Lättare att hålla på ett lag med medgång….

IMG_0991För ett år sedan gick jag på min hittills första och ende fotbollsmatch. Det var IFK Norrköping mot Örebro. Då kämpade IFK för att stanna kvar i högsta ligan i vårt avlånga land. Det var liksom att vinna eller försvinna. Inte var det fullt hus på arenan. Det var många stolar som stod tomma. Minns att jag tyckte det var lite pinsamt. Örebroklacken kunde göra sig hörd trots att dom var så få. Det tyckte jag var rätt märkligt.

    Man kan lugnt säga att det var precis tvärtom i sista hemma matchen. Då var det utsålt. Nu i serieledning. Vilka kontraster.

    Kan bara konstatera att det är klart enklare att heja och supporta ett lag i medgång. Matchen jag såg vann dom och säkrade nytt kontrakt. Och tur var väl det. Annars hade dom inte varit där dom är idag.

    Jag vill påstå att matchen för ett år sedan var nästan viktigare än matchen idag. Den la grunden till dagens möjlighet att ta hem titeln.

    Allt för ofta är vi medgångsmänniskor. Vid motgång lämnar vi in. Då gör vi något annat. Sällan lämnar vi i medgångstider.

    Kanske är jag lite annorlunda i detta. Jag tror att det är bättre att lämna över i medgångstider. Det blir mycket bättre för efterträdaren. Att få möjlighet att få rida vidare på den vågen ger ett så bra avstamp mot ännu bättre tider. Självförtroendet växer. Man mår så mycket bättre av det. Det gläder mig så mycket.

    Att stå kvar i motgång kostar mer. Det betyder oerhört för den som lever mitt i motgången. Det är där något fint skapas för tiden då det vänt. Där svetsas man samman.

    Nu hejar vi på IFK Norrköping. Om änglarna vinner och Norrköping kommet tvåa är det inte fy skam det heller. I ljuset av förra säsongen är redan IFK Norrköping klart vinnarna.

     

    Varför……..?

    Varför är det så att om man känner sig ensammen erbjuds gemenskap inte tar den möjligheten? 

    Varför är det så?

    Varför tar man inte möjligheten till gemenskap när man erbjuds det? 

    Varför är det så?

    Varför tackar man nej till gemenskap när man egentligen längtar efter det? 

    Varför är det så? 

    Varför tar man inte emot en utsträckt hand när den erbjuder det man efterfrågar? 

    Varför är det så?

    Jag bara undrar…….

    En skum kväll

    Ikväll var det en skum kväll. 

    Ja, den var väl inte mer skum än andra vanliga kvällar i sent oktober. 

    Men när man åker hem vid 16-tiden och det redan är skumt ute då känns det som att hösten tagit sitt grepp om livet. 

    Molntäcket låg som ett lock över stan och det gjorde väl inte inte saken bättre. 

    Det tråkiga med denna tid är väl inte i första hand höstens mörker. Den kan man ju tända levande ljus och på så vis liva upp. Nej, det tråkiga är att vi gärna stänger in oss. Samtalen över stängslet uteblir. Rörelsen runt omkring avstannar och det blir onödigt tyst. 

    Mötet mellan oss människor är så viktigt. Ensamma människor blir mer isolerade än dom behöver bli. Vi tappar ”kollen” på varandra. Inte kontrollen. Utan möjligheten att kunna hjälpa och stötta. Upptäcka bristen och brustenheten. Uppmuntran till någon blir inte heller av. 

    Så nu får vi vänta med dom små lustfyllda samtalen över staketet. Det tycker jag är lite skumt. 

    Ljuset är alltid starkare än mörkret – tänd ett ljus vid din dörr

    Fotograf: Ina

    Så många gånger har vi på olika sätt manifesterat för eller emot något. Vi har velat visa vår åsikt. Vi har gått i demonstrationståg. Skrivit artiklar. Bloggat. Skrivit på protestlistor. Allt för att visa vår åsikt tydlig.

    I den rasistiska våg över vårt land och Europa behöver vi på något sätt resa oss upp.

    Läser om Anders Pihlblads krönika. Han citerar Bibeln. ”Ljuset är alltid starkare än mörkret”. Och det är så sant.

