Det finns samtal och så finns det samtal.
Dom samtal jag känner lite extra för är dom förtroliga samtalen. Det är inte alltid man är i rätt läge för dom. Men när man är det så är dom så goa.
Förtroligt. Som sker i förtroende. Lite mer närgånget. Mer på djupet. Inte alltid så mycket tyckande. Utan mer på riktigt på något sätt.
Ett förtroligt samtal för två människor närmare varandra. Större förståelse. Mer insikt. Och ändå inte påträngande jobbiga.
Dom är otvungna, öppenhjärtligt innerligt. Men långt ifrån tvingande.
Jag tänker att vi behöver sådana förtroliga samtal på många plan. Kollegor emellan. Vänner emellan. Men också med Gud. Sådana samtal som inte sätter punkt efter bara några meningar. Utan en stund av samtal med vår Herre. Då vi kommer varandra lite närmare. Förstår varandra bättre. Där samtalet får blir lite mer än bara tyckande. Utan mer reflekterande på djupet.
Bön förknippas ofta med våra ord riktade till Gud. För mig är bön också lyssnande. Så bön kan verkligen bli ett förtroligt samtal med Gud.
Ett förtroligt samtal behöver ofta ta tid. För det är då man kan ”gräva sig ner i olika skikt”. Hitta olika källådror till djupa sanningar som flödar fram.
I det förtroliga samtalet öppnar man sig för påverkan. Kanske är det när man är rädd för påverkan man hamnar mer i ytlighet. Men när man vågar det så händer det något positiv inom oss.
Kanske skulle vi behöva bli mer förtroliga i landet lagom som kallas Sverige.
Pedher´s blogg 