”Herre, visa mig dina vägar, lär mig dina stigar. Led mig i din sanning och lär mig, för du är min frälsnings Gud, på dig hoppas jag alltid.” Psaltaren 25:4-5 SFB15
The Message är ju ingen ”riktig” bibel. Men den ger lite vidare och djupare känsla utan att göra våld på texten här. Den säger…
Ta mig vid handen och led mig längs sanningens stig
Tomas Sjödin skriver: ”Nu ber han om den personliga vägledning som så vackert beskrivs i orden ”ta mig vid handen”. Alltså , han ber inte GUD peka åt rätt håll, han ber att GUD ska gå med.”
Det är som att David inte bara nöjer sig med om en riktningsvisare. Han behöver mer. Man kan tänka sig att David borde väl veta. David borde väl känna Gud så mycket att en fingervisning kunde räcka. Men nej. Han ber helt enkelt Gud att ta honom vid handen och gå med. Så att det inte skulle finnas någon möjlighet att missta sig.
Kan vara gott att ha med sig det. David behövde denna ledning. Han behövde hjälp insåg han. Så tänker du lika så är du i gott sällskap.
Ibland kan vi lockas att skapa vägen själva. Vi har inte tålamodet att invänta Guds svar. Man stakar ut vägen själv. Det är inget bra val.
En sak har jag lärt mig under livet. Det är värt att vänta in Gud. För det löser sig. Men också har hårfint nära det är att försöka själv. När jag ser i backspegeln ser jag att han verkligen varit med. Även om jag just där och då tangerat känslan av misstro och tvivel.
Behöver du fatta Guds hand på din vandring framåt?
Vilken fantastisk förmån vi har. Vi behöver inte kämpa i egen kraft. Vi har en som gärna fattar vår hand och går med oss. För handen på hjärtat, visst behöver du lite råd efter vägen ibland?
”Du är min Gud – på dig hoppas jag alltid.”
Idag ber vi för riksdagsman Björn Tidland (SD)
Pedher´s blogg 