Tänk om man var färdig redan nu. Tänk om man kunde allting direkt. Tänk om redan nu visste. Tänk om man var klar över hur allting skulle bli typ nu. Tänk om morgondagens äventyr redan var beskrivet. Tänk om man visste hur livet kommer forna sig framöver. Tänk om man bara visste det…
Har du tänkt så någon gång? Skulle tro att dom flesta av oss tänkt typ så någon gång i livet. Det kan stressa rätt mycket. Så skapar man bilder om hur det ska bli. Inser att för varje ”steg” så ändras förutsättningarna och bilden måste revideras.
Jag tänker att varje steg är ett steg närmare det som är tänkt. Jag behöver inte skapa det för varje steg. Utan låta bilden växa fram istället. Så behöver den inte revideras hela tiden.
Om man kan tänka så kanske resan blir lite enklare. Eller i alla fall mer möjlig. Varje steg känns mer som vägen till något större och mening med. Än ett tungt steg som bara kom till just bara nästa punkt. Den punkt som inte gav något. Även denna gång.
Det är gott att veta att varje steg du tar är på väg framåt. Även dom små stegen. Kanske är dom små stegen också viktiga för att komma i rätt timing. Så förringa inte det lilla steget. Där minst lika viktigt.
Om man klarar att tänka steg för steg behöver man inte ha större krav på sig än just ett steg i taget. Det är skönt. Pulsen kan hållas nere. Axlarna likaså.
Så värdera varje steg du tar. Det är ett steg närmare dit du ska.
Pedher´s blogg 