla för andra människor. Kanske i rädsla inför sina egna känslor i allt detta. Ibland kan vi också bildligt talat låsa in oss i det vi kämpar i. I våra känslor som skrämmer oss. Men det bästa vi kan göra är att öppna dörren och låta Gud beröra oss i vår kamp. Gå inte ensam i din kamp. Sök stöd och hjälp hos någon.

Mitt i kampen hos lärjungarna var dom omedvetna om att denna dag var passagen till seger. Dom borde veta. Jesus hade förutsagt sin uppståndelse. Men mitt i sorgen verkar de ha glömt bort det.

Påskafton är inte passagen till nederlag. Det är passagen till seger. Det är en väsentlig skillnad. Bibeln säger att det finns en väg genom det svåra:

‘ Ingen annan frestelse har drabbat er än vad människor får möta. Och Gud är trofast, han ska inte tillåta att ni frestas över er förmåga. Samtidigt med frestelsen kommer han också att ge en utväg, så att ni kan härda ut. ‘ Första Korintierbrevet 10:13

Kärnbibeln har en bredare beskrivning:

‘Ingen frestelse (prövning, påfrestning) har drabbat (gripit, fångat) er utom de vanliga mänskliga. Och Gud är trofast – han ska inte tillåta att ni frestas (prövas) över er förmåga (mer än ni mäktar med/orkar/klarar av) , utan [samtidigt] med frestelsen (tillsammans med prövningen) kommer han också att bereda utvägen [den som ges åt er] för att kunna (så att ni orkar) härda ut. 1 Korintierbrevet 10:13

Liksom Jesus fick vägen igenom sin prövning får du en väg igenom det du möter. Vila i det. Påskafton visar på det. Det är passagen till seger.

Ber att din tro inte ska ta slut

Påskdramat är fyllt av många olika draman. Jesus och allt han går igenom under påsken är så stort i sig. Men runt det dramat händer det så mycket mer. Ett sådant drama är Petrus. Ja, kanske är han den som efter Jesu centralgestalt blir mest återberättad. Han, klippan, som visade sig väldigt mänsklig.

Han trodde om sig att vara den starke och kunna stå emot mycket. Jesus förutspår hans förnekelse vilket han avfärdar med bestämdhet. Men Jesu barmhärtighet lyser fram ändå mitt i allt det Jesus går igenom. Jesus skulle med all rätt kunna tänka mer på sig själv och sin kamp. Men inte.

”Men jag har bett för dig, att din tro inte ska ta slut. Och när du en gång har omvänt dig, styrk då dina bröder.”” Luk 22:32 SFB15

Men jag har bett för dig …

Hur stort är inte detta. Jesus hade redan bett för Petrus innan han berättar om hans kommande förnekelse. Vilket barmhärtigt perspektiv. Jesus ber när han ser vad som håller på att hända. Tänker mig att Anden fungerar likadant. När vi är på väg åt fel håll ber han för oss. Han ber hela tiden för oss med suckar utan ord står det. Vi har en som manar gott för oss. Om vi lyssnar inåt kan vi upptäcka denna förbön för oss. Kanske kan det få oss att vakna och vända om innan vi vänder fel.

När du en gång har omvänt dig

Jesus hade inte i förväg gett upp hoppet för honom. Det är som att han redan där och då vill ingjuta mod och tröst hos Petrus innan han faller i förnekelsen. Det fanns en kallelse över hans liv som inte förstördes. Den fanns kvar. Nyckeln hos Petrus ser vi längre fram. Han vänder om. Vid sjön får han upprättelse.

Det är som att Jesus ser detta hända längre fram i framtiden. Han ser möjligheten till att Petrus inte stannar i sin förnekelse. Då – det är då den kallelse som finns över hans liv tar ett nytt avstamp.

… styrk då dina bröder!

Redan innan fick han sin kallelse och utkorelse. Innan det misstaget han skulle göra. Det måste innebära att Jesus visste att Petrus var möjlig och lämplig trots sitt fall. Nyckeln blev omvändelsen. Hade han inte gjort den hade det varit omöjligt. Hans kallelse var att han var klippan och på den klippan skulle han bygga sin församling. Petrus hade en utkorelse utöver det vanliga. Det visste Petrus. Inte konstigt att han grät bittert. Mitt i gråten kom han inte ihåg Jesu bön och uppmuntran. Det är så lätt att missa det i sin sorg. I sin hopplöshet är det svårt att se hoppet.

