Denna natt som nu kommer är en natt att minnas med respekt. Denna kväll gick många människor ombord på båten Estonia och skulle göra en resa som skulle ända mångas liv. Denna båt skulle gå under.
Medan jag sov kämpade många människor för att rädda sitt liv. Det var många som inte klarade den kampen.
Min lilla upplevelse är ju förmätet att ens tänka på i ljuset över det trauma som många andra upplevde. Men jag minns att klockradion gick igång på morgonen. När jag hör vad budskapet blir jag helt ställd. Det kunde bara inte vara sant. Denna dag blev sen inte någon annan lik.
Jag har haft förmånen att få lyssna till personer som överlevde denna natt. En berättelse som är svår att smälta. En stark berättelse är den Mats Hillerström berättar i Dagen.
Många tankar har tänkts om Estonia ska bärgas eller inte. Den frågan lär man nog tvista om för all evighet tror jag. Viktigare är att ta med sig livets skörhet istället.
För denna natt påminner oss om hur skört livet är. Det kan ändas snabbt. Ingen av oss har löfte om morgondagen. Vi behöver verkligen ta vara på vårt liv och göra det bästa av det. Släng inte bort det på massa dumheter. Vi bygger livet som om vi ska vara kvar på denna jord flera hundra år. Vi samlar i bankfacken med vetskapen att vi får ingenting ta med oss dit vi går.
Denna natt för tjugo år sedan var det många som miste livet. Vi lyser än en gång frid över deras minne. Samtidigt får vi be för alla som denna tid har det tungt och sörjer extra mycket. Vi ber för alla som livet brister för i dom smärtsamma minnena som man påminns om. Herre, ge alla dessa en extra kraft för dessa dagar.
Pedher´s blogg 