När man ser damernas stafett i OS finns det nog (bara) ett ord som gäller: Respekt! Vilken prestation. Visst är det så att Kallas heroiska insats på sista sträckan är stort. Vilken upphämtning. Om hon hade lett sin del från början hade hon kunnat stannat halvvägs för en fikapaus och ändå vunnit.
Samtidigt är det en laginsats. Fyra personer som tillsammans måste bidra med sin insats. Hade någon lagt av hade fiaskot varit ett faktum. Fyra personer som förberett sig, tränat och villiga att underkasta sig allt det innebär att åka en stafett. En tränare som gett råd och peppat. Idag gav det slitet ett OS-guld. Fantastiskt.
Du och jag är med i ett större sammanhang än vår egen lilla damm. Visst kan vi stänga in oss i vår egocentriska värld. Men faktum är att det finns människor i din o min omvärld som behöver finnas med i vårt lag. Ensam kommer det kanske inte att funka men tillsammans blir det ett vinnande team.
Tydligt blir det på mitt jobb. Varje varugrupps medarbetare formar sin del som gör hela vår butik. Skulle någon saknas kommer det att märkas. Både i resultat men framför i bördan att bära. Ju fler vi blir desto bättre går det. Säkert samma sak på andra arbetsplatser.
Tillsammans kan vi göra underverk. Varför kämpa ensam? Tillsammans är en bra grund för att kunna ha uthållighet. Tappar jag lite tar en annan vid. Hade aldrig funkat om man varit ensam. Vi behöver varandra.
Pedher´s blogg 