    Varför inte tända ljuset hemma. Varför inte sätta ut en ”ljus” vid dörren. Tänk vilken lyskraft det skulle innebära i en tid som denna. Kan någon ta fram ett pins som är som ett ljus? Då kan vi ha det på vår jacka och visa att vi vill ljus och inte mörker.

    Ljuset övervinner mörkret. Alltid. Det innebär att är vi ljus blir det ljust. Medan andra tänder eld på förläggningar ”tänder vi en moteld” som trycker bort denna rasism.

    Nu är ju allahelgona helgen redan ljusets helg. Men kanske kan vi under en längre tid tända ljus för att visa att vi står tillsammans. Det är också ett sätt att säga ifrån och säga ja till kärlek mellan folk. En tyst men kraftfull ”demonstration”.

    Kontrasterna blir påtagligt närgångna. 

    Igår kväll kommer jag hem rätt trött efter 11 timmar på jobbet. Värmer en paj och sätter mig tungt i soffan. Får erkänna att jag var rätt trött. Lite sliten efter två intensiva dagar efter en kort helg. 

    Så slår jag på tvn. Ser bilder på familjer dom flyr med sina barn på armen, sina gamla som stapplande försöker följa med, i båtar som knappt räcker till. 

    Då händer det. Vad är en elva timmars lång arbetsdag mot dessa flyktingars resa? Kontrasten blir påtagligt närgången. Vad är min oerhörda mycket bättre situation mot deras? Helt plötsligt känner jag mig inte så trött längre. Dom är ju helt slutkörda efter att bara kommit över vattnet. Sen ska dom ta sig vidare. 

    Jag blir istället så uppgiven. Det är så orättvist. Det måste bli en ändring på detta. 

    Vi har lite att fundera på i vår värld. Tänk om vi kunde ändra på läget……

    Redskap

    En kund köpte några större saker i vår butik. När han skulle få in dom i bilen var ett bagagegaller i vägen. Han behövde ett verktyg. Jag ville ju gärna hjälpa till. Letar men hittar inte verktyget jag sökte. Nu löste sig det för vederbörande åkte iväg och köpte ett och allt löste sig. 

    Vad viktigt det är med rätt redskap när man ska göra olika saker. Det behövs speciella verktyg till speciella uppdrag. Spiken behöver hammare. Skruven en mejsel. Såg när vi ska såga. 

    Likaså är vi också utrustade med olika gåvor. Vi skulle kunna kalla det redskap. Olika redskap som behövs i olika situationer. 

    När jag letade efter det verktyget vi behövde hittade jag inget. Inte då konstigt. Vi får ibland gömma undan dom för dom får så lätt fötter och går iväg. Lite av vad som ibland med våra gåvor och talanger vi fått. Vi gömmer dom eller så göms dom undan av andra. Så kommer dom inte till sin rätt. Så blir ”världen” några gåvor/redskap fattigare. Ibland skulle jag tom tro att situationer blir inte som det var tänkt för att just ett redskap fattas. 

     Vi människor har så många gåvor och talanger. Verktyg som kan uträtta så mycket gott. Vi behöver inte se med avund på varandra. Bara vara glada för den mångfald som finns. Någon speciell för varje speciell situation. För alla behövs. Ingen kan ha alla gåvor som täcker alla behov. Tillsammans är vi verktygen i en stor verktygslåda. 

    Verktyget kunden behövde var inte alls stor. En liten insticksnyckel. Liten men ack så viktig. Om inte kom till skulle han inte fått med sig sin nyköpta prylar. Han skaffade fram den och så löste sig det. Vi behöver locka fram redskapen så att dom kommer i funktion. Allt för ofta står andra ivägen. Så mycket som verkar hindra att dom ska få komma igång. Kanske är det så att ett redskap får ibland backa undan för att ett annat ska få komma till. Tänk vilken frikostighet det är. Det tror jag är välsignat att göra så. 

    Ibland känner vi oss som små obetydliga verktyg. Tänk att då få uppleva att någon annan hjälper fram och inger mod. 

    Du behövs just med den talang du har. Ditt verktyg behövs lika mycket som alla andra verktyg i lådan. Ditt redskap kan lika fullt göra skillnad. Vad än andra säger och menar om dig. Glöm aldrig det.