Igår när jag åkte till kyrkan så mötte jag en skön doft när jag kom ut. Det regnade stilla. Efter en tid av torka blir det en frisk och skön doft i luften.
Man kan liksom inte bli arg på regnet då. Naturen behöver verkligen regn. Ska vi få rätsida på grundvattnet så måste det komma regn. Men denna känsla inför denna doft är rent egoistiskt. Jag bara älskar denna doft. Den är frisk. Luften blir så lättandad.
Tror nog att du förstår vad jag känner inför denna doft. Det liksom gör något med oss. Detta vårregns doft kan man känna på sommaren också. Det regn som kommer efter en tid av värme, sol och torka.
I helgen var jag i kyrkan. Det slår mig att när jag går ifrån kyrkan denna dag känns det på samma sätt. Guds mötet är som ett vårregn för själen. Men känner ”en ny doft” i sitt inre på något sätt. Så är tron för mig.
När tron kommer in i livet är det som när man möter detta vårregn. När man får ett förnyat möte med Gud är det likadant. Kanske för att gudsmötet tvättar oss rena och det blir som när naturen tvättas ren från damm och smuts i en torr tid med mycket hetta. Det kommer in en frisk väldoft.
Att söka detta gör oss gott. Det är en verklighet att det kan bli så. Jag vet.
Pedher´s blogg 