Styrk dina bröder – hur lätt är det att se i sitt misslyckande? Hur kan man hjälpa andra när man är i desperat behov av hjälp själv. Petrus behövde distans. Jesus såg det. Så när han visar sig uppstånden första gången glömmer han inte Petrus. Han säger ”Hälsa särskilt Petrus”. Jesus var inte bitter på Petrus. Han ville ge Petrus en ny chans och möjlighet.

Jag ber att din tro inte ska ta slut

Jag ber likt Jesus att din tro inte skall ta slut. Vad som än hänt i ditt liv, vilken förnekelse du än lever i just nu, vilket fall du än har hamnat ner i, ber jag att din tro inte skall ta slut. Att när du rest på dig igen skall din utkorelse blomma ut igen. Ber att du skall likt Petrus resa dig igen. Ber att du skall få mod att lyfta blicken till Jesus igen.

Om din tro fått sig en törn är Petrus verkligen ditt sällskap. Han om någon kan identifiera sig i den upplevelsen. Han vända tillbaka till sin historia. Han gick tillbad till att fiska. Han såg ingen annan väg. Och det är där Jesus söker upp honom. Det var inte Petrus som bad om en träff. Även om hela hans inre ropade efter det, tänker jag. Jesus möter dig där du just nu är. Där söker han upp dig. Mitt i ”misslyckandet” letar han efter dig. Du behöver inte ha vänt om först för att Jesus ska söka upp dig. Han kommer där du är!! Det är stort.

Så likt Jesus bad för Petrus vill jag be för dig idag.

Påskveckan – Det är fullbordat

Denna dag är verkligen en lång fredag. Om man följer hela skeendet är det en mörk dag. Jesus har haft sin kamp i Getsemane. Lärjungarna kunde inte hålla sig vakna. Han förs till rättegång. Ja, det var väl egentligen inte en rättvis sådan eftersom det inte fanns något äkta att anklaga honom för.

När Jesus hänger på korset finns rövaren intill honom. Han vädjar till Jesus. Blir förlåten. En fantastisk fin och ljus passage i detta mörka. När han ber om att Jesus skall tänka på honom så blir han förlåten och får löftet om evigheten. Det visar oss på att det finns en möjlighet till upprättelse även långt in i slutet. Men det vittnar också om att det kan bli försent. Den andre rövaren missar tillfället. Du behöver inte missa tillfället om förlåtelsen av Jesus.

När Jesus hänger där på korset är det slutakten på hela uppdraget som Jesus kom för. Där utropar han det som gör hela påsken till något helt magsikt vackert.

Det är fullbordat

Orden som proklamerar att försoningen är ett faktum. Jesus dör. Och där hade det kunnat sluta. Men då hade det verkligen inte blivit fullbordat. Det kommer en dag, påskdagen, som fullbordar fullbordandet.

När Jesus ger upp andan briser det tjocka tygstycket i templet. Det som var det som hindrade folket att nå in i det allra heligaste. Nu revs den mitt itu. Som det tydliga tecknet på att Jesus öppnade vägen för alla människor, du och jag, till Gud. I och med påsken blev det möjligt för dig att söka direktkontakt med Gud. Min vän, vägen till Gud är öppen för dig nu.

I morgon är en annan dag – men vad innebär den för oss?
Dagen mellan Jesu död och uppståndelse?

Läs med mig Domarboken – Kapitel 7-8

Min egen hand … Om man klarar sig själv behöver man inte Gud, är det ett tillstånd man bör reflektera över? Gideon fick inte ta med sig ”för många”. För då kunde man berömma sig själva på ett felaktigt sätt. Man skulle glömma bort att det är Gud som ger segern. 

Fortfarande för många … Det blir inte många kvar i Gideons arme. 300 skulle räcka. Hans egen kraft kan då inte räcka. Det kan bara tillskrivas Gud och hans Makt och kraft. 

Svärd mot varandra … Gideons 300 behövde inte gå till attack. Folket i lägret förgjorde sig själva. 

Vem är vår ledare? … Jag tror att vi i olika sammanhang behöver ha en ledare. Tror det är också en biblisk syn. Men ytterst är det Herren som är vår ledare. 

Har du några tankar om detta avsnitt?

Påskveckan – Nattvardens begynnelse och människans upprättelse

Denna dag i påskveckan händer det mycket. Lärjungarna samlas för en måltid vilket visar sig bli den sista måltiden innan Jesus korsfästs. Men den måltiden blir så mycket mer än en engångshändelse. För där instiftas det vi i dag kallar för nattvarden. Jesus använder ord som ”gör det till minne av mig”. Alltså när vi firar nattvard är det så mycket mer än att dela ett bröd och dryck mellan oss. Den skall påminna oss om den vandring till korset Jesus gjorde. Så varje gång du deltar i natrden är det en del av påskens budskap och Jesu försoning på korset för oss. Du läser detta i tex Lukas 22:19-23.

Men det händer mer denna kväll. Jesus förutsäger att Petrus kommer förneka honom. Petrus vill verkligen inte att det skall ske. Han gör allt för att övertyga Jesus att så kommer det inte bli. Vi kommer upptäcka att så blir det verkligen. Redan samma natt sker det.

Har du förnekat Jesus någon gång?

kanske har du förnekat Jesus någon gång i livet för någon. Egentligen ville du inte det men det blev så. Petrus gjorde det. Men längre fram i händelserna omkring Jesus så får Petrus möta Jesu förlåtelse. Vid ett tillfälle säger Jesus ”Hälsa särskilt Petrus”. Han visste vilken kamp Petrus hade. Förstod hans ångest. Senare när de möts får Petrus förlåtelse och upprättelse.

Herren hälsar särskilt idag till dig som förnekat honom

Liksom Petrus fick upprättelse och förlåtelse vill han ge dig det också idag. Vill du ta emot den? Säg det till honom då.

Denna natt flyr lärjungarna från Jesus när han fängslas. Dom som följt honom. Dom som bedyrat sin trohet. Dom som erkänt honom som Messias, Guds Son. Dom sprang rädda iväg. Ibland tänker jag att det är så gott att det hände även om jag inte vill att det skulle behöva vara med om det. För det visar hur mänskliga dom var. När Jesus uppstår överger han inte dom. Han söker upp dom. Han vet hur det hade det. Varför de gjorde som de gjorde. Han sökte upp dom och gav dom nya uppdrag. Så stor är Jesus. Kanske skulle vi låta det prägla vårt sätt att handla när någon faller eller gör fel. Han såg deras ånger. Och han till och med vill träffa tvivlaren Tomas för att han skulle våga tro och fortsätta.

Har du flytt från Jesus av någon anledning?
Han söker upp dig för att ni skall finna varandra igen.

Påskens olika händelser finns där av någon anledning. För att dom skall lära oss något. Vad kan du lära av denna dag i påskveckan?

Läs med mig Domarboken – Kapitel 5-6

Lova Herren … Skulle tro att vi kan inte nog lova och prisa Herren. Å ena sidan kan hela vårt liv bli en lovsång till Gud. Men tillfällen får vi ge oss hän i det fullt ut. Jag tror dessa stunder behöver bli ofta. För dom gör något gott med oss. 

Tappre stridsman … Det var en hälsning från Herrens ängel som var kraftfull- 

Om Herren är med oss … Denne tappre stridsman kom med den fråga som jag tror fler har ställt genom tiderna. ”Om Herren var med oss varför hände det här?”. Du är i gott sällskap när du suktar denna fråga. 

Se jag har sänt dig … Mitt i denna misströstan får han utmaningen. Gud sänder honom att frälsa, rädda, Israel. 

Vem är jag? … Gideon kunde inte se sin kraft, sin kraftfullhet, sin möjlighet. Hur skulle man ta emot honom som var så ringa? Visst har vi mött detta tidigare i bibeln?! Visst har vi mött detta själva. Vem är jag?

Jag är med dig … Guds hälsning var ”Jag är med dig”. Vad mer behövde Gideon? Vad mer behöver vi?

Tecken … Gideon behövde stärka sin tillit till detta. Han ber om ett tecken. Vilket han fick. Tänker inte att det är tecken vi skall be om hela tiden. Men uppenbarligen finns den vägen att gå. Men jag tror vi skall vara restriktiva med det sättet att stärka vår tro. Tron behöver grunda sig inom oss. Att där inifrån få uppleva tillit i tron är större. Gideon bad även om tecken genom att lägga ut ull. 

Har du några tankar om detta avsnitt?